Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att människohandel med barn skall särregleras som särskilt brott.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att påföljden för människohandel med barn skall skärpas till fängelse i lägst fyra år och högst tio år samt att människohandel med barn aldrig skall kunna bedömas som mindre grovt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att den som har sexuellt umgänge med en människa som man vet eller har skälig anledning att anta är tvingad till prostitution skall kunna dömas till våldtäkt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om specialutbildade poliser vid fasta enheter för att effektivisera polisens arbete mot människohandel.
Givetvis är det välkommet att regeringen föreslår att riksdagen skall godkänna Förenta nationernas tilläggsprotokoll om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn. Det är naturligtvis också självklart att svensk lag skall uppfylla åtagandena enligt tilläggsprotokollet. Emellertid är det betänkligt att Sverige inte längre leder utvecklingen för mänskliga rättigheter och kampen mot människohandel. Snarare visar de åtgärder som regeringen föreslår att svensk lag inte räcker till och ligger steget efter. Sverige följer således utvecklingen. Centerpartiet anser att det är angeläget att vidta än fler åtgärder för att bekämpa människohandeln och dess följder än vad regeringen föreslår. Sverige måste återigen bli ett föregångsland i dessa frågor.
Barnen är det mest skyddsvärda vi har. Centerpartiet anser därför att det är viktigt att ha ett strukturellt förhållningssätt till brott begångna mot barn. Samhället måste på ett tydligt sätt markera att brott mot barn ses som en särart av ytterst allvarligt slag. Detta bör också komma till uttryck i straffrätten genom att brott mot barn särregleras. Härav skapas också en möjlighet till att skärpa påföljderna som ett ökat skydd för barnen. Denna möjlighet bör också utnyttjas.
Av det sagda följer att Centerpartiet anser att det förslag som regeringen framför beträffande människohandel är otillräckligt när brottet riktas mot barn. Det är självklart att ansvaret för människohandel med barn inte i något fall skall vara avhängigt att olaga tvång eller vilseledande, utnyttjande av någons utsatta belägenhet eller något annat sådant otillbörligt medel har använts. Men brottet måste särregleras och påföljden skärpas till fängelse i lägst fyra år och högst tio år. Vidare bör alternativet att brottet är att anse som mindre grovt med påföljden fängelse i högst fyra år inte vara tillämpligt på människohandel med barn. Detta bör ges regeringen till känna.
Det är efterfrågan på att köpa sex av unga, kidnappade, hotade och tvångsprostituerade flickor som skapar människohandel. Många betalar stora belopp till hallickar för att få utnyttja och våldta barn, vilket gör att barnprostitution och trafficking ökar i en skrämmande takt. Centerpartiet vill stärka skyddet mot människohandel ytterligare genom att även den som har sexuellt umgänge med en människa som man vet eller har skälig anledning att anta är tvingad till prostitution skall kunna dömas till våldtäkt. Detta bör ges regeringen till känna.
Hur mycket samhället än lagstiftar får det inte avsedd effekt så länge inte tillräckliga resurser ges för att upprätthålla och tillse lagen. Polisen saknar i dag både resurser och utbildning för att hantera det ökade människohandeln. Det är ytterst angeläget att polisen får de medel som behövs för att upprätta traffickinggrupper som specialutbildas för att arbeta med människohandel i berörda distrikt. Polisen måste också utbildas för att bli bättre på att bekämpa den Internetbaserade prostitutionen där de yngsta och mest utsatta flickorna ofta finns. Vidare måste även tullen ges möjlighet att ingripa vid misstanke om människohandel. Vad som ovan anförts om specialutbildade poliser vid fasta enheter för att effektivisera polisens arbete mot människohandel bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 24 mars 2004 |
|
|
Johan Linander (c) |
|
|
Eskil Erlandsson (c) |
Viviann Gerdin (c) |
|
Kerstin Lundgren (c) |
Agne Hansson (c) |
|
Claes Västerteg (c) |
Margareta Andersson (c) |