Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att dom i skadestånd som gärningsmannen inte kan betala skall Brottsoffermyndigheten stå för.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inget brottsoffer skall tvingas sitta i samma rum som gärningsmannen under en rättegång.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vittnesstödjare genom de lokala brottsofferjourerna skall kunna erhålla täckning för sina omkostnader.
Dagligen läser vi i tidningar om hur många människor drabbats av våldet genom överfall, rån eller inbrott i hemmet. Oavsett vilken typ av brott som människor utsätts för så rubbar det tryggheten, många mår dåligt och känner sig kränkta. De som utsatts för våld och brott har blivit ett brottsoffer.
Det är tufft att vara brottsoffer i dagens samhälle är budskapet som förs fram till oss. Många brottsoffer vittnar om hur jobbigt det varit och hur dåligt de blivit bemötta av socialtjänst, åklagare och övriga berörda. Deras påståenden bekräftas också i en utredning. Brottsoffren känner sig osynliggjorda av hela samhället och stödet som de erhåller är i liten omfattning i förhållande till det stöd gärningsmannen erhåller.
Efter att brott blivit fastställt och gärningsmannen tilldömts ett skadestånd att betala till brottsoffret så visar det sig att gärningsmannen saknar egna tillgångar och därmed förmågan att betala. Det är inte ovanligt att rätten dömer en åtalad att betala skadestånd, trots att man vet att personen saknar förmåga att betala. I tron att rättssäkerheten även omfattar brottsoffret så överklagar personen till Brottsoffermyndigheten med begäran om prövning. Svaret från myndigheten är att skadestånd ej utbetalas, däremot kan Brottsoffermyndigheten gå in och höja eller sänka skadeståndet som är utdömt i rätten! Dessa händelser visar på bristande respekt för brottsoffren, de har rätt att bli bättre bemötta. Skadestånd genom dom där gärningsmannen saknar förmåga att betala till brottsoffret, måste samhället stå för, exempelvis kan det utbetalas genom Brottsoffermyndigheten. Detta ges regeringen tillkänna.
Ytterligare åtgärder som behöver vidtas i samband med rättegångar är att alltid kunna tillmötesgå brottsoffrets begäran om att slippa möta gärningsmannen före och under en rättegång. Ingen ska tvingas möta sin gärningsman vid en rättegång i ett demokratiskt land med ett väl utvecklat rättsväsende. Vid alla rättegångar ska det i förberedelsearbetet ingå att informera brottsoffren i samband med kallelsen, att vill de inte möta gärningsmannen så slipper de. Ingen ska med hot om vite tvingas infinna sig och sitta i samma rum som den som begått ett brott mot dem. Detta ges regeringen tillkänna.
De ideella arbetsinsatserna blir allt fler inom rättsväsendet och med många engagerade människor. De finns inom landets brottsofferjourer, t.ex. vittnesstödet. Det är bra att fler bryr sig men samhället får samtidigt inte friskriva sig från de ekonomiska kostnaderna som uppstår för de människor som engagerar sig. Nu senast är det verksamheten med vittnesstöd som hotas genom de neddragningar som Brottsoffermyndigheten gör för vittnesstödet. Brottsofferjourernas verksamhet med vittnesstöden utförs tack vare ideella arbetsinsatser. I bästa fall kan någon få bilersättning och en symbolisk summa för många timmars arbete.
Samtidigt som Brottsoffermyndigheten minskar bidragen till brottsofferjourerna minskar också kommunerna, kyrkan m fl sina bidrag till jourerna och deras vittnesstöd. Kvar finns en verksamhet utlämnad till de ideella krafternas förmåga att täcka kostnaderna för att hjälpa brottsoffren, men hur länge orkar de? Vittnesstödsverksamheten vid landets tingsrätter och hovrätter fyller en viktig funktion, det finns även uttalat av regeringen. Målet är också att verksamheten bör inrättas vid samtliga tingsrätter och hovrätter. För att kunna nå det målet måste vittnesstödjare genom de lokala brottsofferjourerna kunna erhålla ersättning för sina omkostnader. Detta ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
Birgitta Carlsson (c) |