Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvidgning av tillämpningsområdet för hemlig teleövervakning enligt förslag i lagrådsremissen Hemlig avlyssning m.m. från år 2000.
Det har blivit allt vanligare att män trakasserar sina före detta fruar eller sambor genom ofredande via sms och e-post. Det är en negativ sida av den nya tekniken att män som hotar kvinnor getts ytterligare verktyg. Hot och trakasserier av det här slaget kan skada en persons självkänsla för lång tid framöver, även i de fall där hoten aldrig sätts i verket.
En metod för att ta reda på ursprunget till e-brev, sms eller telefonsamtal är tvångsmedlet hemlig teleövervakning. Detta regleras i rättegångsbalken och innebär att det i hemlighet hämtas in uppgifter om telemeddelanden som har expedierats eller beställts till eller från en teleadress som den misstänkte innehar eller kan tänkas använda.
Tillstånd till hemlig teleövervakning får meddelas vid förundersökning om, såvitt nu är av intresse, brott för vilket det inte är föreskrivet lindrigare straff än fängelse i sex månader. Varken olaga hot eller ofredande uppfyller detta krav. Enligt telelagen kan däremot den som tagit emot ett telefonsamtal eller annat telemeddelande begära att få ut uppgift om avsändare från teleoperatören.
Bestämmelser om tvångsmedel måste naturligtvis alltid utformas efter en avvägning mellan intresset av att fler brott kan klaras upp och intresset av att skydda enskilda personers integritet och privatliv. I lagrådsremissen Hemlig avlyssning m.m. lämnade regeringen våren 2000 vissa förslag till utvidgningar av tillämpningsområdet för hemlig teleövervakning. Inget konkret förslag har emellertid ännu kommit till riksdagen.
I Kvinnofridspropositionen från 1998 har en straffbestämmelse om grov kvinnofridskränkning införts i brottsbalken. Denna tar sikte på gärningar som hot, våld och trakasserier m.m. som utgjort led i en upprepad kränkning och som begåtts av en man mot en kvinna som han är eller har varit gift med eller som han bor eller har bott ihop med under äktenskapsliknande förhållanden. Om handlandet i det enskilda fallet kan anses innebära ett kvinnofridsbrott kan det finnas förutsättningar att använda hemlig teleövervakning. Denna lagändring svarar dock inte på något sätt upp mot det behov för kvinnors skydd som idag finns.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Maria Larsson (kd) |