Kriminalvårdens övergripande mål måste vara att minska brottsligheten och öka människors trygghet i samhället. Kriminalvården skall verka för att intagna ges möjlighet att få förutsättningar för att efter verkställighetsperioden kunna leva ett laglydigt liv, det vill säga minska återfallsbrottsligheten. Utbildning, arbetsträning och social färdighetsträning måste av den orsaken erbjudas de intagna i större omfattning än som sker idag. Att behandlings- och rehabiliteringsinstanserna för psykiskt sjuka, sexualförbrytare och drogmissbrukare ständigt förbättras är av utomordentlig vikt.
Centerpartiet tillför därför i ett första skede ytterligare 900 miljoner till polisorganisationen och kriminalvården under kommande budgetperiod. I takt med att det statsfinansiella läget förbättras har tillförseln av ytterligare ekonomiska resurser till rättsväsendet mycket hög prioritet.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 2
3 Förslag till riksdagsbeslut 3
4 Inledning 3
5 Anstalter fria från narkotika och alkohol 4
6 Programverksamheten 5
7 Rättspsykiatrisk vård 6
8 Tiden efter frigivningen 7
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga vårdare inom kriminalvården kontinuerligt skall få vidareutbildning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att förbättra kvinnornas situation i fängelserna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att omfattningen av kontrollåtgärder för att minska narkotika och alkohol inom anstalterna måste öka genom bl.a. fler urinprovtagningar och grundliga visitationer samt ökat antal narkotikahundar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av ett nytt bonussystem där de intagna blir belönade när de följer sitt behandlingsprogram.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en individanpassad utveckling av kriminalvårdens programverksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förbättrad psykiatrisk vård inom kriminalvården, bland annat genom relevant programbehandling, specialenheter och att tillräkneliga skall få tidsbegränsade straff.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en förbättrad utslussningssituation där den intagne vid frigivningen får hjälp, både före och efter frigivningen, med att skapa en ordnad tillvaro med försörjning, boende och sysselsättning.
Kriminalvårdens arbete skall vila på en human grundsyn och en gedigen kunskapsgrund. Straffsystemet skall präglas av rättvisa, proportionalitet mellan brott och straff, legalitet och förutsägbarhet. För att kunna upprätthålla detta krävs det utökade resurser till kriminalvården. Extra budgetmedel till kriminalvården bör skjutas till för att få igång en fungerande rehabiliterings- och programverksamhet.
Antalet som sitter i häkte i väntan på anstaltsplacering har ökat stadigt. Även antalet unga i häktet har ökat, vilket har medfört speciella problem eftersom dessa inte kan hållas skilda från äldre häktade, som i flera fall dessutom är återfallsförbrytare. Det är sagt att väntetiden inte får överstiga en vecka. Tyvärr efterlevs inte dessa rekommendationer i praktiken utan många tvingas vänta länge. Detta förhållande är oacceptabelt, även om problemet kan förväntas lösas på sikt genom att fler anstaltsplatser öppnas. När det gäller utdömande av samhällstjänst är det angeläget att det i första hand är ungdomar och förstagångsförbrytare som döms till denna form av straff.
Det har skett en positiv kulturförändring bland personalen inom kriminalvården. Tidigare kunde det synas en viss skepsis mot nytänkande och ibland kan detta lysa igenom än idag. Även om mycket blivit bättre finns det mycket kvar att göra. Ingen vårdare skall behöva möta kraftigt motstånd när hon eller han presenterar några nya idéer. Det är därför av största vikt att samtliga vårdare inom kriminalvården kontinuerligt får vidareutbildning. Vad som ovan anförts om vikten av vidareutbildning av kriminalvårdare bör ges regeringen till känna.
