Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om en utredning om övergripande revision av korruptionslagstiftningen i Sverige.
Vid det europeiska justitieministermötet i Valletta 1994 slog justitieministrarna fast att korruption var ett allvarligt hot mot demokrati, rättssäkerhet och mänskliga rättigheter. Mötet uppdrog åt Europarådet att försöka avvärja detta hot. Utgångspunkten var att en effektiv kamp mot korruption förutsätter internationellt samarbete såväl inom som utom Europarådets medlemsstater. Inom Europarådet har härefter två konventioner om korruption utarbetats, en straffrättslig och en civilrättslig. Sverige har deltagit aktivt i arbetet.
De svenska reglerna om straffansvar för korruption utgörs framför allt av brottsbalkens bestämmelser om bestickning och mutbrott, 17 kap. 7 § respektive 20 kap. 2 §. Bestämmelserna utgör i stora delar varandras spegelbilder. Det straffbelagda handlandet, dvs. givandet eller tagandet av mutan, motsvarar i princip varandra. Även kretsen av personer som omfattas av straffansvaret är i stora delar densamma, men här finns vissa skillnader. Det gäller framför allt utländska statsmän och myndighetspersoner som omfattas av bestickningsbestämmelserna men inte av mutbrottsbestämmelserna. Ansvaret för mutbrott gäller arbetstagare som, för sig själv eller för annan, tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Detsamma gäller om arbetstagaren begått gärningar innan han eller hon fick anställningen eller efter det att anställningen upphörde (20 kap. 2 § första stycket brottsbalken).
Straffet för mutbrott är böter eller fängelse i högst två år eller, om brottet är grovt, fängelse i lägst sex månader och högst sex år. För bestickning döms den som till 1) arbetstagare, 2) annan som avses i 20 kap. 2 §, 3) främmande stats minister, ledamot av främmande stats lagstiftande församling eller ledamot av främmande stats organ motsvarande dem som avses i 20 kap. 2 § andra stycket 1, eller 4) någon som, utan att inneha anställning eller uppdrag som nu har sagts, utövar främmande stats myndighet lämnar, utlovar eller erbjuder, för denne själv eller för annan, muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen. Straffet för bestickning är böter eller fängelse i högst två år (17 kap. 7 § brottsbalken). Det finns ingen särskild straffskala för grova brott.
Förutsättningarna för att ett brott som begåtts utomlands skall kunna prövas av svensk domstol anges i 2 kap. brottsbalken. Sverige har en i internationell jämförelse vid straffrättslig jurisdiktion. Utöver de traditionella principerna om territorialitet och nationalitet som grund för domsrätt (2 kap. 1 § respektive 2 § första stycket 1) har Sverige domsrätt över t.ex. utlänningar som vistas här i riket om det för brottet enligt svensk lag kan följa fängelse i mer än sex månader.
Enligt 2 kap. 2 § brottsbalken föreligger svensk domsrätt för utomlands begångna brott om brottet begåtts av 1) svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige, 2) utlänning utan hemvist i Sverige, som efter brottet blivit svensk medborgare eller tagit hemvist här i landet eller som är dansk, finsk, isländsk eller norsk medborgare och finns här, eller 3) annan utlänning som finns här i landet och det enligt svensk lag kan följa mer än sex månaders fängelse på brottet. En förutsättning för att svensk domsrätt skall föreligga enligt nu angivna bestämmelser är att gärningen var straffbar på orten där den begicks (krav på dubbel straffbarhet).
Svensk domsrätt över brott som begåtts utomlands föreligger också om brottet förövats mot Sverige, svensk kommun eller annan menighet eller svensk allmän inrättning (2 kap. 3 § 4 brottsbalken). Här uppställs inget krav på dubbel straffbarhet. Regeln torde kunna få betydelse främst om en svensk offentlig tjänsteman låter sig mutas utomlands. Såväl besticknings- som mutbrottet torde då kunna anses begånget mot Sverige. Utöver det nu sagda kan svensk domsrätt föreligga om lagföring överförs från ett land som, i likhet med Sverige, anslutit sig till den europeiska konventionen om överförande av lagföring i brottmål, se 2 kap. 3 a § brottsbalken och lagen (1976:19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott.
