Ett gott Gotland förutsätter att alla människor som vistas där kan känna trygghet både inomhus och utomhus. Så är det tyvärr inte idag.
Jag föreslår därför i denna motion olika åtgärder för att öka rättstryggheten.
Fler poliser behövs på Gotland. Polisens arbete måste koncentreras till kärnverksamheten. Den gotländska polisen skulle kunna få möjlighet att få sin stationering mer utspridd genom att ta med sig polisbilen och delar av sin utrustning hem.
Brottsförebyggande måste ske på lång sikt. Barn och ungdomar måste ges bra uppväxtvillkor. Den fysiska miljön i bostadsområden måste utformas i syfte att minska brottsligheten.
Brottsoffren måste få stöd. Möjligheterna för personer att våga och kunna vittna i en rättegång måste förbättras. Brottsoffer- och kvinnojourer behöver få särskilt stöd.
Hotade kvinnor måste få ett fullgott skydd. En ”haverikommission” bör tillsättas varje gång en kvinna mister livet genom brott av en närstående. Barn i familjer där misshandel förekommer måste också ses som brottsoffer.
Trafficking är ett växande problem också för Gotland. Kunskapsnivån bland alla som möter de kvinnor som utsatts för människohandel måste öka. Kvinnorna skall ses som brottsoffer och få det omhändertagande som brottsoffer har rätt till.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förstärkning av polisen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra det brottsförebyggande arbetet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att stärka brottsoffrens ställning
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att skydda hotade kvinnor och barn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om åtgärder för att stoppa handeln med kvinnor.
Gotland är älskat av många, både svenskar och utlänningar. Men kärleken tar sig för dem som inte är åretruntboende konkreta uttryck mest bara under kort del av året. Under sommarmånaderna bågnar ön av över en halv miljon besökare från när och fjärran.
Gotland måste vara ett gott land för gotlänningarna året runt. Förutsättningar för detta handlar om Gotlands ekonomi, om näringslivet, om bostäder och sysselsättning. Därtill kommer naturligtvis också den ständiga följetongen om transporterna till och från ön. Denna fråga tycks vara omöjlig för regeringen att lösa på ett tillfredsställande sätt. Det handlar också om skolan och den högre utbildningen, liksom om Gotlands kulturskatter och energiförsörjning. Allt detta har jag tagit upp i de motioner jag tidigare väckt om Gotland.
Men ett gott Gotland förutsätter också att alla människor som vistas där, bofasta och besökare, kan känna trygghet både inomhus och utomhus. Få saker är så fundamentala för ett civiliserat samhälle som detta. Det minsta som kan krävas av ett demokratiskt samhälle är ett grundläggande skydd mot övergrepp.
Så är det tyvärr inte idag på Gotland. Inte minst under de hektiska sommarmånaderna sker många fall av olika brott: stölder, kvinnomisshandel och våldtäkter. Om detta har det rapporterats nästa dagligen i gotländska medier.
Gotland är i detta avseende inte unikt för Sverige. Men likväl är Gotland särskilt utsatt med tanke på det centrala läge ön har i Östersjön. Gotland blir en mötesplats, som genomströmmas av folk från hela Östersjöområdet. Detta underlättar inte brottsbekämpningen.
Tvärtom är det realistiskt att räkna med att den mer komplicerade brottsligheten, t ex trafficking, kan komma att öka.
Hittills i år har visserligen den totala brottsligheten på Gotland knappast ökat. Men i gengäld har den grövre brottsligheten ökat. Enligt statistik från Brottsförebyggande rådet, BRÅ, har brott mot liv och hälsa ökat med 16 % det senaste året. Det handlar om försök till mord och dråp och och om misshandel. Dit hör misshandel av kvinnor och barn.
Polisen skall stå som den yttersta garanten för medborgarnas trygghet och säkerhet. En huvudorsak till att vi misslyckats med att stävja brottsligheten är att det finns för få poliser. Gotlänningarnas oro och rädsla måste tas på stort allvar. När vi inte klarar av att garantera trygghet mot brott stängs människor in och samhället bidrar därmed till att de förlorar makten över sina liv.
Antalet poliser och civilanställda inom den gotländska polisen har i år ökat med 13 respektive 1. Totalt finns nu 100 poliser och 35 civilanställda. Men det räcker inte. Det behövs ännu fler poliser. Målsättningen bör vara att Sverige skall ha 22 000 poliser år 2012. Ett delmål bör vara 20 000 poliser 2007. Till detta kommer att det även krävs en utökning av antalet civilanställda. Självklart måste Gotland få sin rättmätiga del av dessa tillskott. Gotland behöver också få fler polisassistenter för återväxten bland polisen.
