Motion till riksdagen
2003/04:Ju2
av Beatrice Ask m.fl. (m)

med anledning av prop. 2003/04:3 Allmän inpasseringskontroll i vissa kriminalvårdsanstalter och häkten


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om inrättandet av besöksrum där den intagne och besökaren skiljs åt med en glasruta.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om frekventa drogtester.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en ökad användning av narkotikahundar inom kriminalvården.

Inledning

Mer än varannan intern är missbrukare enligt larmrapporterna från Kriminalvårdsstyrelsen. Nära hälften av fångarna anger själva att de under någon period använt narkotika mer än två gånger i veckan och 28 procent hade narkotikaproblem vid strafftidens början. En tredjedel av dem som tas in i anstalt är dömda för ett eller flera brott mot narkotikastrafflagen. Andelen har ökat de senaste tio åren, från 18 procent år 1993 till 32 procent år 2002. Under 2002 beslagtogs på landets anstalter den största totala mängden cannabis, centralstimulantia och opiater på tio år.

Drogmissbruket är ett av de största hindren för kriminalvårdens verksamhet. En absolut förutsättning för att tiden i anstalt skall kunna användas till återanpassning till ett hederligt liv är att fängelserna hålls fria från droger. Den intern som har missbruksproblematik är inte mottaglig för programverksamhet, och har således begränsade möjligheter att kunna återvända till ett liv i frihet utan kriminalitet.

Moderaterna har vid upprepade tillfällen motionerat om strängare kontroll av narkotikaförekomsten på anstalter. I detta avseende är regeringens proposition ett steg på vägen, men det finns utrymme för ytterligare åtgärder på området. I det följande redogör vi för ett antal förslag för att komma tillrätta med narkotikamissbruket på svenska fängelser.

Narkotikafri kriminalvård

Programverksamheten på anstalterna

För den som har missbruksproblem skall tiden i fängelse och frivård användas till att försöka komma ifrån sitt missbruk. För dem som är motiverade att bryta missbruket skall det finnas möjlighet att komma till helt drogfria avdelningar och där få genomgå motivationsprogram för ett fortsatt liv utan droger.

Drogprogrammen på anstalterna har skurits ned. I dag används programmet Våga Välja, som riktar sig mot narkotikamissbruk, vid tolv kriminalvårdsmyndigheter. Under 2002 deltog dock endast 304 intagna i programmet, som fortfarande befinner sig i ett uppbyggnadsskede. Andra program som används är Cognitive Skills och Brottsbrytet.

Problemen med de två sistnämnda programmen är att de är generella program som riktar sig mot alla typer av intagna. Det är viktigt att det inom ramen för kriminalvården finns en bred arsenal av olika påverkansprogram, och att programverksamheten kan skräddarsys efter enskilda intagnas behov. Det borde i större utsträckning upphandlas program av alternativa utförare, baserade på forskningsresultat, ledda av professionella forskare eller terapeuter. Programverksamheten bör också bli föremål för en kontinuerlig kvalitetsutvärdering.

Kriminalvården har redan i dag möjlighet att upphandla sådana program. Enligt uppgifter från Kriminalvårdsstyrelsen finns det dock inga sammanställningar eller statistik som behandlar i vilken utsträckning programverksamhet upphandlas. Följaktligen saknas även uppgifter på vilka typer av påverkans- och behandlingsprogram som upphandlas. Det gör det svårt att få en samlad uppfattning av hur programverksamheten ser ut.

Tilläggas kan att Riksrevisionsverket på flera punkter riktat kritik mot upphandlingen. Framför allt kritiseras det faktum att det inte finns någon samlad överblick över den upphandling som sker, eller någon uppföljning av de avtal som träffas.

Kriminalvården bör göra en översyn av vilka program som upphandlas och hur de fungerar. I detta sammanhang bör också övervägas i vilka former upphandling av programverksamhet skall ske fortsättningsvis, i synnerhet avseende program mot narkotikamissbruk. Regeringen bör återkomma med förslag på hur kriminalvårdens möjligheter att utöka utbudet av påverkansprogram från alternativa utförare kan breddas.

Platsbristen påverkar verksamheten

För att de intagna som vill komma ifrån sitt drogmissbruk skall få ro och hjälp att göra det krävs att det finns speciella avdelningar. Motivationsavdelningar förutsätter att det finns utrymme på anstalterna, dels för att skapa drogfria specialavdelningar, dels för att intagna skall få plats. Det är knappast möjligt under dagens förhållanden.

Problemen med överfulla fängelser är så akut att Justitieombudsmannen har beslutat att utreda situationen. Var femte kriminalvårdsanstalt har dubbelbeläggningar. Ännu fler har överbeläggningar. Det gör det i princip omöjligt att bedriva en effektiv kamp mot narkotikamissbruket bland de intagna.

Vi anser att det behöver byggas en ny kriminalvårdsanläggning i enlighet med den hemställan som Kriminalvårdsstyrelsen framställt i sitt budgetunderlag. Enligt konceptet för den nya anläggningen skall frivård, anstalts- och häktesverksamhet integreras och tillämpas i flexibla lokaler. På detta sätt förbättras kriminalvårdens möjligheter att ytterligare differentiera de intagna i syfte att motverka narkotikamissbruket och kunna bedriva en effektiv programverksamhet.

Ytterligare kontrollåtgärder

En stor del av den narkotika som kommer in på anstalterna förs in till de intagna i samband med besök. Det finns anledning att införa ytterligare möjligheter att kontrollera dessa besök, utan att inskränka de intagnas rätt till att få träffa närstående, i synnerhet bland dem som inte visat sig motiverade att bryta sitt missbruk.

Genom att inrätta besöksrum i vilka den intagne och besökaren hålls åtskilda, exempelvis genom en glasruta, kan en del av narkotikainförseln stoppas. Härigenom möjliggörs också besök i de fall det annars, på grund av dokumenterat missbruk, inte vore möjligt. Glasrutan minskar lockelsen för anhöriga att vid besök försöka ta in narkotika på anstalten. Det kan också minska möjligheterna för den intagne att försöka förmå sina anhöriga att föra in narkotika. Sådana besöksrum bör inrättas på ett antal anstalter.

Ökad användning av narkotikahundar vid inpassering bör också införas. Välutbildade narkotikahundar har visat sig effektiva i sökandet efter narkotika. Det finns också en möjlighet att tillmötesgå kraven på skydd för den personliga integriteten med hjälp av dessa hundar. Narkotikahundar kan fungera som ett ”sållningsinstrument” för att etablera misstanke om införsel av narkotiska preparat, vilket ger möjlighet till kroppsvisitering. Narkotikahundar bör framför allt kunna användas i större utsträckning vid de öppna anstalterna, som inte omfattas av propositionens förslag om kroppsvisitation. Vi menar att fler narkotikahundar dessutom skulle underlätta upptäckt av narkotika som kommit in på anstalterna trots förbättrad inpasseringskontroll. Intagna gömmer narkotika och bär det inte på sig, varför sökandet med narkotikahundar underlättar personalens arbete.

Drogtester bör användas i ökad utsträckning. Intagna bör endast få tillgodoräkna sig påvisad drogfri tid som avtjänad tid.

Stockholm den 15 oktober 2003

Beatrice Ask (m)

Jeppe Johnsson (m)

Cecilia Magnusson (m)

Hillevi Engström (m)

Bengt-Anders Johansson (m)

Anita Sidén (m)