Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om vikten av att bibehålla ett fungerande rättsväsende i hela Västerbottens län.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ansvariga myndigheter – Domstolsverket, Rikspolisstyrelsen och Riksåklagaren – tar sitt regionalpolitiska ansvar fullt ut vad gäller Västerbottens län.
Lycksele tingsrätt, vars domkrets omfattar stora delar av södra Lappland, är Sveriges till ytan största domsaga med en yta om 35 855 km2. Domsagan är ca 30 mil lång och 16 mil bred. Tingsrättens domkrets omfattar kommunerna Dorotea, Lycksele, Sorsele, Storuman, Vilhelmina och Åsele med en sammanlagd folkmängd om ca 40 000 människor. Tingsrätten, som har sin kansliort i Lycksele, har tre fasta tingsställen:
Storuman, 104 km från Lycksele, Vilhelmina, 115 km från Lycksele, och Åsele, 94 km från Lycksele.
Vid tingsställena hålls regelbundet huvudförhandlingar i brottmål och tvistemål samt förberedelser. I genomsnitt hålls förhandlingar en till två gånger per månad och tingsställe. Tingsrätten har sina kanslilokaler i ett helrenoverat tingshus byggt 1909, och den tekniska utrustningen svarar mot de krav som i dag kan ställas.
Lycksele tingsrätt ligger visserligen i ett glesbygdsområde, varifrån fortsatt utflyttning ägt rum under de senaste åren. Men detta har inte lett till någon påtaglig minskning av antalet mål.
Situationen för Lycksele tingsrätt har under senare år blivit besvärlig, bl a eftersom resurstilldelningen endast tillåter två domare – vilket i längden inte fungerar tillfredsställande. Om arbetssituationen blir alltför betungande innebär det på sikt stor risk för att det blir svårt att rekrytera kvalificerad personal. Detta kan i längden leda till att en nedläggning blir oundviklig, vilket vore mycket olyckligt för de människor som bor i södra Lapplands inland.
En nedläggning skulle innebära att befolkningen i fjällbygderna får upp till 40 mil till närmaste ting. Detta kan inte anses rimligt. Även människor i glesbygden måste känna att de bor i ett rättssamhälle där de har tillgång till viktiga funktioner.
Det har också funnits diskussioner om att lägga ned tingsrätten i Skellefteå, vilket också skulle vara synnerligen negativt. Skellefteå är en stor stad med ca 70 000 invånare och har behov av en egen tingsrätt, framför allt därför att avståndet till närmaste tingsrätt – vid en nedläggning i Skellefteå – skulle bli orimligt stort.
För flera år sedan lades åklagarmyndigheten i Lycksele ned, och för närvarande är åklagarmyndigheten i Skellefteå utan personal. Det innebär att den enda fungerande åklagarmyndigheten finns i Umeå. Detta är klart otillfredsställande, och det innebär de facto att minst en åklagare nästan alltid befinner sig på resa. Åtgärder måste sättas in för att säkerställa funktionen vid åklagarmyndigheten i Skellefteå.
Vidare har polisen alldeles för litet resurser, framför allt i Västerbottens inland. Människor upplever otrygghet, och den personal som arbetar i exempelvis södra Lappland har svårigheter att utföra sitt arbete på ett tillfredsställande sätt. Det finns risk för att människorna i södra Lappland, när de finner att tryggheten successivt minskas, väljer att flytta till andra delar av landet där rättsväsendet fungerar bättre – vilket vi med alla medel försöker förhindra genom regionalpolitiska insatser.
Det är synnerligen angeläget att regeringen uppdrar åt Domstolsverket, Riksåklagaren och Rikspolisstyrelsen att ta sitt regionalpolitiska ansvar och avsätta resurser för en förstärkning av rättsväsendet i Västerbottens inland, vilket torde kunna ske inom befintlig ram om minskningar sker på exempelvis myndigheternas centrala administration.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Yvonne Ångström (fp) |