Under verkställighetstiden måste hänsyn tas till den enskilde internens behov, situation och förutsättningar. Många har ett föräldraansvar och det är viktigt att kontakten med anhöriga inte bryts under fängelsetiden. Inte minst för barnens skull är det viktigt att kontakterna upprätthålls och att umgänget kan ske under så normala former som möjligt. Ett led i detta är att anskaffa ytterligare besökslägenheter. Kvinnor med barn inom anstaltsmiljön har också en situation som kräver särskild uppmärksamhet. I regel har kvinnor som är intagna på anstalter ett annorlunda rehabiliteringsbehov än män. Kvinnorna är ofta väldigt nedkörda och utnyttjade och mår därför väldigt psykiskt dåligt. Vad som ovan anförts angående kvinnors situation i fängelser bör ges regeringen till känna.
En stor del av dem som tas in på landets kriminalvårdsanstalter är drogmissbrukare och har begått drogrelaterade brott. Ofta fortsätter missbruket även under fängelsevistelsen, vilket innebär att den intagne mycket lätt återgår till brottslig verksamhet efter frigivandet. Därför är det av vikt att anstalterna och häktena hålls fria från narkotika och alkohol. Många anstalter rapporterar idag att de har stora problem med droger. Att narkotika och alkohol förekommer på anstalterna skapar problem och bidrar till exempel till ökad oro på anstalterna och våld mellan de intagna.
Personalen inom kriminalvården anser att de behöver vara fler för att övervakningen ska uppfylla säkerhetskraven. Dessutom är den höga beläggningen på både anstalter och häkten en faktor som försvårar arbetet mot narkotika- och alkoholmissbruket. Omfattningen av kontrollåtgärder måste öka. Urinprovtagningar och grundliga visitationer på anstalter och häkten bör genomföras oftare. Därför är det positivt att regeringen, efter krav från Centerpartiet, nu lagt förslag om förbättrad visitering vid inpassering. Narkotikahundar måste användas i ökad omfattning för att stoppa insmugglingen av droger i anstalter och häkten. En annan åtgärd bör vara att öka differentieringen av de intagna så att de som är motiverade att komma ur sitt narkotikamissbruk placeras bland andra narkotikafria. Differentiering kan även i övrigt vara ett effektivt instrument för att motverka oönskade gängbildningar. De som vill måste få vistas i lokaler som är fria från droger.
Vad som ovan anförts angående åtgärder för att få mindre narkotika och alkohol i fängelserna bör ges regeringen till känna.
Målsättningen med kriminalvårdens verksamhet skall vara att de intagna inte skall återfalla i brott. För att uppnå detta mål krävs en mängd åtgärder. En utgångspunkt måste vara att den intagne direkt när verkställigheten påbörjas får möjlighet att förbereda en laglydig tillvaro utanför anstalten. De intagna måste få alla möjligheter till att utveckla det personliga ansvaret. En viktig del i att undvika återfall är att ge de intagna stöd och hjälp samt att erbjuda behandling. Brotts- och missbruksrelaterade program finns vid anstalter, häkten och inom frivården. Dessa program är emellertid resurskrävande eftersom de förutsätter kompetent personal som dels kan handleda annan personal som leder program, dels kan utveckla kvalificerade behandlingsprogram.
Behovet av grundläggande utbildning och arbetspraktik hos de intagna är omfattande. Arbete och andra sysselsättningsformer som utbildning, undervisning, arbetsträning och social färdighetsträning måste erbjudas de intagna. De intagna måste få alla möjligheter till att utveckla det personliga ansvaret. Här ingår till exempel att komma in i en vanlig och nykter dygnsrytm utan att för den skull bli institutionaliserad. Att förbättra de intagnas förutsättningar i dessa avseenden är avgörande för att minimera risken för återfall i brott.
För att göra de intagna mer motiverade bör man se över ett nytt bonussystem där de intagna blir belönade när de följer sitt behandlingsprogram. Det skall till exempel vara lika lönsamt att gå hos en psykolog som att arbeta i verkstaden. Belöningssystemet skall kunna ge större daglig ersättning, ökat personligt ansvar, möjlighet till permission, friare platser osv. På samma sätt skall liknande förmåner minskas eller tas bort om den intagne missköter sig. Vad som ovan anförts om en översyn av ett nytt bonussystem inom kriminalvården bör ges regeringen till känna.