Handel och annan ekonomisk verksamhet blir alltmer global. Den otillbörliga inverkan på besluts- och handlingsprocesser i samhället som korruptionen utgör kan snedvrida konkurrensen och missgynna det fria handelsutbytet och har en hämmande effekt på handel och ekonomisk tillväxt. Vidare utgör korruption inom den offentliga sektorn ett hot mot det demokratiska systemet. Ett samhälle med utbredd korruption är ett mindre effektivt och osäkrare samhälle. Blotta misstanken om korruption i den offentliga sektorn – som ju finns till för att verka i medborgarnas intresse – kan ha en demoraliserande effekt på medborgarna i ett samhälle. Det internationella samarbetet utgör ett viktigt redskap för att skapa så heltäckande och harmoniserade regler mot korruption som möjligt.
I propositionen föreslår regeringen att riksdagen skall godkänna Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Europarådets civilrättsliga konvention om korruption och tilläggsprotokollet till den straffrättsliga konventionen. Regeringen föreslår också ändringar i brottsbalken som är nödvändiga för att Sverige skall uppfylla de krav som följer av detta beslut. Lagändringen förslås träda i kraft den 1 juli 2004.
Sverige anses som ett land med låg korruptionsnivå jämfört med andra länder. Detta generaliserande uttryck utgår då ifrån att mutor är något som sker öppet, man köper sig fri från något eller köper sig tillgång till något. Bilden är mer komplicerad än så, och mutor bedöms oftare som något hemligt och ljusskyggt. Vi lever i en globaliserad värld, varför det är angeläget att Sverige har lagstiftning och beredskap att motverka korruption och mutor.
Vi har full förståelse för att regeringen anser det nödvändigt att nu tillträda konventionen och att man, för att åstadkomma det mot bakgrund av rådande tidsbrist, enbart gör det som lagstiftningsmässigt måste göras. Frågorna är komplicerade och tekniskt svåra att bedöma men vad som tydligt framgår bland annat av en rad remissyttranden är att lagtexten inte alltid är helt tydlig, att definitionsfrågan är mångfacetterad och att det i flera fall behövs en tydligare beskrivning om vad som avses. Allt tyder alltså på att det behövs tydligare definitioner av korruption, bestickning och muta och otillbörlig belöning. Lagen måste vara mycket tydlig. Om man inte vet vad som är tillåtet eller inte tillåtet är det svårt att följa lagen.
Regeringen skriver i propositionen att man inte i detta sammanhang är beredd att ta ställning till frågan om en vidare översyn av reglerna. Kristdemokraterna vill dock understryka vikten av att lagen om muta och bestickning samt korruption ses över. Ett exempel är om bestickning och mutbrott skall ligga under samma kapitel och utgöra samma brott? Skall det vara samma regler för privat sektor som offentlig? Finns en skillnad mellan att utöva myndighet och att sälja privata tjänster och varor? Är skyddsintresset för det privata annorlunda än för det offentliga?
Idag är det så att de allra vanligaste fallen av mutbrott som dras inför rätta för det mesta är mycket obetydliga. Utredningen bör se över om man skall skilja på grova mutor och enklare fall, olika bestämmelser för svaga och allvarliga brott.
Vi vill att regeringen tillsätter en utredning som ser över begreppet mutor och korruption. Översynen bör även omfatta orsaker till mutors uppkomst och hur mutdomar utdöms.
|
Stockholm den 19 mars 2004 |
|
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
|
|
Peter Althin (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Yvonne Andersson (kd) |
|
Ingemar Vänerlöv (kd) |