Det är olyckligt att närpolisreformen inte fungerat som tänkt. Den genomfördes på ett mycket osmidigt sätt. De stora förändringarna i arbetssätt skedde samtidigt med omfattande neddragningar av såväl poliser som civilanställda. Detta har lett till att näporeformen inte fått det genomslag man hoppats på. Det krävs kraftfulla insatser från Rikspolisstyrelsen för att rädda själva grundtanken bakom det moderna sättet att arbeta på. Närpolisen behövs på Gotland. Polisens synliga frånvaro utomhus är ett huvudskäl till att brottsligheten kan etablera sig allt djupare och tränga allt längre ned i åldrarna på Gotland. Närvarande synlig polis skapar trygghet och förebygger brott.
För att öka antalet poliser på gator och torg krävs nu en kombination av ökade resurser, omorganisation och prioriteringar inom polisen. Polisens arbete måste koncentreras på kärnverksamheten. Passärenden, hittegods, djurskydd, flygplatsbevakning, transporter av berusade, delgivning m.m. kan med fördel hanteras av andra än polisen.
Samtidigt bör olika arrangemang av kommersiell natur ta ansvar för kostnaderna för polisbevakning.
Däremot bör inte ordningsvakter ges mer av polisiära befogenheter för att lösa polisbristen. Polisens kärnuppgifter hör till samhällets grundläggande uppgifter och bör inte överlämnas till privata entreprenörer.
Hela Gotland drabbas om polisstationen i Slite läggs ned. Detta leder till att utryckningstiderna kan bli oacceptabelt långa. Följden kan bli att många brott aldrig klaras upp. Polisen har svårt att sköta sina uppgifter på dessa villkor. För att motverka detta bör de gotländska poliserna ges möjlighet att få sin stationering mer utspridd. Det kunde t.ex. finnas möjlighet att ta med sig polisbilen och delar av utrustningen hem. Detta skulle innebära att fler poliser genom jourtjänstgöring kan finnas tillgängliga för snabb utryckning.
En stor del av polisens tid och resurser går åt till administrativt arbete. Ett enkelt ingripande resulterar oftast i en stor mängd efterarbete. Polisens arbete måste dokumenteras noga. Detta är nödvändigt både ur rättssäkerhetssynpunkt och för att en misstänkt skall kunna fällas för brott i domstol. De administrativa åtgärder som följer på ett ingripande bör dock vara så okomplicerade som möjligt. Tekniken skall vara ett stöd i polisens arbete. Tekniken får inte utvecklas på ett sätt som gör arbetet mindre effektivt och polisen mindre motiverad att ingripa mot brott. Det finns en uppenbar risk att den uppsjö av administration som följer på ett ingripande minskar polisens benägenhet att ingripa mot brottslighet då risken att fastna i ett administrativt arbete är överhängande.
Detta handlar till stor del om att skapa goda uppväxtvillkor för barn och ungdomar. Otrygga uppväxtvillkor och otrygga vuxna ger otrygga barn, dålig normbildning från vuxenvärlden, dåliga skolor och dåliga resurser till barn med problem. Att det under de senaste åren till exempel har försvunnit speciallärare och andra specialresurser från skolan bäddar för framtida samhällsproblem. Mobbning och våld hör inte hemma i skolan. Därför skall normbildning när det gäller ordning, hänsyn och förbud mot våld i skolan bli striktare, lärares och övrig personals befogenheter vad beträffar att upprätthålla normerna ökas, och allvarligare former av våld och kriminalitet polisanmälas.
Många barn som senare i livet kan komma att få problem kan upptäckas redan på barnavårdscentralen. Det är därför viktigt för skola och sociala myndigheter att ge stöd till familjer med barn i riskzonen.
Det är viktigt att i högre grad stödja det lokala, konkreta brottsförebyggande arbetet. Hit hör att planera den fysiska miljön i bostadsområden så att riskerna för brottslighet minskar.
Att utsättas för brott utgör en grov och allvarlig kränkning av den personliga integriteten. När en individ utsätts för brott rubbas förtroendet för samhället. Samhällets åtgärder och insatser för att erkänna och stärka brottsoffrens rättigheter är grundläggande för upplevelsen av rättvisa och trygghet i samhället.
