Innehållsförteckning 1
Förslag till riksdagsbeslut 2
EU och kampen mot den internationella brottsligheten 2
Europols befogenheter 3
Samarbete med länder innanför och utanför EU 3
Europols kriminalregister 4
Ge tullen mer resurser 4
Utrustning 5
Konkreta åtgärder behövs för att skapa ”ett område av frihet, säkerhet och rättvisa” inom EU 6
Ett förbättrat samarbete är nödvändigt 6
Gemensamma straffrättsregler för grova brott 7
Handlingsplaner för särskilt svåra brott 8
Sexhandeln med kvinnor och barn i dagens Europa 8
Brottslighet via IT 9
Nej till narkotika inom EU 9
Kriminalisera deltagande i och stöd till rasistiska och kriminella organisationer 9
Europeiskt samarbete för bättre brottsofferskydd 10
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den omfattande smugglingen måste stoppas genom utökade befogenheter för tullen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge de enskilda polismyndigheterna i medlemsstaterna möjlighet att utveckla ett europeiskt samarbete.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en gemensam europeisk straffrätt för vissa grova brott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att fortsätta arbetet med att utveckla det europeiska samarbetet för bättre brottsofferskydd.
Europa och omvärlden utmanas i dag av historiens mest välorganiserade kriminalitet. Denna har utvecklats på internationell nivå i en högst oroande takt, både i omfattning och i komplexitet, och den utgör ett allvarligt hot både mot samhälle och individer. Samtidigt som en rad brottssyndikat, från sina baser i tredje land, bygger upp verksamhet inom EU ökar det gränsöverskridande samarbetet mellan dessa grupper och nationellt baserade kriminella grupper i medlemsländerna. De fruktansvärda attackerna på mål i USA den 11 september 2001 kommer för alltid att vara en påminnelse om terroristers möjligheter att planera, organisera och utföra våldsamma gärningar.
Den internationella brottsligheten är modernt utrustad, förfogar över mycket stora resurser och opererar gränslöst, medan brottsbekämpande myndigheter är hänvisade till att framför allt bedriva sitt arbete nationalstatligt. Ytterst hotar den organiserade brottsligheten och terrorismen den ekonomiska stabiliteten och demokratin. Det är därför oacceptabelt om ett överdrivet hävdande av nationell suveränitet i brottsbekämpningen får hindra framväxten av ett effektivt fungerande internationellt samarbete inom och utom Europeiska unionen på detta område.
Människornas säkerhet och välfärd är direkt beroende av att kampen mot kriminaliteten lyckas. För att EU-samarbetet ska kunna ge ökad trygghet krävs därför krafttag mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, illegal droghandel, terrorism, sexhandel med kvinnor och barn, barnpornografi och människosmuggling.
Kampen mot den organiserade brottsligheten och terrorismen växer nu fram som en av EU:s verkligt stora utmaningar. Detta viktiga arbete är av central betydelse för att det nya EU-fördragets mål; ett område av frihet, säkerhet och rättvisa, ska kunna förverkligas.
Kristdemokraterna för i denna motion fram förslag till åtgärder i kampen mot en ökad kriminalitet. Bara genom ett utvecklat och effektivt rättsligt samarbete internationellt kan ett tryggt samhälle att leva i skapas – kriminaliteten känner inga gränser.
Det bör framhållas att Europols befogenheter är väldefinierade och, i synnerhet när det gäller de operationella befogenheterna, tydligt avgränsade. Det finns inget fog för talet om en ”EU-polis” som agerar på egen hand i nationella polisers ställe. Europols främsta uppgift är att samla och analysera information samt fungera som bas för informationsutbyte beträffande särskilt allvarliga brott. Det rör sig om grova och gränsöverskridande brott: narkotikahandel, olaglig handel med nukleära och radioaktiva ämnen, illegala nätverk för invandring, människohandel, penningtvätt, handel med stulna fordon samt terrorism.
