Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att barn som utsatts för sexuella övergrepp inte skall tillåtas besöka förövaren under verkställighetstiden.
Under senare år har barn som brottsoffer särskilt uppmärksammats. Detta innebär att det krävs en utveckling av myndigheternas arbete och deras regler såsom ökad kunskap och strategiska lagstiftningsåtgärder. Barn som utsatts för övergrepp i nära relationer måste få oreserverat stöd, skydd och hjälp i sin utsatta situation. Det är socialtjänsten som har det övergripande ansvaret för de minderåriga som utsatts för sexuella övergrepp. Men samarbete mellan socialtjänst, barnpsykiatri, skola med flera kan ofta erfordras.
Samarbete sker även med kriminalvården, när det är aktuellt. Kriminalvården måste i sin verksamhet, exempelvis när det är fråga om besök, särskilt beakta dessa minderårigas utsatta situation. Trots detta så förekommer det att minderåriga, som utsatts för sexuella övergrepp, besöker förövaren i anstalt. Det har skett under kriminalvårdens behandling av sexualbrottsdömda eller på annans initiativ. En minderårig ska inte kunna användas som ett redskap i behandlingen av förövaren. Besök av minderårig som utsatts för sexuella övergrepp ska inte ske. Det gäller oberoende om det är ett bevakat eller ett obevakat besök, eller om barnets vårdnadshavare ger sitt tillstånd till besöket. Ansvaret för övergreppet ligger aldrig på barnet, den vuxne bär alltid ansvaret för brottet. Barnet ska därför inte, oavsett anledning, besöka den person som utsatt barnet för sexuellt övergrepp.
|
Stockholm den 24 september 2003 |
|
|
Carina Hägg (s) |
Birgitta Ahlqvist (s) |