Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till förlängning av preskriptionstider för brott mot miljöbalken.
Att utreda brott mot miljöbalken tar många gånger lång tid på grund av brottens komplexitet. Även om miljöbrott utgör så kallade prioriterade brott, och trots att utbildningsinsatser genomförts inom delar av de rättsvårdande myndigheterna, kan kapacitetsbrister i kombination med komplexitetsnivån medföra att dessa brott hamnar längre ned i prioritetsordningen.
De långa handläggningstiderna medför att brotten kan komma att preskriberas innan åtal kan väckas. Initialt kan utredningen ges ringa prioritet i anledning av att åklagaren befarar att en utredning i vilket fall som helst inte kommer att hinna avslutas och leda till åtal innan preskription inträtt. Därtill har inträffat att tidsnöd uppstått på grund av delgivningssvårigheter. Delgivningssvårigheter kan till följd av de korta preskriptionstiderna i slutändan vara orsaken till att preskription inträder före avslutad förundersökning. Det kan inte uteslutas att vissa misstänkta medvetet ser till så att de inte kan nås för delgivning innan brottet preskriberats.
Preskriptionstiderna för brott mot miljöbalken bör omgående ses över, dels för att säkerställa att miljöbrottsutredningar ges prioritet, dels för att möjliggöra att komplexa brott hinner utredas, dels för att undanröja risken för att delgivningssvårigheter försenar eller förhindrar förundersökningar och åtal.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Leif Björnlod (mp) |
Ingegerd Saarinen (mp) |