För att Europol ska fungera väl krävs ett samarbete med länder både inom och utom EU. Det är samtidigt angeläget att Europol väl anpassar och samordnar sitt arbete med den internationella kriminalpolisorganisationen Interpol, inte minst med Interpols verksamhet i Europa. Båda organisationerna behövs i den internationella brottsbekämpningen. Genom att noga tillse att de kompletterar, inte dubblerar, varandra kan de tillsammans optimera sin viktiga verksamhet. Det Interpol kan göra bättre ska inte Europol satsa resurser på, och vice versa.
Europols främsta fördel är den centrala positionen och möjligheten att sammanställa uppgifter från flera länder. Samtidigt kan de enskilda medlemsländerna i sitt eget interna arbete dra nytta av den specifika expertis som finns inom Europol.
Europol ska också kunna stimulera ett medlemsland eller flera medlemsländer att starta utredningar. Tillsammans kan man med gemensamma handlingsplaner, strategiska analyser, teknisk och taktisk support, juridisk handledning, tillhandahållande av tekniska faciliteter, utarbetande av gemensamma manualer och tillhandahållande av specifik information förbättra oddsen i kampen mot den välorganiserade gränsöverskridande brottsligheten.
Regelverket för Europols kriminalregister är strikt, och riktlinjerna är utformade med största möjliga respekt för den enskildes integritet. Reglerna bygger på Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter och även dess rekommendation om användningen av personuppgifter inom polissektorn.
Registreringar är i de allra flesta fall tidsbegränsade till tre år. Den personinformation som inhämtas och bearbetas får inte vara av annan art än den som enligt nationella bestämmelser får inhämtas. Personuppgifter av mycket känslig karaktär får dessutom användas endast då det är absolut nödvändigt för en pågående undersökning, och då endast som komplettering till redan befintliga uppgifter, aldrig i en separat sökning eller i ett separat register.
Sverige preciserar genom nationell lagstiftning vilken information som får registreras i vårt land. Inga andra typer av uppgifter får överföras från svensk polis till Europols register.
I Kristdemokraternas budgetförslag har, sedan flera år tillbaka, tullen, kustbevakningen och polisen fått utökade resurser. I år anslår Kristdemokraterna 20 miljoner mer till tullen. Det är anslag som främst ska användas till att hindra de neddragningar som försämrar tullens möjligheter att utföra sin uppgift.
Kristdemokraterna ser positivt på Schengensamarbetet, som har inkorporerats i EU. I och med Schengensamarbetet har begreppen inre och yttre gräns fått betydelse. Med inre gräns menas gräns mot andra EU-länder och med yttre gräns gränsen mot ett land som inte är medlem i EU. En avveckling av de inre gränserna kräver en förstärkt tull likaväl som en förstärkt polis för att hejda den illegala handeln med bland annat narkotika, alkohol och tobak. Risken för smuggling är inte större vid en så kallad yttre gräns. Ca 90 procent av all införd narkotika i Sverige beräknas komma från annat EU-land. Den fria rörligheten inom EU ökar möjligheten för smugglare, och risken för upptäckt kan befaras minska om inte motåtgärder sätts in. Tullen har med anledning av Sveriges medlemskap i EU ställts inför omfattande förändringar av sin verksamhet. Detta innebär att Sverige i fortsättningen måste ha en mycket god gränskontroll vid såväl inre som yttre gräns. Arbetsvolymerna har visserligen minskat avsevärt vad gäller klarering, men samtidigt har viktiga nya arbetsuppgifter tillkommit.
De senaste åren har smugglingen av narkotika, tobak och alkohol ökat. Enligt Tullverkets beslagsstatistik för tiden januari–juni 2003 gjorde tullen 1 447 narkotika- och dopningsmedelsbeslag, varav 144 omfattade dopningsmedel. En bidragande orsak till den ökade smugglingen är just den kraftiga nedskärningen i tullmyndighetens resurser i samband med att vårt land gick med i EU. Konsekvensen av ett ökat inflöde av narkotika blir ett ökat missbruk som går allt längre ned i åldrarna. Enligt en rapport från Folkhälsoinstitutet och Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning har andelen elever i årskurs 9 som prövat narkotika mer än fördubblats sedan 1990-talets början. 1998 uppgav nio procent av pojkarna och sex procent av flickorna att de provat narkotika. I centrala Stockholm är siffrorna än mer skrämmande. Där uppger 23 procent av pojkarna att de provat narkotika.