Att behandlingsinsatserna för psykiska problem (dessa har närmast fördubblats de senaste åren), drogmissbruk och andra problem hos de intagna upprätthålls på en hög nivå är av utomordentlig vikt. Uppmärksamhet bör även riktas mot spelberoendeproblematiken, som växer i Sverige. Det blir alltfler spelmissbrukare som hamnar i fängelse för brott som de begått för att finansiera sina spelutlägg. Även denna kategori av intagna måste få en meningsfull behandling. Detta bör ges regeringen till känna.
Programverksamhetens innehåll måste utformas efter de dömdas enskilda behov. Individuella vårdplaner är ett måste. För att programverksamheten ska vara framgångsrik krävs dock tillgång till kompetent och engagerad personal, inte minst psykologer och psykoterapeuter. Idag är det tyvärr just denna kategori som det dragits ned på inom kriminalvården. Vad som ovan sagts om en utveckling av kriminalvårdens programverksamhet bör ges regeringen till känna.
En särskild problematik är de psykiskt stördas situation inom kriminalvården. Idag kan vård utebli på grund av att hemlandstingen inte anser sig kunna betala specialistvård för särskilt vårdkrävande eller att en sjukvårdsinrättning, eftersom det råder platsbrist, inte kan ta emot fler vårdbehövande.
Antalet intagna med psykiska problem på landets kriminalvårdsanstalter är stort och kan förväntas öka ytterligare. Möjligheterna att inom kriminalvårdens ram erbjuda vård och behandling för dessa är ofta begränsade. Kriminalvården bör ges möjlighet att ge dessa intagna det stöd och den rehabilitering som behövs för att de ska kunna återgå till ett normalt liv efter anstaltsvistelsen. Vid bedömningen av hur denna vård ska utformas ska hänsyn tas till såväl den enskilde vårdbehövande som till verksamheten på anstalten i övrigt.
Få döms idag till rättspsykiatrisk vård. Av alla utdömda påföljder årligen är endast en halv procent domar till rättspsykiatrisk vård. Utvecklingen under senare år tyder inte på att antalet rättspsykiatriska undersökningar eller antalet domar till rättspsykiatrisk vård kommer att öka.
När det gäller den rättspsykiatriska vården är det av stor vikt att patienten sätts i centrum och att en kontaktperson följer patienten under hela behandlingsperioden.
De med svåra psykiska störningar måste kunna placeras i specialenheter där de kan få lika bra psykiatrisk vård som det ges på rättspsykiatriska kliniker. Många psykiskt störda döms till fängelse eftersom de inte har en sådan allvarlig psykisk störning att de ska dömas till rättpsykiatrisk vård, detta får inte betyda att de inte får den vård som de verkligen behöver. Alla som är så tillräkneliga att de kan ta ansvar för sina handlingar ska dömas till ett tidsbegränsat straff för sitt brott. Under strafftiden ska de få relevant psykiatrisk vård. De som är så kallade otillräkneliga, personer, på samma sätt som barn, som inte kan ta ansvar för sina egna handlingar, måste få vård utanför kriminalvården. Kriminalvården har ingen möjlighet eller kompetens att vårda dessa personer. De som är farliga för sig själva eller för andra ska inte få röra sig fritt i samhället. Vad som ovan anförts om den psykiatriska vården inom kriminalvården bör ges regeringen till känna.
Centerpartiet behandlar detta område ytterligare i sin motion ”En politik för minskad social utslagning”. Där skriver vi om behovet av en kraftsamling för en human socialpolitik som förbättrar de utslagnas villkor och ger fler chansen att komma tillbaka till ett ordnat liv i samhället. Skyddsbehovet för allmänheten och de närstående måste också tillgodoses bättre. Personalen i socialtjänst, psykiatri och missbrukarvård förtjänar rimliga möjligheter att göra ett bra arbete. Vi lyfter även fram utgångspunkter mot den sociala utslagningen:
Vård- och rehabiliteringskedjan kring psykiskt sjuka, drog- och alkoholberoende och hemlösa måste fås att fungera.
Anhörigas och allmänhetens skyddsbehov måste tillgodoses.
Det förebyggande arbetet mot psykisk ohälsa, alkohol-/drogberoende och hemlöshet måste bli mycket bättre.
