Riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning om en nybyggnad av ett häkte i Östersund.
Häktet i Östersund lades ner 1996. Nedläggningen har medfört avsevärda försämringar, vilket redovisats i en rapport från Riksdagens revisorer (1999/2000:RR7). Där konstateras att kriminalvården i och för sig gjort en viss ekonomisk vinst genom att lägga ned häktet i Östersund men att det också har fått konsekvenser som går i motsatt riktning, som t.ex. att:
nedläggningen har medfört ökade kostnader för främst polisen. Ökade kostnader för hyror, arrestbevakning och resor har inneburit mindre utrymme för operativt polisarbete. Nedläggningen av häktet har delvis fått oförutsedda konsekvenser, framför allt beroende på att nedskärningar i polisverksamheten leder till bättre ekonomi för kriminalvården,
häktade från Östersundsområdet inte lika ofta får besök av sina anhöriga som övriga häktade. De har även sämre möjligheter att träffa sin advokat. Det långa avståndet till närmaste häkte har medfört att villkoren för polisens utredningsverksamhet har försämrats.
Nedläggningen av häktet i Östersund har med andra ord inneburit mindre polisarbete, färre besök samt risk för sämre utredningar.
Kriminalvårdsstyrelsen utreder f.n. behovet av häktesplatser i Jämtlands och Västernorrlands län och har kommit fram till att det behövs ytterligare 15–20 platser.
För att lösa behovet bör alternativet ett nytt häkte i Östersund utredas. Där finns stora möjligheter att samordna verksamheten med polisens behov av arrest, kriminalvårdens frivård och den tillnyktringsverksamhet som Statens institutionsstyrelse har i Östersund. Dessutom skulle de negativa konsekvenserna av tidigare nedläggning kunna undanröjas.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Camilla Sköld Jansson (v) |