Tullverkets verksamhet har i allt större utsträckning kommit att handla om att hindra narkotika från att komma in över Sveriges gränser. Den traditionella tullverksamheten ur skatteperspektiv har kommit att minska i kraft av medlemskapet i EU. Kristdemokraterna anser därför att regeringen bör utreda hur Tullverket kan flyttas från Finansdepartementet till Justitiedepartementet i regeringens arbete.
Kristdemokraterna menar att tullens kontrollverksamhet vid såväl yttre som inre gräns måste bli mer effektiv och att tulltjänstemännens befogenheter bör utredas och utökas. Tullverkets verksamhet har i allt större utsträckning kommit att handla om att hindra narkotika från att komma in över Sveriges gränser. Tullens roll som brotts- och missbruksförebyggande myndighet har ökat betydligt. Större insatser för att effektivisera bevakningen kräver utökade resurser. Kristdemokraterna är angelägna om att ytterligare utveckla arbetsmetoderna och samarbetsformerna för bekämpning av den gränsöverskridande brottsligheten. Tullens samarbete med polisen ska också utredas för att nå en ökad effektivitet. Trafficking och införande av stöldgods kan hindras i betydligt större utsträckning om tullen kan få ökade befogenheter. Om en förstärkning inte görs riskerar samhällets kostnader att bli mycket större än de besparingar som kortsiktigt kan göras.
Kristdemokraterna menar att Tullverket måste få tillgång till adekvat utrustning för att komma till rätta med smugglingen. Den röntgenutrustning som i dag används i de större hamnstäderna är främst avsedd för bagage och lämpar sig inte för kontroll av lastbilar, tankbilar och containrar. Modern och ändamålsenlig utrustning finns redan på marknaden. Tullen i Hamburg köpte hösten 1996 in en röntgenanläggning för 36 miljoner D-mark, det vill säga cirka 156 miljoner kronor, vilket ökade möjligheterna att göra beslag väsentligt. Liknande utrustning har också de franska myndigheterna i Le Havre skaffat. Den aktuella röntgenutrustningen är tillräckligt stor för att genomlysa en hel långtradare och anses vara tullens framtida vapen mot otillåten införsel av bland annat tobak och alkohol. Röntgenutrustningen kan kontrollera upp till tjugo lastbilar i timmen och ökar väsentligt tullens möjligheter att vinna kampen mot smugglarna. Den svenska tullens policy är att det är bättre att anskaffa flera mindre mobila enheter och därigenom öka träffsäkerheten. Smugglarna lär sig annars snart vilka hamnar de ska undvika. Tullen behöver också bärbar utrustning. Rätt anpassad kan denna användas för att bland annat genomlysa bildäck. På så sätt slipper man ta av däcken för att kunna se om narkotika gömts i dessa. Med en bärbar utrustning skulle kontrollen kunna göras både snabbare och effektivare.
Kristdemokraterna vill verka för att tullen får möjlighet att anskaffa den moderna utrustning som behövs för att bedriva en effektiv gränskontroll. Det är också viktigt att personalen/operatörerna får den utbildning som krävs.
Amsterdamfördraget, det nya EU-fördraget som trädde i kraft den 1 maj 1999, anger som mål att inom EU ”skapa och utveckla ett område av frihet, säkerhet och rättvisa”. En central utgångspunkt för detta reformarbete måste vara att det inte ska finnas någon motsättning mellan å ena sidan strävan efter ökad frihet och å andra sidan människors personliga trygghet och rättsliga säkerhet. Frihet ska också innebära att människor slipper missbruk, bedrägerier, diskriminering och våld, inbegripet den moderna slavhandeln med kvinnor och barn i Europa. Frihet måste även betyda rätten att leva i ett samhälle som effektivt tar itu med individer och grupper som begår brott.
