Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att personer som för andra gången gjort sig skyldiga till grovt rattfylleri skall dömas till behandling av sitt missbruk.
I takt med den ökande alkoholkonsumtionen i Sverige ökar också antalet fylleribrott. Antalet alkoholpåverkade förare har ökat i hela landet.
Kriminalpolitiken måste alltid vara inriktad på att den som dömts för rattfylleri erbjuds en väg ut ur sitt brottsliga beteende. Det därför viktigt att aktiv och strukturerad rehabilitering, kombinerad med tydligt ställda krav, erbjuds den dömde.
Principen att straffet bör vara längre vid upprepade återfall är relevant för de flesta typer av brott. Men när det gäller rattfylla hjälper det föga att döma till längre straff varje gång en person kör rattfull eftersom rattfylleristen ofta har alkoholproblem.
En person som för andra gången gjort sig skyldig till grovt rattfylleri bör därför alltid tvingas att delta i ett behandlingsprogram för alkoholmissbruk. En person med alkoholmissbruk kommer nämligen med största sannolikhet endast att sluta köra rattfull om han eller hon får bukt med sitt alkoholmissbruk. Varje rehabiliterad rattfyllerist kan innebära räddade människoliv. Risken att rattfylleristen antingen kör ihjäl sig själv eller någon annan är stor. Om inga rehabiliterande åtgärder därför vidtas riskerar alkoholmissbruket att sluta med tragedi.
|
Stockholm den 23 september 2003 |
|
|
Hans Backman (fp) |