Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om riskbedömning som metod för att förebygga och förhindra våld mot kvinnor.
Genom goda riskbedömningar kan samhället förhindra en stor del av våldsbrotten. Det vanligaste våldsbrottet är att en man slår sin kvinnliga partner. Även när det gäller att förhindra det upprepade, och då ofta upptrappade, våldet mot en partner, handlar det om riskbedömning. Genom ett strategiskt genomfört sådant arbete kan polis och andra myndigheter förutsäga och förhindra upprepat partnervåld.
En misshandlande man börjar nämligen sällan med mord utan arbetar sig upp från verbala angrepp till gradvis värre fysiska angrepp. Det finns alltså tid att sätta in preventiva åtgärder innan våldet blir dödligt. Det finns till och med en kvinnofridslag som stadgar att det är offentliga myndigheters skyldighet att vidta preventiva åtgärder. Men så mycket genomslag har den lagen inte fått, att riskbedömningar ännu blivit regel i polisarbetet.
Forskare från Rättspsykiatriska Regionkliniken i Sundsvall har tillsammans med polis i Sverige och med forskare och poliser från Kanada åstadkommit en ”mall”, SARA. Den behandlar hur polisen ska kunna göra rätt riskbedömningar när det gäller upprepat partnervåld. SARA är uppdelad i en omfattande intervjuguide och en mer sammanfattande frågemall.
SARA har i praktiken använts i ett utvecklingsprojekt av poliser i Kalmar, Kronobergs och Blekinge län med mycket positiva resultat. Genom att poliserna i riskbedömningen använt mallen som underlag är det omöjligt för dem att ”glömma bort” eller nonchalera frågor som kan bidra till att göra en komplett och korrekt riskbedömning.
Frågemallen, otäckt rak på sak, är föredömligt enkelt uppbyggd. Vilken bedömning gör den ansvarige polisen av det aktuella läget: Har gärningsmannen trappat upp sitt våldsamma beteende? Ger gärningsmannen uttryck för attityder som ursäktar partnervåldet? Finns tecken på psykisk sjukdom? Och så vidare, och så vidare.
Alla svar är viktiga pusselbitar. Den sista frågan i den tvåsidiga mallen är att polismannen ombeds göra en bedömning av risken för partnervåld om ingen skyddsåtgärd vidtas. Finns risk för våld inom den närmaste tiden? Risk i framtiden? Risk för dödligt våld?
Den polis som med mallen i hand måste ringa in ett av svarsalternativen L (låg risk ), M (medel risk ) eller H (hög risk) tar avvägningen om fortsatta insatser på djupaste allvar.
Riskbedömning genom SARA-metoden behöver sättas i bruk -omedelbart och överallt. Det bör bli ett av polisens viktigaste redskap i arbetet att förebygga och förhindra våld mot kvinnor. Detta bör ges regeringen tillkänna.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Lena Ek (c) |
Johan Linander (c) |