Kampen mot den organiserade brottsligheten har central betydelse för möjligheterna att inom EU förverkliga ”ett område av frihet, säkerhet och rättvisa”. För att den europeiska integrationen ska kunna fördjupas måste medlemsstaterna ha förtroende för varandras kapacitet att hantera allvarliga brott och grova brottslingar.
Visionen måste ges ett konkret och tydligt innehåll för att kunna engagera och förverkligas. Sverige bör aktivt bidra till detta.
När det gäller brottsbekämpningen får inte den roll som det rättsliga samarbetet spelar glömmas bort. När polisens och tullens arbete är klart ska åklagarna, advokaterna och domstolarna ta vid. Alla instansers arbete påverkas och försvåras av att brottsligheten blir alltmer gränsöverskridande. Polis, åklagare och domstolar behöver moderna och effektiva verktyg för att kunna samarbeta med kollegerna i andra medlemsländer. Idag läggs många internationella brottsutredningar ned, helt enkelt därför att det visar sig alltför svårt att driva dem framåt.
De rättsliga definitionerna varierar inom EU. Detta orsakar problem, inte minst i kampen mot fusk och bedrägerier. En kriminell handling i ett medlemsland kan i vissa fall betraktas som en ”förseelse” i ett annat. Dessutom varierar straffsatserna kraftigt. Det är lätt att inse att detta inbjuder till organiserad brottslighet.
För en effektivare rättsskipning måste de berörda rättsliga instanserna kunna kommunicera direkt med varandra och inte, som idag, tvingas gå den tidsödande vägen via respektive medlemslands beskickningar och utrikesdepartement.
Det är glädjande att Kristdemokraternas krav på effektivare rättsligt samarbete delvis hörsammats. EU har inrättat Eurojust, ett nytt samarbetsorgan mellan nationella åklagare, för att samordna gränsöverskridande brottsutredningar. Detta kommer att bli ett mellanstatligt samarbete som följer den nationella rätten för respektive medlemsstat. Det nya organet är en kontaktpunkt både för nationella rättsliga myndigheter och för internationella organisationer och kan också förmedla information mellan dessa. Eurojust är en förstärkning av det europeiska rättsliga samarbetet. Det är ett samarbete som även omfattar Europol, bedrägeribyrån OLAF samt det europeiska rättsliga nätverket. Också för åklagarna har samarbetet utvecklats och förbättrats. Kristdemokraterna menar att de enskilda polismyndigheterna i medlemsstaterna bör ges liknande möjlighet som åklagarna att utveckla ett europeiskt samarbete.
Det straffrättsliga samarbetet måste vidareutvecklas så att det når upp till samma nivå som polissamarbetet. Även med ett effektivt straffrättsligt samarbete är det svårt att hantera sådana komplexa problem som den organiserade brottsligheten och terrorismen om det inte samtidigt sker en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning på området och en förenkling av de procedurer som tillämpas.
En femårig handlingsplan för att uppnå gemensamma straffrättsliga regler har godkänts av EU:s samtliga 15 medlemsländer. Handlingsplanen innehåller förslag på enhetliga minimistraff och gemensamma definitioner av vad som är brottsligt. Minimistraffen ska till exempel gälla för brott som knarklangning, maffiaverksamhet och sexhandel med barn. Idag bestraffas brott som rasism, rattfylleri, pedofili och skattesmitning olika i de olika medlemsländerna. Handlingsplanen syftar också till att göra det möjligt att komma åt dem som smugglar in människor över gränserna.
