Det svenska försvaret ska bidra till fred, frihet och säkerhet för alla människor i vårt samhälle samt solidariskt bidra till fredlig utveckling i vår omvärld. Såväl civila som militära medel måste finnas till förfogande. På sikt bör de civila medlen, i synnerhet Krisberedskapsmyndigheten, få ökat utrymme i försvarsanslagen.
Samverkan, på nationell, regional såväl som på internationell nivå, är en förutsättning för att säkerställa vår nationella säkerhet. Den nationella samverkan mot terrorism kräver vissa lagförändringar så att även militära resurser snabbt kan användas i kampen mot terrorister. Sverige måste ta ett större ansvar för säkerheten i Europa och utveckla engagemanget i övriga världen. Interoperabilitet med andra länders förband är av grundläggande vikt och ska eftersträvas så långt som möjligt.
För att upprätthålla kompetens inom Försvarsmakten är aktiv och regelbunden förbandsverksamhet mycket viktigt.
Effektiv och god underrättelsetjänst blir allt viktigare. Därför bör en ny nationell samordnad militär och polisiär underrättelsetjänst skapas som i ökad grad samverkar internationellt för att möta olika hot från bland annat terrorister.
Försvarsmaktens personalpolitik behöver reformeras. Nyss grundutbildade personer bör få ingå i förbandsenheter. Ett system med mentorer bör införas och alla former av sexuella trakasserier och kränkande behandling av kvinnor måste beivras. Pliktutbildning måste få ett civilt meritvärde, officerarnas karriärvägar måste tydliggöras och avtalsvillkoren för de anställda i utlandsstyrkan måste regleras.
Kristdemokraterna anser att formerna för styrning och finansiering av Försvarsmakten måste och utredas. Idag har varken riksdag eller regering fullgoda möjligheter att styra försvaret. Det vore också lämpligt om kostnaderna för internationella insatser redovisades separat i budgeten.
Sammanfattning 1
Innehållsförteckning 2
Förslag till riksdagsbeslut 3
1 Säkerhetspolitik 4
1.1 Nya hot och konflikter 4
1.2 Ökat behov av samverkan 5
1.2.1 Nationell samverkan 5
1.2.2 EU 5
1.2.3 Nato och PFF 6
1.3 Vårt närområde 6
2 Vårt nya försvar 7
2.1 Huvuduppgift 7
2.2 Förbandsverksamheten 8
2.3 Internationella insatser 8
2.4 Nätverksbaserat försvar 10
2.5 Underrättelsetjänsten 10
3 Personalförsörjning 11
4 Materielförsörjning 12
5 Ekonomisk utveckling 12
5.1 Styrning av försvaret 12
5.2 Anslag till internationella insatser 13
6 Det civila försvaret 13
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en lagändring så att försvarets resurser snabbt skall kunna användas mot terrorism.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Försvarsmakten i uppdrag att analysera vilka krav på operativ förmåga samt vilka förbandstyper som skall ingå i differentierad beredskap.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn av anmälda förband i styrkeregistret skall genomföras kontinuerligt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att planeringen för internationella insatser bör omvandlas till ett eget beredskapsanslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att det svenska nätverksbaserade försvaret inte bara inriktas på framtida tekniska lösningar utan redan nu även kopplar ihop befintliga system på ett kostnadseffektivt sätt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en ny nationell samordnad militär och polisiär underrättelsetjänst skapas.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen utreder hur den svenska underrättelseverksamheten bör samverka internationellt och utvecklas för att effektivt kunna möta olika hot från terrorister.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att pröva ett system som bygger på att de personer som nyligen genomfört grundutbildning erbjuds att på frivillig väg ingå i förbandsenheter med snabbinsatsförmåga under tre till fem år.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa ett s.k. senior adviser-system.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att alla former av sexuella trakasserier och kränkande behandling av kvinnor inom totalförsvarsmyndigheten beivras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Högskoleverket och Kommunförbundet snarast arbetar fram ett system som ger pliktutbildning ett civilt meritvärde.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en översyn av utbildningssystemet för yrkesofficerare i syfte att tydliggöra karriärvägar för att därmed i ökad grad kunna behålla personal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avtalsvillkor för de anställda i utlandsstyrkan snarast regleras.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att regeringen kontinuerligt återrapporterar till riksdagen hur ställda krav uppnås samt redovisar en omvärldsanalys.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av att tillsätta en utredning för att analysera formerna för styrning och finansiering av Försvarsmakten.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att överväga en annan fördelning mellan anslagen till det militära försvaret och anslaget till Krisberedskapsmyndigheten.
Sveriges säkerhetspolitiska läge är gott och har förbättras ytterligare i och med utvidgningsbesluten inom EU och Nato. Hotet från andra stater, som tidigare varit den traditionella bilden, har avklingat. Vid en säkerhetspolitisk kris i vår omvärld kan dock hot om eller insatser i form av begränsade missil-, luft-, räd- eller sabotageföretag inte uteslutas.
