Motion till riksdagen
2003/04:Ju390
av Gustav Fridolin m.fl. (mp)

Människohandel för sexuella ändamål


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag till ändring av människohandels­brottet i enlighet med vad i motionen anförs.

  2. Riksdagen tillkännager som sin mening vad i motionen anförs om rätten för de för brottet utsatta kvinnorna att få stanna i Sverige samt deras behov av stöd och hjälp här och i sina hemländer.1

1Yrkande 2 hänvisat till SfU.

Motivering

Varje år kommer ca 500 000 kvinnor till EU som offer för människohandel för sexuella ändamål, Sverige är givetvis inte förskonat, även om vi främst är ett transitland. Handeln och exploateringen är ett hänsynslöst och cyniskt utnyttjande av utsatta individer. Till EU kommer främst kvinnor från Östeuropa. Handeln har sitt ursprung i fattigdomsproblematik, efterfrågan från köpstarka kunder/konsumenter i väst och handelns lönsamhet för handlare och agenter. Kvinnorna utnyttjas för prostitution och pornografi. Handelns gränsöverskridande karaktär och organisation medför att åtgärder måste vidtas på europeisk nivå. Miljöpartiet har därför ställt sig bakom EU:s arbete på området, men krävt bättre skydd för de utsatta kvinnorna.

Sedan förra året är människohandel för sexuella ändamål kriminaliserat i Sverige. För att brott ska föreligga ska kvinnan ha utsatts för tvång, vilseledande eller annat otillbörligt medel. Avser handeln en person under 18 år föreligger brott oavsett om vilseledande, tvång eller andra otillbörliga medel använts. Miljöpartiet anser att handeln, oavsett kvinnans ålder, skall kriminaliseras oaktat om kvinnan vilseletts, tvingats eller utsatts för andra otillbörliga medel eller om hon ”samtyckt”. Vi vill att fokus skall placeras på handlarna/agenterna, inte på kvinnan.

Kvinnorna befinner sig i en ohållbar social och ekonomisk situation i sina hemländer. De är lätta offer för löften om ett bättre liv och snabba pengar. De kanske känner till villkoren, men ser ingen annan utväg. Dessa kvinnor har inget val. Väl i Europa är de fast i handlarnas nät av beroende, hot och våld. De befinner sig illegalt i ett främmande land, utan språk och rättigheter. De fråntas ofta sina pass. Handlarna binder dem vid fiktiva ekonomiska skulder. De riskerar misshandel och död om de inte gör som de blir tillsagda eller om de försöker ta sig ur situationen. De är ensamma, sårbara och rädda. När de väl blivit utsatta för sexuell exploatering vågar många inte längre återvända hem. De törs inte av risk för repressalier, men även på grund av att de kan förvänta sig förakt och fördömanden från sin omgivning. Deras självbild och andras syn på dem bryter ned dem. Risken för att de dövar sig med droger är uppenbar. Att skapa ett drogmissbruk kan dessutom vara ett effektivt sätt för handlare med flera att ytterligare binda upp kvinnan. Kvinnornas situation förvärras än mer av att de ofta köps och säljs vidare i flera led. De är förbrukningsvaror, slit- och slängvaror med kort hållbarhetsdatum. Väl förbrukade hamnar de lätt på soptippen i bokstavlig mening.

Under dessa förutsättningar är det cyniskt och naivt att anse att kvinnans samtycke medför att brott inte föreligger. Kvinnor är ingen handelsvara som kan köpas och säljas inom och över gränser (eller är den allmänna uppfattningen i samhället att människor är att definiera såsom en vara?). Frivillighetsargumentet förutsätter att dessa kvinnor har ett val. Vilket val har en kvinna som befinner sig i ekonomisk och social misär? Kvinnorna kan mycket väl själva anamma frivillighetsargumentet i ren desperation på grund av omständigheterna.

Miljöpartiet ser dessutom en risk för att dessa kvinnor kommer att avtvingas ett ”samtycke”, genom hot, våld eller påtryckningar. Hennes s.k. ”sam­tycke” kan handlarna sedan använda emot henne. Vi måste vara medvetna om att vi talar om kvinnor som svårligen kan vända sig till polis eller myndigheter pga. att de är illegala, instängda, inte talar landets språk samt inte känner till landets lagar och sina rättigheter. Lyckas kvinnan trots allt anmäla handeln, kommer hon och hennes eventuella samtycke att nagelfaras av polis och domstol. Hon kommer med största sannolikhet att utsättas för hot om repressalier ifall hon vittnar emot sina handlare. En hotbild som är så uppenbar att handlarna förmodligen inte ens behöver framställa ett konkret hot. Det krävs inte mycket sunt förnuft för att inse vilka konsekvenser som kan följa om kvinnan inte fabricerar ett ”samtycke”. Vi ställer orimliga krav på dessa kvinnor. Efter rättegången kommer hon, om hon inte har asylskäl, att sändas hem. Väl hemma står hon ensam med sina traumatiska upplevelser, risken för repressalier och tyvärr ofta omgivningens dom över hennes förlorade heder. Vem hjälper och skyddar henne då? Det gör knappast de representanter från rättsväsendet som mot förmodan fått henne att vittna mot sina handlare.

Miljöpartiet anser att människohandelsbrott ska föreligga även om kvinnan ”samtyckt”. Vi anser att fokus måste läggas på handlarna och inte på kvinnorna. Forskning om prostituerade kvinnors bakgrund visar dessutom att de nästan alltid varit utsatta för traumatiska händelser och inte prostituerar sig av ren ”fri vilja”. Kvinnornas mänskliga rättigheter och människovärde kränks. Att reducera kvinnor till handelsvaror är en kränkning av hela mänskligheten.

Kriminalisera handeln och straffa handlarna, oavsett samtycke. Ge kvinnorna skydd och stöd under rättsutredning och rättegång. Ge dem möjlighet att stanna. Bygg upp skyddsnät för kvinnor som återvänder hem. De behöver vård och stöd. Hjälp dem att komma tillbaka till en fungerande tillvaro psykiskt, fysiskt, socialt och ekonomiskt. Vi behöver kraftfulla åtgärder för att förhindra handeln, för att straffa handlare och profitörer, för att skydda och hjälpa de drabbade.

Stockholm den 6 oktober 2003

Gustav Fridolin (mp)

Leif Björnlod (mp)

Ulf Holm (mp)

Mona Jönsson (mp)