Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att flytta beslutanderätten från regeringen till Rikspolisstyrelsen när beredskapspolisen kan kallas in.
Möjligheten att använda beredskapspoliser med avtal har öppnats genom ändringen av 1 § i förordningen SFS 199:726. Beredskapspoliserna är numera utbildade och utrustade på ett ändamålsenligt sätt. De utgör en resurs i samhället som vid behov borde kunna tas i anspråk när ett uttalat behov finns. Exempelvis borde beredskapspolisen kunna användas när allvarliga störningar uppstår som kräver en omfattande polisinsats. En sådan risk kan föreligga t.ex. när man på grund av säkerhetsläget i världen fruktar terroristattentat och behovet av personal för bevakning av tänkbara angreppsmål som är prioriterade skyddsobjekt behövs (kärnkraftverk, ambassader, skolor etc.). Men de bör också kunna utnyttjas när möjligheterna till polisförstärkning bedöms vara begränsade och Polisen behöver förstärkning för utrymning, annan bevakning eller ordningshållning vid omfattande olyckor.
Enligt nuvarande bestämmelser kan beredskapspoliser som ingått avtal om sådan tjänstgöring på framställan från Rikspolisstyrelsen efter regeringsbeslut kallas in till polismyndigheterna då samhället har utsatts för eller riskerar att utsättas för särskilt svåra och påfrestande situationer från ordnings- och säkerhetssynpunkt.
Kopplingen till begreppet svår påfrestning på samhället i fred gör det tydligt att det krävs nationella katastrofsituationer eller risk för sådana för att beredskapspoliser skall få kallas in. För att utöka möjligheten och göra det enklare att ta in beredskapspoliser med avtal bör kravet på händelsens allvar sänkas.
Enligt nuvarande bestämmelser krävs i det närmaste nationella katastrofsituationer eller risk för sådana för att beredskapspoliser skall få kallas in. I det fallet är det logiskt att det är regeringen som gör bedömningen att en sådan situation är för handen. Om man väljer att sänka kraven på händelsens allvar, talar inte lika starka skäl för att det är en regeringsuppgift att bestämma när beredskapspoliser kan kallas in. Bedömningen av behovet att sätta in ytterligare personal och var behovet är störst görs då rimligen bäst av Polisen själv. Jag menar att rätten att vid behov kalla in beredskapspolisen som ingått avtal bör flyttas från regeringen till Rikspolisstyrelsen.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Erling Wälivaara (kd) |