Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förvaring av vapen hos annan.
Enligt vapenlagen åläggs en vapenägare att förvara sina skjutvapen i säkerhetsskåp eller annat lika säkert utrymme när vapnen inte brukas. Det är en bra och nödvändig regel för att förhindra vapenstölder eller annan otillbörlig åtkomst av vapen.
Dock finns regler i vapenlagen som enligt min mening motverkar sitt syfte om säker hantering. Detta gäller lagreglerna om förvaring hos annan. Reglerna är mycket strikta i så måtto att de endast undantagsvis kan tillämpas och bygger på tillstånd hos polismyndighet. Tillståndet skall även alltid tidsbegränsas.
Enligt RPSFS 2002:9 bör förvaring hos föräldrar kunna medges t.ex. när en son eller dotter flyttar från föräldrahemmet till en egen bostad i tätort eller större stad men avser att fortsättningsvis jaga på föräldrarnas marker eller tillsammans med förälder. Denna regel verkar onödigt detaljerad och styrande.
För det första: Varför tas endast undantaget barn – förälder upp? Det motsatta förhållandet torde även det vara tillämpligt – att ett barn övertar föräldragården och föräldern flyttar till annat ställe. Jaktmarken är fortfarande belägen på den ursprungliga fastigheten och jakten kommer att bedrivas där. Varför skulle inte föräldern kunna tryggt förvara sitt vapen där jakten bedrivs?
För det andra: I RPSFS 2002:9 behandlas även att tillstånd bör kunna ges när sonen eller dottern flyttar till egen bostad i tätort eller större stad. Måste det vara egen bostad? Kan tillståndet ej gälla om man sammanflyttar med någon annan ägare av bostaden? I detta fall torde det vara än mer motiverat att kunna förvara vapnet hos föräldrarna. Varför inskränkning endast om man flyttar till tätort eller större stad?
För det tredje: Förflyttning av vapen i bil eller allmänt transportmedel innebär ökad risk för stöld. Det vore därför ur säkerhetssynpunkt bättre att ha vapnen under säkert förvar nära jaktmarken. Lagen bör enligt min mening inriktas på detta.
För det fjärde: Enligt uppgift skall alla vapen förvaras på samma ställe. Detta innebär onödiga transporter. Till exempel om jakt på älg till allra största delen äger rum på föräldragården medan småviltjakt sker i närhet av den utflyttade personens bostadsort. Kulvapen skulle i det första fallet bäst förvaras på föräldragården, medan hagelvapen borde förvaras säkert i den utflyttades bostad.
Förvaring hos annan än förälder kan medges t.ex. när någon flyttar till en storstad på grund av sitt arbete, men har kvar en väsentlig anknytning till sin hembygd, där han eller hon avser att fortsätta att bedriva jakt. Även utlandsvistelse tas upp i RPSFS 2002:9.
Även denna regel verkar dåligt förankrad i verkligheten och med säkerhetstänkande. Är vapen tryggt förvarade i säkerhetsskåp borde detta vara tillräckligt. Långa transporter av vapen bör i största möjliga mån undvikas.
Regeringen bör snarast se över lagstiftning och förordningar vad gäller förvaring av jaktvapen så att onödig byråkrati undviks, samt att transporter av vapen minimeras. Detta innebär inte att kravet på säker förvaring av vapen skall sänkas.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Patrik Norinder (m) |