Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att skyndsamt inleda en översyn av systemet för livvaktsskydd av rikets ledning.
Öppenhet är den svenska demokratins ledstjärna. Att värna denna öppenhet är en fråga för alla partier och alla politiker.
Det är viktigt och eftersträvansvärt att landets ledande befattningshavare i så stor utsträckning som möjligt kan röra sig oförhindrat i samhället och träffa människor för att höra deras synpunkter på politiken. Det är också nödvändigt att det finns ett polisiärt skydd som gör att dessa befattningshavare personligen kan vara trygga. Skyddet måste vara effektivt och samtidigt formas i förståelse för berörda människors integritet och vilja till dialog med andra.
Det djupt tragiska mordet på utrikesminister Anna Lindh understryker hur sårbart samhället är i dag och hur viktigt det är att livvaktsskyddet för landets ledning är väl fungerande. Allvarligt nog var inte mordet på utrikesministern den första händelse som visade denna utsatthet, eller att dagens livvaktssystem inte fungerar. Under de senaste åren har såväl landets statschef som landets finansminister kunnat attackeras på allmän plats. 1986 mördades landets statsminister på öppen gata.
Enligt säpochefen Kurt Malmström har säpo numera endast 70 livvakter. Det gör att endast tre medlemmar av regeringen kan ges skydd samtidigt med statschefen och statsministern. För att klara skydd åt hela regeringen skulle 350 livvakter behövas, då 15 vakter krävs för varje person som skall skyddas. Antalet livvakter har sjunkit. ”Jag kan inte svara på hur många som fått sluta”, sa Malmström i Expressen 12/9 2003 angående antalet tillgängliga livvakter.
Bedömningen av hotbilden i enskilda fall görs av polisen, och det är uppenbart att denna bedömning i flera situationer har brustit, vilket bör föranleda åtgärder inom säpo. Men ansvaret för förutsättningarna för livvaktsskyddet att fungera väl i form av bl.a. tillräcklig finansiering, välfungerande regler och utbildningskvalitet ligger på politiken. Det finns således ett dubbelt ansvar för att livvaktsskyddet fungerar.
Till det som måste ses över hör behovet av utökad omfattning av de samlade möjligheterna till livvaktsskydd, behovet av tillskott i finansieringen av livvaktsskyddet, kvaliteten på livvakternas utbildning, deras utrustning, samt förutsättningarna för kvalitativa riskbedömningar i enskilda fall inom säpo.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Sten Tolgfors (m) |