Kristdemokraterna stöder förslaget att införa gemensamma straffrättsliga regler för vissa gränsöverskridande grova brott. Inga länder ska vara ”frihandelsområden” för brottslingar. Det är viktigt att EU står enat i kampen mot brott. Samtidigt är det viktigt att de straffrättsliga reglerna utformas som just minimiregler. Varje land måste sedan självt bestämma om de egna straffrättsliga reglerna ska vara strängare.
EU-samarbetet rymmer både möjligheter och svårigheter, även om möjligheterna överväger. Man behöver inte vara särskilt skarpsynt för att se att det också finns mörka sidor i den europeiska utvecklingen. Den organiserade brottsligheten breder ut sig, inte minst efter de gamla systemens sammanbrott i öst.
Kristdemokraterna anser att EU-samarbetet inte får bortse från de många på vår kontinent som far mycket illa av kriminalitetens konsekvenser: barn, kvinnor, invandrare och andra som utsätts för våld och diskriminering. Det är sårbara medmänniskor, som i värsta fall blir lättköpta offer för knarkhandlare, människosmugglare, hallickar, pedofiler och andra kriminella personer. Det fria, säkra och rättvisa Europa förblir vackra ord på papperet om inte den viktiga uppgiften att bättre skydda dessa offer för den organiserade brottsligheten tas på allvar.
De tre centrala EU-institutionerna bör kontinuerligt driva på i kampen mot den organiserade brottsligheten och säkerställa en fortsatt prioritering av dessa frågor. Det kan förslagsvis ske genom att ansvaret för brottsbekämpning och polissamarbete markeras. Rådets handlingsplan vad gäller gränsöverskridande organiserad brottslighet är ett steg i rätt riktning. Kristdemokraterna vill peka på vikten av att särskilt studera följande fyra brottsfenomen: sexhandel med kvinnor och barn, storstadsbrottslighet, högteknologisk brottslighet samt terrorism.
Den snabbt accelererande handeln med fattiga kvinnor och barn, ofta från Östeuropa, som av brottssyndikaten luras in i prostitution i Västeuropas storstäder, är inget annat än slavhandel i modern tid. Handeln antas omsätta miljarder kronor årligen. Den internationella sexhandeln är lika välorganiserad som knarkhandeln, men billigare och mindre riskfylld för de brottslingar som organiserar och driver den.
Kristdemokraterna anser att det arbete som redan kommit igång inom EU måste utvecklas och förstärkas. Det handlar om att ge kvinnorna och barnen skydd, medicin, psykiatrisk hjälp och tillfälliga uppehållstillstånd. Men det gäller också att på olika sätt förbättra EU-samarbetet mot brottsligorna, bland annat genom att skapa ett juridiskt ramverk som kan fungera för de olika nationernas samarbete över gränserna.
Pedofiler använder Internet för att knyta kontakter med varandra, och med barn. Det handlar om ljusskygga nätverk, väl dolda i utkanterna av de digitala motorvägarna. Pedofilerna byter och handlar också med barnpornografi. Affärerna sker blixtsnabbt och anonymt, trots att distribution av barnpornografi är förbjudet i så gott som alla länder. Oskyldiga barn förnedras på detta sätt om och om igen, och pedofilerna vet att risken att åka fast är liten.
Detta är ett av många exempel på att den nya informationsteknologin kan missbrukas för grova brottsliga intressen. Det handlar också om ”recept” för att tillverka narkotika och bomber, rasistisk verksamhet, terrorism, penningtvätt, med mera.
De allra flesta människor är i dag djupt oroade över narkotikamissbrukets svåra följder i våra samhällen, inte minst bland de unga. Rapporter från bland annat EU:s drogobservatorium i Lissabon visar att användningen av framför allt de nya syntetiska drogerna tränger allt längre ned i åldrarna. Kristdemokraterna säger ett klart och bestämt nej till all form av drogliberalisering och kommer nationellt och i Europaparlamentet att aktivt motarbeta alla nya sådana försök.
Slutdokumentet från FN:s specialmöte i New York 1998 om världens drogproblem bekräftar att en kombination av restriktiv politik och socialt ansvarstagande är den enda framkomliga vägen. Kristdemokraterna stöder helt denna linje.
