Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om brottsskadeersättning till personer med riskfyllda arbeten som skadas i tjänsten.
I en departementspromemoria från 1997 (Ds 1997:45) behandlades vissa frågor om brottsskadeersättning. I detta sammanhang behandlades även frågan om brottsskador som uppkommit i arbetet. Den fråga som aktualiserades i promemorian var huruvida arbetsskador skall undantas från brottsskadelagen tillämpningsområde. I promemorian skrivs bland annat att arbetsgivarna bör åläggas en skyldighet att i samma utsträckning som föreskrivs i brottsskadelagen utge ersättning för sådana brottsskador som är att bedöma som arbetsskador enligt lagen om arbetsskadeförsäkring. För att uppnå detta skulle arbetsgivarna bli tvungna att försäkra arbetstagarna mot de aktuella skadorna och se till att ersättning för kränkning ingår i försäkringsskyddet.
Departementets slutsats i promemorian blev:
”Mot denna bakgrund bör frågan om arbetsskador skall undantas från brottsskadelagen tillämpningsområde inte slutligt avgöras förrän utvecklingen beträffande kollektiva och privata försäkringar avvaktats en tid. Arbetsmarknadens parter bör ges tid att komplettera trygghetsförsäkringarna och PSA, liksom de privata försäkringsbolagen bör ges tid att ta fram en försäkring som ingår eller kan knytas till företagsförsäkringarna. Ifall förhoppningen om en frivillig lösning inte infrias, bör frågan om arbetsskador skall undantas från brottsskadelagen tillämpningsområde tas upp på nytt.”
Det är nu sex år sedan departementspromemorian skrevs, och arbetsmarknadens parter har ännu inte hörsammat regeringens önskan om att teckna försäkringar som fullt ut kan täcka brottsskador som är att betrakta som arbetsskador. I stället växer antalet ansökningar om brottsskadeersättning – och då främst kränkningsersättning – för arbetsrelaterade skador som når Brottsoffermyndigheten. Av de drygt 8 700 ansökningar som förra året inkom till myndigheten avseende kränkningsersättning utgjorde inte mindre än ca 1 300 ärenden (cirka 15 procent) ansökningar som gällde arbetsrelaterade skador.
Enligt vår mening kan det inte vara rimligt att brottsskadelagenskall omfatta de personer som har utsatta och farliga arbeten. Precis som det sägs i departementspromemorian från 1997 bör ersättningen för dessa personers skador i tjänsten ersättas genom en av arbetsgivaren tecknad försäkring. Detta skulle leda till att anställda som skadas i tjänsten slapp, att som i dag, vända sig till två instanser (AFA och Brottsoffermyndigheten) för att få sina rättigheter prövade.
|
Stockholm den 23 september 2003 |
|
|
Ulla Löfgren (m) |
Elizabeth Nyström (m) |