Motion till riksdagen
2003/04:Ju366
av Rosita Runegrund (kd)

Barnpornografibrott


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att begreppet barnpornografibrott utvidgas och förtydligas.

Motivering

Sedan den 1 januari 1999 är innehav av barnpornografi en kriminell handling i Sverige. Kristdemokraterna som varit med och drivit kravet på en kriminalisering av innehav sedan tidigt 90-tal kritiserade regeringsförslaget när det kom. Nu när bristerna blivit uppenbara vill vi att de skall rättas till. När det gäller barnpornografi på Internet är innehav endast kriminaliserat om man laddar ner bilderna eller filmerna på hårddisk, cd-rom eller diskett. Att titta på Internet är inte en kriminell handling i dag.

Detta har uppmärksammats. En polis som sparat länkar till barnpornografiska sidor på sin tjänstedator kunde inte bli avskedad eftersom han inte begått något brott. Kristdemokraterna har i riksdagen ställt en fråga till ansvarigt statsråd om han avser att kriminalisera även förekomst av länkar till barnpornografiska sidor.

I sitt svar påminde statsrådet om att barnpornografin lyfts ut från tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden och att dessa lagändringar föregicks av noggranna överväganden bl.a. vad avser kriminaliseringens omfattning. Det kriminaliserade området motsvarar i princip helt det område som är undantaget från grundlagarna. Detta innebär att utrymmet för att utsträcka den redan mycket långtgående kriminaliseringen utan att det skulle komma i konflikt med grundlagsskyddet är mycket litet. För att utvidga tillämpningsområdet för barnpornografibrott bör det därför krävas mycket starka skäl. Lagstiftningen har ännu bara varit i kraft i några år. Det är för tidigt att säga att sådana skäl nu föreligger.

Eftersom barnpornografibrottet lyfts ur TF och YGL så ligger det under allmän lag ( brottsbalken). Avsikten är att lagen ska täcka all aktiv hantering med barnpornografi och den kan skärpas utan att det på något sätt angår grundlagarna. När tekniken ändras måste lagstiftaren följa med i utvecklingen. Att beviskraven kan bli svåra att uppfylla är en komplikation men kan inte tjäna som ursäkt för att ingenting görs.

Det finns ett par andra brister i lagstiftningen som samtidigt kan rättas till – om bara viljan finns.

I december friades en 46-åring som raggat upp fem flickor på Internet och sedan filmat dem vid olika tillfällen utförande avancerade sexuella handlingar på varandra och sig själva. Eftersom flickorna var barn – 16 och 17 år gamla ­– enligt den av Sverige undertecknade och ratificerade Barnkonventionen, som ligger till grund för den svenska lagen om straff för barnpornografibrott, åtalades mannen för grovt barnpornografibrott. Tingsrätten friade honom med motiveringen att det finns en brist i lagen. Som barn definieras däri en person ”vars pubertetsutveckling inte är fullbordad” eller om det av bilden framgår att personen är under 18 år. Det hjälpte inte att den åtalade uppenbarligen kände till att barnen var under 18 år – han friades då det inte av bilderna gick att fastställa att så var fallet.

Här måste en lagändring till som klargör att den som framställer pornografisk film måste vara säker på att ”aktörerna” i lagens mening är vuxna individer.

Beslutet att inte väcka åtal mot konstnären Bjarne Melgaards video visad på Moderna Museet för ett par år sedan har aktualiserat en annan brist i lagstiftningen. Trots tunga argument om pornografiska övergrepp mot ett värnlöst barn betecknade åklagaren videon som ett ”konstverk”. Det hjälpte inte att organisationen Ecpat krävde att överåklagaren skulle överpröva beslutet. Här måste tydligare gränser anges. När verkliga barn utsätts för övergrepp kan detta inte tolereras med hänvisning till att det rör sig om ”konst”.

Stockholm den 4 oktober 2003

Rosita Runegrund (kd)