Målet måste förbli ett narkotikafritt samhälle. Det europeiska samarbetet för att nå detta mål måste – på ett sammanhållet och konsekvent sätt – omfatta både förebyggande åtgärder, kontroller av polis och tull, rehabiliterande verksamhet och internationellt samarbete mellan producent- och konsumentländer.
Kristdemokraterna anser att enskilt deltagande i och stöd till rasistiska och kriminella organisationer måste kriminaliseras eftersom den utgör en verklig fara såväl mot enskilda personer och grupper som mot det demokratiska samhället.
Ett sätt att komma åt denna grova kriminella verksamhet och dess grogrunder är att förbjuda deltagande i och stöd till rasistiska och kriminella organisationer. Här måste EU:s medlemsländer samarbeta och ta fram gemensamma regler. Demokratin måste kunna försvara sig. Den måste sätta upp gränser för vad som kan accepteras. Den demokrati som inte gör det upphör annars snart att vara demokrati.
Kristdemokraterna har under flera år drivit frågan om att enskilds deltagande eller stöd till kriminella organisationer bör kriminaliseras. I propositionen Straffansvar för terroristbrott påpekar även Lagrådet att det inte är säkert att förslaget att de svenska bestämmelserna om medverkan, försök, förberedelse och stämpling är tillräckliga för att tillgodose de i artikel 2.2 i Europeiska unionens rambeslut om bekämpande av terrorism av den 13 juni 2002 (2002/475/RIF) upptagna kraven på kriminalisering. Lagrådet är inte övertygat om att denna bedömning på sikt kommer att visa sig hållbar, men anser sig inte ha underlag för att motsätta sig att den nu läggs till grund för bedömningen av lagstiftningsbehovet. Regeringen hävdade att det inom ramen för det lagstiftningsarbetet inte fanns underlag att ta ställning i den frågan utan att den får övervägas i annat sammanhang. Vi godtog den slutsatsen då. Vi anser dock att regeringen på nytt bör överväga åtgärder för att få en ändring så att enskilds stöd till eller deltagande i rasistisk organisation, terroristgrupp eller annan organiserad brottslighet kriminaliseras. Detta krav framförs i en särskild motion från Kristdemokraterna.
Under senare år har brottsoffrens situation uppmärksammats i ökad grad i många länder. Men nationella insatser räcker inte alltid. För att stödet till brottsoffren ska kunna förbättras måste de nationella insatserna kompletteras med internationellt samarbete.
Brottsoffrens rättigheter anses idag vara något som varje land har att göra gällande långt utanför de egna gränserna. Normen för brottsoffrens rättigheter uttrycks klart och entydigt i FN-resolutionen från 1985 om grundläggande rättsprinciper för brottsoffer. I denna anges bl.a. att ett brottsoffer skall ha rätt till ersättning från gärningsmannen, rätt till ersättning från staten, rätt till medicinsk, social och psykologisk hjälp samt rätt att få tillgång till den egna processen.
Kristdemokraterna anser att Sverige liksom övriga medlemsstater inom EU gemensamt måste verka för att dessa viktiga principer får ett reellt genomslag. De måste bli verklighet för många fler inom och utom EU än vad som är fallet i dag. EU antog i mars 2001 ett rambeslut om brottsoffer som stärker brottsoffrens ställning. Brottsoffren skall nu garanteras vissa rättigheter, även när brottet begåtts utanför det egna landet men inom unionen. Europeiska kommissionen lämnade i oktober 2002 ett förslag till rådets direktiv om brottsofferersättning, innehållande bl.a. miniminormer för brottsoffers rätt till statlig ersättning samt regler för gränsöverskridande fall. Detta är ett steg i rätt riktning, samtidigt som det är av stor betydelse att arbetet med att utveckla det europeiska samarbetet för bättre brottsofferskydd fortsätter.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
|
Peter Althin (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |