Motion till riksdagen
2003/04:Ju219
av Eskil Erlandsson och Claes Västerteg (c)

Ljuddämpare vid jakt


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att vapenlagstiftningen ses över med inriktning på att liberalisera reglerna för jägarnas innehav och användande av ljuddämpare i samband med jakt- och övningsskytte.

Motivering

I landet finns ca 300 000 jägare som årligen avlossar åtskilliga miljoner skott i samband med såväl jakt som övningsskytte. Det är av både hälso- och miljöskäl angeläget att minska det buller som uppstår i samband med användandet av jaktvapen. Detta kan i många fall ske genom att vapnen förses med ljuddämpare.

Ett med jakt och skytte förknippat problem är den överhängande risken för hörselskador. De vapen som används – studsare och hagelgevär – har i allmänhet ett skottljud som avsevärt överstiger den nivå då skador kan uppstå. Det rör sig i vissa fall om mycket höga ljudnivåer, 160–175 dBC peak vid skytten, och detta innebär att till och med enstaka skott kan orsaka skador. Permanenta hörselnedsättningar resulterar oftast i livslångt lidande och de kan inte åtgärdas medicinskt. Samhällets kostnader härför torde vara avsevärda. Användning av hörselskydd är endast i vissa fall ett alternativ till ljuddämpare, framförallt på skjutbana.

Vapenlagstiftningen idag är och tolkas så restriktivt att endast den som redan har en konstaterad hörselskada kan komma ifråga för tillstånd till ljuddämpare.

En stark anledning till att ljuddämpare inte är allmänt tillåtet har varit farhågor om att t.ex. den olaga jakten skulle öka. Såvitt är känt har ett ljuddämparförsett jaktvapen aldrig använts i samband med kriminalitet. Såväl Svenska Jägareförbundet som Naturvårdsverket är emellertid positivt inställda till ljuddämpare i jakt. Utvecklingen av rättspraxis beträffande tillståndsgivning till innehav av ljuddämpare har även gått i riktning mot en liberalare syn på sådant innehav. I Norge och Finland är ljuddämpare inte tillståndspliktiga.

Även med ljuddämpare ger ett jaktvapen ifrån sig en avsevärd ljudbang. Regelverket bör utformas så att det inte gör det möjligt att skapa helt tysta vapen.

Målsättningen måste vara att förebygga skador som medför såväl lidande för den som drabbas som kostnader för samhället. Nu gällande restriktiva syn på användandet av ljuddämpare på skjutvapen verkar i motsatt riktning. Möjlighet att använda ljuddämpare i samband med övningsskytte skulle också kunna minska de med skjutbanebuller sammanhängande problemen. Vapenlagstiftningen bör därför ses över med inriktning på att liberalisera reglerna för jägarnas innehav och användande av ljuddämpare i samband med jakt- och övningsskytte.

Stockholm den 23 september 2003

Eskil Erlandsson (c)

Claes Västerteg (c)