Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att soft air-gun endast skall få försäljas av auktoriserade vapenhandlare.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vid i motionen anförs om att förändra vapenlagen så att vapen som används för jakt skall vara specifikt utformade för ändamålet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vapen som inte är specifikt utformade efter behovet inom jakt, jaktskytte och övrigt målskytte inte tillåts i Sverige för dessa ändamål.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn görs av gällande vapenlagstiftning beträffande innehav av målskjutningsvapen och former och krav för innehavet av målskjutvapen.
Våldet i samhället tenderar att öka. Alltför ofta är dessa våldshandlingar förenade med vapen i form av kniv eller skjutvapen. Attityden till medmänniskan har på ett radikalt sätt förändrats och våldet söker sig allt mer sofistikerade vägar. Utifrån samhällets synvinkel kan aldrig den utvecklingen accepteras. Orsaken till förändringen är mångfacetterad. Allt ifrån ett ökat utbud av våldsfilmer, ohämmad våldsinformation via Internet samt en förråande attityd i samvaron människor emellan är några av orsakerna till den nu rådande situationen. Ett upprop om mer medmänsklighet och värnande om varandra är därför en nödvändig åtgärd för att motverka den destruktiva utvecklingen på det här området.
Utifrån samhällets synvinkel måste allt göras för att motverka att våld förekommer. Det grova våldet i form av tillhyggen och vapen måste stävjas redan vid källan. Gamla kännemärken som att aldrig sikta på en medmänniska tillhör idag en förgången tid. Alltifrån glorifiering av vapen, paintballscenarier till ”skytteföreningar” där privatister utför kommandoaktioner som mer är att likna vid militär- och polisutbildning. Allt utifrån ett ”Ramboförhållande” där våldet, med vapen inblandade, glamouriseras.
Som dessa föreningar bedrivs idag tenderar det, under täckmanteln av ett ”dynamiskt skytte”, att bli en form av legaliserad terroristutbildning som starkt kan ifrågasättas. De vapen som används är ofta mycket grovkalibriga och har knappast förankring i sin användning inom ett seriöst skytte.
Vid väpnade rån förekommer ofta idag s.k. soft air-gun. Detta är exakta kopior av riktiga vapen som av den oinvigde inte kan skiljas från ett riktigt vapen. Dessa vapen får inte säljas till personer under 18 år. Kontrollen av att åldersgränsen följs är ringa. Alltför stor slapphänthet finns i samband med försäljningen trots den uppenbara risken att vapnen missbrukas.
Kravet vid försäljningen bör vara att köparen klart kan styrka insikten i vapnets handhavande samt att föräldraansvaret än mer tydliggörs. För att uppnå en högre restriktivitet vid försäljningen av dessa vapen bör de inte säljas av andra än auktoriserad vapenhandlare, vilka har ett specifikt handelstillstånd för varan samt kännedom om gällande vapenlagstiftning. Detta bör ges regeringen till känna.
Jakt och jaktskytte är en seriös fritidssysselsättning. Utövandet är fjärran från vapenglamour och saknar helt ”Ramboinslag”. Trots detta florerar allt mer krigsliknande vapen i handeln avsedda för jakt. Vapen utformade som automatkarbiner med magasin med upp till 30 skott, finns att tillgå. Dessa vapen med en ”överutrustning” finns även om jakt på vissa arter föreskriver att vapen med fem- respektive treskottsmagasin endast får användas. Frågan är då dels hur efterlevnaden av gällande föreskrifter kontrolleras, dels vad syftet med att tillhandahålla privatpersoner vapen med magasin om 30 skott är. Den uppenbara skillnaden är att vapnet, som dessutom oftast är ett halvautomatiskt vapen, blir än mer attraktivt inom kriminella kretsar.
Mot den bakgrunden är det nödvändigt att en översyn sker av vapenlagen i syfte att strama upp användandet av vapen vid jakt och målskytte så att rätt vapen används vid rätt tillfälle.
Vapen som används skall vara utformade efter det behov som anges vid ansökan till vapenlicens. Såväl jakt som målskytte i övrigt har klara regler för sitt utövande. Särartade vapen där syftet förfelats bör inte tillåtas. Exempel på detta är s.k. trubbnosvapen där syftet är att i närstrid döda. Dessa vapen har oftast en pipa som är mindra än tre tum, vilket innebär att precisionen i skyttet, i stort sett, saknas. Exempel på vapenmarknaden idag är trubbnosrevolvrar med 1 3/4 tums pipa. Dessa vapen är utformade utifrån behov som knappast finns idag.
Dessa vapen är i stället en mycket attraktiv vara i kriminella kretsar. De är lätta att bära och gömma och därmed ha med sig på allmän plats. Det är alltså ett vapen som är ett mycket attraktivt våldsvapen och bör därför inte tillåtas. I stället bör vapenlagen tydligt betona vikten av att de vapen, för vilka licens beviljas, skall vara specifikt utformade efter behovet. Dessa behov är jakt och målskytte. Detta bör ges regeringen till känna.
Skäl för att innehav vapen skall vara styrkt och syftet klargjort innan licens beviljas. För målskytte gäller ej, till skillnad från vid jakt, att vapengarderoben skall innehålla en maximal mängd vapen. En målskytt som tillika är jägare kan därmed beviljas licens på upp emot 50-talet vapen, något som är orimligt. Licens vid målskytte bör dessutom knytas än fastare än vad fallet är idag, till en stabil skytteorganisation som har kontinuerlig skytteverksamhet och bedriver ett säkert skytte. Därutöver bör det krävas att skyttet är acceptabelt utifrån vapenlagens intentioner.
Dagens situation låter enskild som inte bedriver kontinuerligt skytte i enlighet med vad som är vedertaget men tillhörande en skytteförening, bli beviljad licens. Detta är oacceptabelt.
Ett säkert skytte bör beskrivas som att målskytte sker stillastående mot mål som kan vara rörliga. Det är dock inte att betrakta som säkert skytte om skytten i rörelse skall utföra målskjutningsmoment. Den typen av skjutverksamhet bör vara förbehållen försvaret och vissa insatsstyrkor inom polisen. En översyn av gällande vapenlagstiftning beträffande kravet för vapenlicens, vapengarderob samt former för skjutverksamheten bör ses över. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Jörgen Johansson (c) |
Claes Västerteg (c) |