Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat stöd till föreningen KRIS.
Det har sagts att man kan mäta civilisationen i ett samhälle genom att se hur fångar behandlas. Lika viktigt är förstås hur samhället tar hand om brottsoffren. Men utan brott – inga brottsoffer. Det allra viktigaste måste därför vara att försöka förhindra brott och att skapa förutsättningar för att de som friges inte behöver begå nya brott och återvända till fängelset.
Föreningen KRIS – Kriminellas revansch i samhället – bedriver en riksomfattande verksamhet för att möta och stödja män och kvinnor, som vill lämna den kriminella tillvaron för att i stället leva hederligt och drogfritt. KRIS, som startade 1997, har i dag 4.500 medlemmar, varav ca 1.000 stödmedlemmar. Två år efter bildandet fick föreningen KRIS ta emot ett pris som världens bästa brottsförebyggande projekt.
Men trots framgångar på fältet har föreningen en besvärlig ekonomisk sits. Kriminalitet och missbruk kostar, det vet vi, både mänskligt och materiellt. Enligt BRÅ kostar en kriminell narkoman närmare 19.000 kronor om dagen. Varje år påbörjar 20.000 personer någon form av straff inom kriminalvården, och många av dem återkommer.
För föreningen KRIS har den ekonomiska situationen blivit något av moment 22. Socialstyrelsen bidrar i år med 1,7 miljoner kronor till RIKS-KRIS, en summa som är oförändrad från i fjol. Diskussioner fanns inom Socialstyrelsen att höja beloppet med hänvisning till att föreningen gör ett mycket bra arbete, men eftersom Kriminalvårdsstyrelsen förväntades höja sitt bidrag till KRIS skedde ingen förändring. Så blev det dock inte. Kriminalvårdsstyrelsen (KVS) bidrar inte med mer pengar, tvärtom har man fått ett sparbeting av regeringen. Men sparande kan också ske genom nytänkande. Stödet till KRIS är förmodligen en promille av en promille, om ens det, av vad staten får betala för våld, missbruk och brottslighet.
BRÅ har nyligen kartlagt verksamheten vid de fyra största föreningarna inom KRIS. Kartläggningen visar att verksamheten är omfattande. Förutom sociala aktiviteter för medlemmarna domineras verksamheten av besök på fängelser och häkten samt föreläsningar i skolor. Intervjuer med representanter från kriminalvården visar, enligt BRÅ, att de överlag är nöjda med det arbete KRIS bedriver. (Se BRÅ:s hemsida: www.bra.se) Men man konstaterar också att verksamheten är skör, nyckelpersoner går vidare till andra bättre betalda arbeten och föreningarna tappar därigenom stor kraft. KRIS förlorar duktigt folk hela tiden vilket också belastar andra anställda. Risken för utmattning av delar inom verksamheten är stor och dessutom förödande, vilket inte är så märkligt med tanke på de begränsade materiella resurser som föreningarna har.
KRIS Sverige behöver ett ordentligt stöd för att säkra och befästa de verksamhetsområden man idag har. KRIS erbjuder allt från motivationsarbete och stödboende till förebyggande ungdomsarbete, arbetspool .m. Det är sådant som de frigivna har mycket stort behov av. Om inte detta arbete stimuleras och värderas högre kommer kriminalitet och våld troligen att öka än mer i framtiden.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Lena Adelsohn Liljeroth (m) |