Säkerhets- och försvarspolitiken har blivit mer komplicerad. Det är svårare att uttyda tidigare väl definierade skiljelinjer, t.ex. mellan krig och fred, det civila och det militära. Det svenska försvaret har givetvis påverkats starkt av dessa förändringar.
En invasion av hela eller delar av vårt territorium är för överskådlig framtid inte ett sannolikt hot. Det medför att vi vid sidan av det territoriella försvaret i ökad grad måste försvara något mer abstrakt – en gränslös gemenskap sammanfogad av ekonomiska, militära, teknologiska och andra system där skyddet av gemensamma värden blivit allt mer centralt. Hoten och sårbarheten bygger på flera grunder och medför fler konsekvenser än enbart de rent militära. De kan lika gärna vara direkt avsedda från en illasinnad part (t.ex. terrorism) som helt fria från mänskligt uppsåt (t.ex. omfattande elavbrott). Det så kallade säkerhetsbegreppet har alltså breddats.
De konkreta sårbarhetsproblemen som måste konfronteras och hanteras är många och oerhört allvarliga. Av direkt relevans för det svenska totalförsvaret är att bristande kontrollsystem kan leda till ökad spridning av massförstörelsevapen, där biologiska och kemiska stridsmedel är förhållandevis billiga. Det ökar givetvis risken för att massförstörelsevapen kan hamna i händerna på terrorister.
I samband med ett svenskt deltagande i internationella krishanteringsoperationer finns risk att vårt land blir utsatt för olika former av påtryckningar och hot.
Teknisk utveckling har möjliggjort vapeninsatser med mycket långa skjutavstånd och med hög precision. Det kommer därmed att bli svårare att urskilja ett militärt slagfält. Dagens plattformar inom mark-, sjö- och luftstridskrafterna kommer att kunna ledas allt snabbare genom den utveckling som sker i lednings- och informationssystemen.
Det moderna samhällets beroende av informationsteknologi har medfört möjligheter för en angripare att åstadkomma stora skador utan att använda konventionell krigföring. Utvecklingen av traditionella vapen liksom IT-vapen innebär att det blir svårare att skydda samhällets infrastruktur mot angrepp.
Generellt sett kommer framtida konflikter ofta att vara svårare att urskilja i dess inledningsskede. Olika händelser kan utvecklas i en glidande skala, där gråzonen mellan fred och krig blir betydelsefull. För samhället blir det en osäkerhet om när ett eventuellt angrepp kommer, hur det ser ut, vem som angriper och varifrån det kommer. Denna utveckling ställer nya och delvis förändrade krav på nationalstaternas förmåga att skydda sina medborgare.
Svensk samverkan för ökad säkerhet ska säkerställas och upprätthållas på nationell, regional och internationell nivå. På nationell nivå handlar det om att färdigställa och vidareutveckla det nya samhällsskydd som delvis fortfarande är på implementeringsstadiet under ledning av Krisberedskapsmyndigheten. På regional nivå handlar det främst om olika former av samarbete inom EU:s ramar. På internationell/global nivå handlar det om fördjupat samarbete med andra länder, såväl bilateralt som multilateralt, inom FN, OSSE, EU, Europarådet och vårt partnerskap med Nato.
En effektiv nationell samverkan mot främst terrorism är beroende av vissa lagförändringar. Enligt svensk lagstiftning är terroristbekämpning en polisiär uppgift. Militära medel kan i dagsläget inte sättas in mot enskilda terrorister även om terrornätverket kan misstänkas vara statsunderstött och använder sig av NBC- stridsmedel eller konventionella vapen. Kristdemokraterna menar att lagen måste ändras så att det görs möjligt att snabbt sätta in militära medel mot terroristgrupper som hotar svenska medborgares liv och det svenska samhällets säkerhet. Om så inte sker i framtiden kommer ett ökat och effektivare samarbete mellan militära och civila myndigheter inte att vara möjligt.
EU måste ta ett större ansvar för internationell säkerhet vid sidan av USA och Nato. Först och främst för att förebygga kriser men också för att hantera och lösa kriser – fredsframtvingande insatser inkluderade. Det vill säga att de s.k. Petersbergsuppgifterna måste ses över och vidgas till att omfatta även avväpningsinsatser, stabiliseringsinsatser och andra former av militär assistans i en konfliktzon. Det handlar i grunden om att gemensamt slå vakt om folkrätten och alla människors lika värde, inte bara i ord utan också i handling – även om det kräver uppoffringar. Det är Kristdemokraternas uppfattning att också Sverige måste axla ett större ansvar för stabiliteten i Europa.
För att EU ska kunna bli en trovärdig partner i de transatlantiska förbindelserna krävs först och främst att EU:s medlemsstater blir mer samspelta i sina internationella ageranden. En trovärdig gemensam europeisk utrikes- och säkerhetspolitik bygger också delvis på en trovärdig militär kapacitet. Den gemensamma snabbinsatsstyrkan på cirka 60 000 man är ett välkommet steg framåt.
