Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om mutbrotten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om att regeringen tillsätter en utredning i syfte att utreda en ny och ändamålsenlig mutbrottslagstiftning.
Propositionen föreslår att riksdagen godkänner Europarådets straffrättsliga konvention om korruption, Europarådets civilrättsliga konvention om korruption och tilläggsprotokollet till den straffrättsliga konventionen. Vidare föreslås följdändringar i brottsbalken, i syfte att uppfylla konventionskraven.
De lagtekniska lösningar som föreslås i promemorian är de för dagen lämpligaste. Genom de ändringar och tillägg i brottsbalken som föreslås kan Sverige ratificera konventionerna. Propositionen bekräftar Sveriges engagemang och deltagande i kampen mot korruption på det internationella planet, något vi sympatiserar med.
Vårt internationella engagemang ställer dock krav på effektivt arbete mot korruption även på det nationella planet. Det internationella samarbetet mot brottslighet är inte starkare än varje enskild medlemsstats egna möjligheter och förutsättningar att bekämpa och beivra brott. Korruption är inget undantag. Härvid kan konstateras att den svenska lagstiftningen mot korruption behöver revideras både till innehåll och form, i syfte att förenkla och förtydliga regelverket.
En undersökning av landets sex åklagarmyndigheter samt Ekobrottsmyndigheten visar att man under perioden 2000–2002 fattade beslut i 146 fall av misstänkt bestickning eller mutbrott. I tre fjärdedelar av dessa fall avskrevs misstankarna. Av de 32 fall som ledde till åtal slutade 30 procent med ogillande domar. Endast ett fåtal av dessa överklagades, vilket lett till en brist på klargörande rättspraxis.
Det är naturligtvis vanskligt att spekulera i orsakerna till de låga lagföringstalen. Det är dock inte helt orimligt att anta att det oklara rättsläget bidragit till att mutbrott så sällan lagförs.
Dagens lagstiftning om muta och bestickning, som är skriven ”i en annan tid”, är alltför generell och otydlig. Ändringar år 1999 bidrog dessvärre inte till att klargöra rättsläget. Lagtexten är i många avseenden betydligt sämre definierad än andra bestämmelser i brottsbalken. Risken finns att de nu föreslagna ändringarna ytterligare komplicerar läget – om inte en genomgripande revision genomförs.
En ny och genomarbetad korruptionslagstiftning skall tydliggöra rättsläget i såväl offentlig som privat sektor. Den måste grundas i en insikt om att skyddsintressena är olika. Följaktligen bör det skapas skilda lagrum för korruption i offentlig och privat verksamhet.
Lagen bör specificeras och kompletteras med definitioner avseende nyckelbegrepp samt huvudrekvisit för straffbarhet. Hit hör exempelvis vad som gör något till ”muta eller annan otillbörlig belöning”. En tydligare definition härvidlag skulle inte bara leda till en klarare rättstillämpning utan också kunna tjäna som ledstjärna för de arbetstagare som i dag lyder under lagstiftningen men svävar i ovisshet om var gränserna går.
|
Stockholm den 18 mars 2004 |
|
|
Beatrice Ask (m) |
|
|
Jeppe Johnsson (m) |
Cecilia Magnusson (m) |
|
Hillevi Engström (m) |
Bengt-Anders Johansson (m) |
|
Anita Sidén (m) |