Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om Norrtälje tingsrätt och Södertälje tingsrätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla en domstolspolitik för en ny tid.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om kravet på en förnyad uppföljning och utvärdering av genomförda förändringar av tingsrättsorganisationen.
I samband med behandlingen av regeringens skrivelse från april 2000, angende reformeringen av domstolsväsendet uttalade riksdagen (bet 2000/01
:JuU29) att domstolens lokala förankring måste väga tungt i det fortsatta arbetet. Regeringen hade då pekat på att man avsåg att arbeta för att organisatoriskt skapa större domkretsar. Utskottet fann då inget som tydde på att de kommande förändringarna skulle leda till en stark koncentration av den dömande verksamheten.
Härefter och till följd av riksdagens uttalande har särskilda utvärderingar genomförts av de förändringar som genomfördes 1999–2001. Riksrevisionsverkets granskning visar att regeringens mål att bibehålla tillgängligheten inte kunnat nås. Man konstaterar också att alla förändringar lett till större tingsrätter, men att enbart det faktum att en tingsrätt ökar i storlek inte leder till några förbättringar vare sig av beredningsorganisation, rekrytering, kompetensutveckling eller specialisering. Vidare pekar man på att besparingspotentialen är högst osäker. Den andra utvärderingen konstaterar att de sammanläggningar som omfattades av direktiven har genomförts relativt nyligen. Mot den bakgrunden sägs att det inte är möjligt att efter så kort tid göra några säkra bedömningar.
Trots detta bedömer regeringen i sin skrivelse 2002/03:126 att målen i allt väsentligt uppnåtts och att reformeringen bör gå vidare enligt tidigare riktlinjer. På den grunden väcks ånyo förslag om att lägga ned tingsrätter – t ex i Stockholmsregionen – i strid med regeringens ännu inte slutligt behandlade skrivelse. Regeringen gjorde, till skillnad från utredaren av tingsrättsorganisationen i Stockholms län, bedömningen att Södertälje tingsrätt inte ska föras samman med någon av de övriga domstolarna och att det – förutom Norrtälje tingsrätt – ska finnas sex tingsrätter i länet. Trots detta kommer nu förslag om att lägga ned Södertälje tingsrätt och nu kanske hänvisa Södertälje till Nyköping eller Södertörn. Trots detta väcks nu förslag som skulle leda till att Norrtälje tingsrätt skulle läggas ned och inskrivningsmyndigheten flyttas till annan huvudman. Detta borde stämma till eftertanke när det gäller tidigare riktlinjer. Dessa förslag måste med kraft avvisas, vilket bör ges regeringen till känna.
Det framgår med all tydlig önskvärdhet att Domstolsverket vill fullfölja de planer som presenterats. Det är självklart oerhört viktigt att utveckla domstolsväsendet för att säkra rättssäkerheten för den enskilde. Det måste göras såväl genom ökad internationalisering som genom att värna den lokala förankringen och närheten. Av utvärderingarna framkommer också behovet av en noggrann avvägning mellan de fördelar och värden som uppkommer centralt mot de nackdelar och förluster som uppkommer lokalt. Behovet av en domstolspolitik som gör dessa avvägningar blir allt tydligare, vilket bör ges regeringen till känna.
I samband med att den skrivelse som ovan relaterats lades på riksdagens bord väcktes en rad motioner, bland annat från Centerpartiet. Centerpartiet har därvidlag motsatt sig nedläggningen och koncentrationen av den dömande verksamheten i Stockholmsregionen. Istället har förordats andra lösningar för att komma till rätta med Stockholms tingsrätts uppenbara problem till följd av sin storskalighet. Då skrivelsen och motionerna ännu inte är slutbehandlade väljer jag därför att i dessa delar hänvisa till dessa motioner.
Med hänvisning till de nya förslag som diskuteras finns det dock alla skäl att nu tydligt från riksdagen kräva ett moratorium för att få en tillförlitlig grund att stå på för det fortsatta arbetet. Regeringen bör därför initiera en ny uppföljning av gjorda förändringar och då även följa upp effekterna av de ständiga omorganisationer som aviseras. I dessa dagar kan vi från andra områden ta del av vilka ”förluster” för den enskilde och för hela organisationers effektivitet som kan följa på ”inre omorganiserande”. Självklart innebär detta inte att nödvändiga åtgärder ska anstå, men däremot att ett allsidigt underlag är att föredra. En ny översyn bör ges i uppdrag att studera och pröva de nu gällande teserna om koncentration och storskalighet som gäller för rättsväsendets utveckling. I likhet med vad som tidigare påtalats är det angeläget att inte genomföra några nya sammanslagningar av tingsrätter innan det att riksdagen fått tillfälle att ta ställning till en förnyad utvärdering av de hittillsvarande förändringarna.
|
Stockholm den 4 oktober 2003 |
|
|
Kerstin Lundgren (c) |