Rättssamhället är beroende av att det finns människor som kan, vill och vågar vittna vid en rättegång. Många vittnen och målsägande är dock rädda för att fullfölja skyldigheten att vittna.
Ett vittnesbiträde skall stötta vittnet inför framträdandet i rättegången. Idag är många som skulle kunna tjänstgöra som vittnes- eller målsägandebiträden förhindrade av ekonomiska skäl. På samma sätt som det finns en målsättning att rekrytera nämndemän ur alla samhällsklasser är det angeläget att bredda rekryteringen till vittnes- och målsägandebiträden. De ekonomiska villkoren för verksamheten måste utredas.
Brottsoffer- och kvinnojourer behöver få särskilt stöd. Folkpartiet har i sina budgetförslag avsatt särskilda pengar för detta. Detta måste också komma Gotland till del.
Hot, förföljelse och våld mot kvinnor är tyvärr ett utbrett problem på Gotland. Enligt uppgifter från BRÅ anmäldes under 2002 133 misshandelsbrott mot kvinnor; i 118 av dessa var gärningsmannen bekant med kvinnan och i 83 fall skedde brottet inomhus.
Mörkertalet är stort då benägenheten att anmäla ofta är lägre om kvinnan är bekant med gärningsmannen. Många av de brott kvinnor utsätts för syns därför inte i statistiken.
Kvinnor som utsätts för trakasserier och hot om våld lever i ständig otrygghet och måste därför ges största möjliga stöd av polis, rättsväsende och vårdpersonal. Den som lever under hot eller förföljs måste få tillbaka sin frihet.
Folkpartiet föreslår att alla kommuner skall ha en handlingsplan för arbetet med våldsutsatta kvinnor och att en ”haverikommission” bör tillsättas varje gång en kvinna mister livet genom brott av en närstående. En kommun måste kunna bistå med skyddat boende i större omfattning, och våldsutsatta kvinnor skall få möjlighet till social förtur gällande boende i hela landet.
Det är synnerligen allvarligt med det stora antalet överträdelser av utfärdade förbud för den misshandlande mannen att besöka kvinnan. Detta är en viktig anledning till att det behövs fler poliser. De skall kunna finnas i närheten av kvinnan och snabbt komma till undsättning. Det behövs bättre och modernare larmpaket. Straffen vid överträdelse av besöksförbuden måste skärpas. Polisen måste prioritera våld mot kvinnor i högre grad än idag!
Det är också viktigt att vi alla arbetar för att förändra attityderna i samhället och synliggöra problemet. Organisationer som arbetar att förändra och hjälpa de män som misshandlar sin partner måste få utökat stöd.
Det är viktigt att se till barnens rättigheter. Många barn som lever i familjer där våld är deras vardag far mycket illa. Dessa barn skall kunna ses som brottsoffer för psykisk misshandel. Barnens intressen måste tillgodoses mer i dessa fall och forskning och åtgärder utökas för att hjälpa och stödja dem.
Handeln med kvinnor, trafficking, är ett växande problem som också berör Gotland
med dess utsatta läge. Denna handel är vår tids slavhandel. Kvinnorna kommer ofta från fattiga förhållanden i de östra delarna av Europa. De lockas med löften om välbetalda jobb i väst men tvingas ofta till prostitution. De kan säljas i ett land för att därefter fraktas till ett annat land. Denna typ av kvinnohandel beräknas omsätta mer pengar än narkotikahandeln. Handlarna och transportörerna tjänar stora pengar och är svåra att komma åt.
Ett övergripande problem är att kunskapsnivån för att hantera traffickingbrott är alldeles för låg, såväl inom polis, åklagare, domare som inom andra berörda myndigheter.
Under rättsprocessen måste det skapas acceptabla förhållanden för kvinnorna. Det är nödvändigt med kvinnlig utredningspersonal och kvinnliga tolkar vid förhören för att få fram känsliga och nödvändiga uppgifter. Vid rättegången måste det finnas med minst en kvinna som stödperson. Kvinnorna skall ses som brottsoffer och få det omhändertagande som brottsoffer har rätt till. De har rätt till ett värdigt uppehälle och att få sjukvård och samhällsstöd om så önskas. Det är idag oklart vem det är som skall finansiera kvinnornas uppehälle. Folkpartiet anser att socialtjänsten i den kommun kvinnan befinner sig skall tilldelas ett tydligt ansvar för henne och därmed också få anslag.
|
Stockholm den 23 september 2003 |
|
|
Helena Bargholtz (fp) |