Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att inleda motsvarande försöksverksamhet även vid annan tingsrätt än i Stockholm.
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag på försöksverksamhet med jourdomstolar i enlighet med vad i motionen anförs.
Riksdagen begär att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag på åtgärder, när det gäller polisens arbetsuppgifter och administration, för att effektivisera snabbförfarandet.
I Sverige anmäldes 1 234 784 brott år 2002. Av dessa brott klarades endast 15 procent upp. Året därefter, 2003, skedde en ökning av antalet anmälda brott med 2 procent till 1 250 509. Statistik för hela landet över antalet uppklarade brott saknas än så länge för år 2003. Det låga antalet uppklarade brott är mycket allvarligt för den demokratiska rättsstaten Sverige. Människor måste få hjälp av polisen och upprättelse genom rättsväsendet – oavsett vilken typ av brott som har begåtts. De s.k. vardagsbrotten eller mängdbrottsligheten som inbrott, stöld, skadegörelse m.fl. brott innebär ofta en kännbar kränkning av den personliga integriteten för den som utsätts för brottet. Denna typ av brottslighet är dessutom i många fall början på en grövre brottskarriär och inte sällan relaterad till alkohol och/eller narkotikamissbruk. Det är därför av yttersta vikt att tidiga och effektiva åtgärder vidtas – för såväl brottsoffer som förövare samt för samhället och rättsstaten i stort.
Det nu aktuella förslaget från regeringen innehåller flera resonemang om behovet av ett effektivare och snabbare brottmålsförfarande. Regeringen presenterar här sin bedömning gällande ett snabbare brottsutredningsförfarande för rättsväsendets myndigheter. I övrigt innehåller propositionen däremot endast två konkreta förslag till åtgärder för riksdagen att ta ställning till: tingsrätts och åklagares möjligheter att få använda sig av förenklad delgivning samt polisens och tullens användande av tvångsmedlet beslag även vid förenklade brottsutredningar. Ett snabbförfarande vid brottmål med möjlighet till förenklad delgivning skall enligt regeringens förslag införas på försök i två år vid Stockholms tingsrätt. Vi menar att försöksverksamhet även bör införas vid fler tingsrätter, förslagsvis även i Göteborg och/eller Malmö. Eftersom förhållandena vid dessa stora tingsrätter på avgörande sätt skiljer sig från de vid mindre tingsrätter, bör regeringen inte utesluta att utvidga försöksverksamheten även till någon/några mindre tingsrätter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Vi anser att det är av yttersta vikt att handläggningstiderna kortas inom hela rättsväsendet. Vi instämmer i regeringens syfte med att skapa ett effektivare och snabbare brottmålsförfarande. Vi anser dock att förslagen i den nu aktuella propositionen är tämligen verkningslösa och efterfrågar tydligare och fler åtgärder.
En av möjligheterna skulle vara att inrätta jourdomstolar, dvs. avdelningar vid befintliga domstolar som skall ha beredskap för ett snabbt agerande i ärenden med exempelvis unga lagöverträdare och vid s.k. mängdbrottslighet. Frågan om ett införande av jourdomstolar har varit aktuell vid flera tillfällen. Regeringen konstaterar i den här aktuella propositionen (sidan 8) att beredningen har granskat tidigare överväganden om jourdomstolar men kommit fram till att en sådan ordning inte skulle vara lämplig av kostnads- och rättssäkerhetsskäl. Beredningen framför i stället att det s.k. snabbförfarandet, som i huvudsak följer den vanliga handläggningen, bör införas på försök. Vi menar dock att en ordning med jourdomstolar bör införas. Vi tror att ett flertal kriminalpolitiska fördelar skulle kunna åstadkommas, vilket är särskilt viktigt när det gäller unga lagöverträdare. Vi vill därför att regeringen snarast återkommer till riksdagen med förslag på försöksverksamhet med jourdomstolar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
I propositionen redovisas till största del som sagt endast regeringens bedömningar. Gällande regeringens bedömning av polisens arbete sägs att ”det är lämpligt att det i snabbförfarandet finns en andra linje av brottsutredare inom polisen som har möjlighet att omedelbart genomföra de kompletterande utredningsåtgärder som behöver vidtas för att utredningen snabbt skall kunna slutföras”. Vi, liksom Rikspolisstyrelsen (RPS), delar regeringens bedömning om vikten av att andrahandsåtgärder vidtas för att en utredning snabbt skall kunna avslutas. RPS framhåller dock att de planeringsförutsättningar som styrelsen meddelar polismyndigheterna redan omfattar ett krav på en andra linje vid samtliga polismyndigheter. När denna andra linje skall finnas vid polismyndigheterna framgår dock inte. I detta sammanhang redovisar regeringen inte heller vilka övriga åtgärder som bör vidtas för att effektivisera polisens brottsutredande arbete.
Polisens arbete måste koncentreras på kärnverksamheten. Därför är det viktigt att de förslag som redan finns om att renodla polisens arbete verkligen genomförs. Passärenden, hittegods, övertäckning av gruvhål m.m. är uppgifter som med fördel i huvudsak bör hanteras av andra än polisen. De förslag som finns om att ge ordningsvakter mer av polisiära befogenheter för att lösa polisbristen är dock inte en önskvärd väg. Polisens kärnuppgifter hör till samhällets grundläggande åtaganden och bör inte överlämnas till privata aktörer.
Även en effektivisering av polisens administration i samband med ingripande och brottsutredande måste införas. En inte obetydlig del av polisens resurser går nämligen idag åt till administrativt efterarbete. Polisens arbete måste dokumenteras noga. Detta är nödvändigt både från rättssäkerhetssynpunkt och för att en misstänkt skall kunna fällas för brott i en domstol. De administrativa åtgärder som följer på ett ingripande bör vara så okomplicerade som möjligt. Tekniken skall vara ett stöd i polisens arbete men tekniken får inte utvecklas på ett sätt som gör arbetet mindre effektivt och polisen mindre motiverad att ingripa mot brott. Det finns en uppenbar risk att den uppsjö av administration som följer på ett ingripande minskar polisens benägenhet att ingripa mot brottslighet, då risken att fastna i ett administrativt efterarbete är överhängande. Beräkningar visar att genom att minska avrapporteringstiderna med 30 procent, skulle man bara vid Stockholmspolisen kunna få ut polisarbete som motsvarar 100 miljoner kronor. Polisbristen i Sverige är stor och resurserna otillräckliga. Detta ställer stora krav på att de resurser som finns används så effektivt som möjligt och att polisens teknikanvändning minskar åtgången av tid för administrativa uppgifter.
Regeringen bör därför snarast återkomma till riksdagen med förslag om renodling av polisens arbetsuppgifter samt en effektivisering av polisens administration i samband med ingripande och brottsutredningar. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen tillkänna.
Gällande regeringens bedömningar av åklagarnas uppgifter – att åklagarna bör ha möjlighet att snabbt fatta beslut i åtalsfrågan efter det att polisen har redovisat ett ärende – delar vi kritiken från remissinstanserna Riksåklagaren (RÅ) och Jusek om att det är nödvändigt med utökade resurser för åklagarväsendet om de skall kunna genomföra regeringens bedömning.
|
Stockholm den 22 mars 2004 |
|
|
Johan Pehrson (fp) |
|
|
Torkild Strandberg (fp) |
Karin Granbom (fp) |
|
Sverker Thorén (fp) |
Cecilia Wigström (fp) |