Utifrån detta föreslår Centerpartiet bland annat:
500 miljoner satsas på rehabiliteringsinsatser för psykiskt sjuka som försäkringskassans insats i finansiell samordning.
Åtgärder för att säkra tillräckliga insatser i form av bostäder/boenden, personal samt vårdplatser.
Åtgärder för att förbättra samarbetet mellan socialtjänst, psykiatrisk vård, beroendevård och rättspsykiatri.
Översyn och uppstramning av lagstiftningen kring tvångsvård, mellantvång (dvs. tvång till medicinering och att fullfölja behandlingsplan).
En sammanhållen elevhälsa.
De behandlingsresultat som kriminalvården åstadkommer är alltid beroende av samhällets mottagande efter frigivningen. Hur bra än fängelset har varit, kan alla effekter förstöras om samhället utanför stöter bort individen och det inte kan erbjuda fortsatt hjälp och stöd. Speciellt viktigt är det att se till att unga människor får möjlighet att skapa ett liv utan kriminalitet, men detta kräver ett starkt stöd från samhället.
Hälften av de intagna är arbetslösa när de friges från anstalten. Många är hemlösa. Till detta kommer att kommunernas benägenhet att bekosta vård och behandling för drogmissbruk på senare år sjunkit. De intagna har således ofta stora svårigheter när de friges. BRÅ, brottsförebyggande rådet, konstaterar i en rapport att hälften av de villkorligt frigivna döms eller misstänks för ett nytt brott inom sju månader efter frigivningen.
Frivårdens uppgift är att verka för att de frigivna återanpassas i samhället och inte återfaller i brott. Frivården skall delta i behandlingsplaneringen inför frigivningen och ansvarar för att upprätta en behandlingsplan för övervakningstiden, tillsätta övervakare och förmedla stöd och hjälp. För att detta skall fungera krävs det att frivården får tillräckligt med resurser. Behandlingsplaneringen för anstaltstiden skall ske i samarbete mellan anstalt, frivårdare, övervakare och klient, men BRÅ visar att detta samarbete inte fungerar tillfredsställande. Lekmannaövervakarnas situation behöver också förbättras, bättre support med höjd ersättning är nödvändigt.
Ett effektivt samarbete mellan anstalterna, frivården, socialtjänsten, arbetsmarknadsmyndigheterna och hälso- och sjukvården är nödvändigt för att goda förutsättningar för den intagne att återanpassa sig till ett liv utan kriminalitet vid frigivningen ska skapas. Bostadssituationen är ett huvudansvar för de sociala myndigheterna. Detta är en viktig komponent i det att den intagne vid frigivningen ska ha en ordnad tillvaro med försörjning, boende och sysselsättning. Kommer man tillbaka till en kaotisk eller i övrigt osäker tillvaro ökar återfallsrisken. Ett viktigt led i detta är att ha någon att vända sig till i förtroende. Här är frivilligorganisationerna, exempelvis KRIS, till stor hjälp för dem som just blivit utsläppta från fängelserna.
Antalet långtidsdömda i fängelse med strafftider längre än fyra år har under senare år ökat. Frigivningsförberedelser för denna kategori intagna ställer särskilda krav. En metod som pågår är en utslussning med intensivövervakning under tre till fyra månader, inom ramen för pågående verkställighet, för dem som dömts till två års fängelse eller mer. En annan metod skulle kunna vara att skapa en ny typ av anstaltsform, mindre enheter. Kriminalvården kan då ge den intagne ett större egenansvar under kontrollerade former. På detta sätt skulle den intagne tränas på ett bättre sätt än vad som är fallet idag. Regeringen bör se över fler tänkbara utslussningsalternativ som hjälper de intagna att leva ett laglydigt liv, där ovanstående modell kan vara ett alternativ.
Vad som ovan anförts angående en förbättrad utslussningssituation bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Johan Linander (c) |
|
|
Viviann Gerdin (c) |
Eskil Erlandsson (c) |
|
Kerstin Lundgren (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Claes Västerteg (c) |
Margareta Andersson (c) |