Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att se över brottsskalan och tillämpningen av densamma för den typen av brott som anförs i motionen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utveckla samhällets skydd för näringsidkare som arbetar med djurhållning.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en fortsatt svensk pälsnäring.1
1Yrkande 3 hänvisat till MJU.
Det svenska jordbrukets djurhållningen är bland de bästa i världen. Det finns
stränga krav och de verksamma inom jordbruksnäringen är noga med att följa de regler som finns. Både bonden med ett litet jordbruk och de stora företagen vet att deras produkter blir bättre om djuren får leva under bästa möjliga förhållanden. Svensken har ett positivt synsätt till djurhållningen, vilket lett till några av världens bästa produkter. Trots det finns det aktivister som bestämt sig för att våra djurägare agerar fel bara för att de håller djur. De använder sig av brott mot lagen för att fästa uppmärksamhet på sina ståndpunkter. Dessa aktivister utgör dessutom ett rejält hot mot vår svenska demokrati. Främst är det pälsdjursfarmningen som drabbats av våld både mot anläggningar och mot
enskilda personer. Men även företag som arbetar med fjäderfä och äggproduktion eller djurfodertillverkning har drabbats under de senaste åren. Resultatet är förädande för olika producenter t ex för svenska ägg och minknäringen. Förutom en enorm extra kostnad och förstörelse av enskild egendom blir allt fler duktiga svenska producenter tveksamma till att fortsätta.
Det borde vara oacceptabelt för samhället att enskilda människor attackerar och saboterar en fullt laglig näringsverksamhet. Samhället måste ta ett större ansvar och skydda de näringar och näringsidkare som hotas. De skall ha samma möjligheter att driva sin verksamhet i trygghet som alla andra företagare.
Försäkringsbolagen börjat bli tveksamma att försäkra och har i ett par fall nekat svenska producenter försäkring för deras egendom. Skulle det sprida sig vore det förödande för svensk produktion. Det skulle leda till ett svenskt beroende av utländska producenter som har att leva upp till ett sämre djurskydd än svenska. Om vi inte agerar nu riskerar vi att slå ut hela produktionsgrenar inom det svenska jordbruket. När vi föder upp djuren i Sverige så kan vi med lagar, regler och kontroller ha en vetskap om hur djurhållningen och produktionen går till. Om vi inte föder upp djuren i vårt land blir vi beroende av import och vi kommer då inte på något sätt att kunna ha påverkan på regler eller kontroller. I det demokratiska Sverige på tjugohundratalet förstör djurrättsaktivister enskild egendom, företag, plågar och dödar djur, allt för att göra just sina röster hörda. Vissa gör det till och med för att få avtjäna sina straff och propagera ännu en gång i domstolen. Man måste då se över om straffen som utdöms är tillräckliga eftersom en del aktivister tar så lätt på att avtjäna respektive straff som en del av aktionen.
Konsumenterna köper päls i svenska butiker oavsett om vi har ett förbud om
svensk pälsuppfödning i Sverige eller inte. Vad gäller pälsnäringen så agerar vi nu i vårt land på så sätt att vi riskerar att slå ut en hel produktion. Om vi t ex föder upp minkar i Sverige så kan vi med lagar, regler och kontroller ha en vetskap om hur produktionen går till. Om vi inte föder upp minkar i vårt land är vi beroende av import och vi kommer då inte på något sätt att kunna ha påverkan på regler eller kontroller.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Cecilia Widegren (m) |