Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att blodprov på föraren skall bli obligatoriskt i samband med trafikolyckor.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att påföljden skall vara fängelse vid rattfylleri.
Är det rimligt att hårdare straff utdöms för den som skjutit en varg än för den som alkoholpåverkad har kört ihjäl en människa?
Såväl Vägverket som Motorförarnas Helnykterhetsförbund har i rapporter påvisat den otillfredsställande och missvisande statistiken i Sverige över alkohol- och drogrelaterade trafikolyckor med dödlig utgång. Detta gäller både fordonsförare och dödsoffer. Trots bristfällig statistik finns det dock fog för att hävda att antalet rattfylleribrott ligger över 15 000 per dygn. Statistiken över narkotikapåverkade bilförare är om möjligt ännu mer bristfällig.
Den verkliga bilden över förekomsten av alkohol- och drogpåverkan vid trafikolyckor skulle avsevärt förbättras om omedelbart, obligatoriskt blodprov lagstadgades både för polisen och för sjukvården. I dag kan det förflyta avsevärd tid innan blodprov tas på en skadad bilförare, som förts till sjukhus, om blodprov över huvud taget tas för att utröna påverkan av alkohol eller droger.
Enligt gällande lagstiftning skall normalpåföljden vid grovt rattfylleri innebära fängelse i maximalt två år. Domstolar/tingsrätter följer härvidlag inte riksdagens beslut utan dömer oftast till samhällstjänst, elektronisk övervakning eller villkorligt. Påföljden av att berusad allvarligt skada eller döda en annan människa har härigenom blivit närmast försumbar, vilket borde upplevas som kränkande för rättskänslan inte bara av offrets anhöriga utan även av lagstiftaren.
Straffet för rattfylleri, när brottet innebär att föraren dödat en människa, borde skärpas avsevärt. Brottsrubriceringen bör vara allra minst dråp. Alla vet att det är ett brott att köra bil alkohol- eller drogpåverkad. Det är alltså en medveten handling att sätta sig vid ratten med alkohol eller narkotika i blodet och därmed riskera andra människors liv – även om inte rattfylleristens avsikt varit att döda.
När det gäller dödsfall i trafiken räcker det inte med visioner. Riksdagen och rättsväsendet måste tydligare visa att alkohol och droger inte tolereras i samband med bilkörning och att detta understryks genom en skärpning av brottsrubricering och påföljder.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Nils Oskar Nilsson (m) |