Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen bör se över livstidsstraffet ur ett rättssäkerhetsperspektiv i syfte att tidsbestämma det.
Antalet livstidsdömda på de svenska fängelseanstalterna har ökat på senare år. Det finns flera olika anledningar till detta. Ökningen kan bero på att fler individer har dömts för grov brottslighet men även på att regeringens praxis vad gäller att bevilja nåd har förändrats.
Idag dömer domstolar ut livstidsstraff för viss typ av grov brottslighet, och därefter är det regeringens sak att ta ställning till nådeansökningar. Denna tidsbestämning av livstidsstraffet har skett allt senare vilket resulterar i att de brottslingar som döms till livstid i praktiken får ett längre straff än tidigare. Men det resulterar också i att allt fler interner saknar slutdatum för sitt fängelsestraff.
Idag är det därför svårt att förutse vad ett livstidsstraff innebär. Den dömde har mycket små möjligheter att överblicka sin frigivning och därmed sina framtidsmöjligheter. Nuvarande ordning kan dessutom lätt uppfattas som att det inte är domstolarna som avgör strafftiden utan att fängelsetiden istället blir en politisk bedömning.
Kriminalvårdens uppgift är att underlätta för de dömda att efter avtjänat straff kunna återanpassas i samhället och leva ett normalt liv. Att kunna påbörja återanpassningsprocessen är svårt när ovisshet om frigivningen råder. Om frigivningen istället kan överblickas underlättas planeringen för återanpassningen och det blir lättare att undvika att den dömde återfaller i brott.
Enligt vår mening skapar livstidsstraffet en stor uppgivenhet och oro inte minst för de dömdas anhöriga. Den frustration som uppstår gynnar inte heller kriminalvårdens mål om en human återanpassning i samhället.
Vi anser därför att regeringen bör se över livstidsstraffet ur ett rättssäkerhetsperspektiv i syfte att tidsbestämma det.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Mikael Damberg (s) |
Cinnika Beiming (s) |