Kristdemokraterna anser att det är mycket viktigt att utvecklingen av EU:s försvars- och säkerhetspolitik sker i nära samordning med Nato för att undvika överlappningar och intressekonflikter.
Vissa av EU:s medlemstater vill öka takten i det säkerhets- och försvarspolitiska samarbetet. Kristdemokraterna motsätter sig inte ett sådant närmare samarbete, vilket kan visa sig fungera som en välbehövlig motor för övriga medlemsstater – utan att för den skull tvinga något land att ta ett steg som det inte är redo att ta.
Kristdemokraterna anser att ett fortsatt öppet och nära samarbete med Nato är och bör vara en naturlig del av svensk säkerhets- och försvarspolitik. Då Nato förändras och utvidgas kan det framöver komma att omfatta hela Öst- och Centraleuropa och Sverige måste därför ständigt vara berett att framöver pröva vår relation till Nato. Nato är det främsta uttrycket för den transatlantiska länken och den euroatlantiska gemenskapen. Omvandlingen från en renodlat militär allians till en bredare säkerhetspolitisk organisation, som inleddes vid kalla krigets slut, fortsätter. Kärnan i alliansen förblir dock det solidariska kollektiva självförsvaret, enligt artikel 5, som för första gången kom att åberopas efter den 11 september 2001.
Kristdemokraterna anser att Sverige i nuläget inte bör söka medlemskap i Nato. Detta ställningstagande kommer att omvärderas kontinuerligt i takt med eventuella relevanta säkerhetspolitiska förändringar i omvärlden. Sverige ska däremot vidareutveckla och fördjupa samarbetet med Nato inom Partnerskap för fred (PFF) – inte minst vad avser interoperabilitet, insyn och inflytande.
Begreppet närområde är idag otydligt, men av geografiska skäl är det ändå naturligt att Östersjöregionen och övriga närområdet är de områden där Sverige kan bidra mest och ta ett större ansvar för en fortsatt fredlig utveckling. Ett stärkt regionalt samarbete och att inlemma Östersjöområdet i en alleuropeisk och transatlantisk säkerhetsordning ska enligt Kristdemokraterna vara hörnstenar i Sveriges säkerhetspolitik.
Trots vissa positiva tendenser utgör Ryssland alltjämt en osäkerhetsfaktor i det svenska närområdet, inte minst avseende NBC-stridsmedel, där Rysslands innehav utgör de enda permanent stationerade i närområdet. Innehavet av olika typer av massförstörelsevapen utgör ett högst allvarligt problem i allmänhet och i sammanhanget terrorism i synnerhet. Givet det ekonomiska läget i Ryssland finns det en uppenbar risk för att massförstörelsevapen hamnar i terroristers händer. Kristdemokraterna anser att osäkerheten kring Rysslands säkerhetspolitiska strategi och framtida utveckling måste räknas in i den svenska säkerhetspolitiska bedömningen.
Utvidgningen av EU och Nato innebär att allt fler europeiska stater inlemmas i en politisk och ekonomisk gemenskap som även får stor säkerhetspolitisk betydelse på den europeiska kontinenten. En ny säkerhetspolitisk ordning etableras gradvis.
Långsiktigt är det förmågan till väpnad strid som utgör kärnan i försvarets verksamhet och anledningen till att Sverige har ett försvar. Även Sveriges ambitioner att deltaga i olika internationella insatser är beroende av denna förmåga. Utvecklingen från ett stort invasionsförsvar till ett modernt, högteknologiskt och flexibelt insatsförsvar, med hög personell och materiell kvalitet och god anpassningsförmåga mot nya hot, innebär en genomgripande förändring i Försvarsmakten.
Andra uppgifter som Försvarsmakten skall ha är att skydda mål och verksamhet inom totalförsvaret mot hot och våld som riktas mot Sverige som nation. Exempelvis kan Sveriges internationella engagemang föranleda storskaliga terroristhandlingar och andra asymmetriska hot. Det är också viktigt att Försvarsmakten kan bistå andra myndigheter vad gäller skydd av viktiga samhällsfunktioner.
Samordnade insatser kräver hög lednings-, informations- och underrättelseförmåga på alla nivåer. Bristen på praktisk övning i förbandsverksamhet är ett av de allvarligaste problemen inom Försvarsmakten. För vissa typförband kan det inom nuvarande verksamhetsmässiga och ekonomiska ramar vara svårt att åtgärda brister även i det längre perspektivet (10 år). Kristdemokraterna ställer sig frågan huruvida det är meningsfullt att redovisa sådana förband som delar av insatsorganisationen. En kontinuerlig förbandsverksamhet krävs för att behålla och motivera kvalificerad personal. Förmågan till väpnad strid och utnyttjande av förband i behovssammansatta operativa insatsstyrkor är den verksamhet som Försvarsmakten skall kraftsamla till.
Om man differentierar beredskapen för insatsorganisationens krigsförband utifrån krav på operativ förmåga i olika tidsperspektiv öppnas möjligheter till prioritering av de förband som behövs i det korta perspektivet. Arbetet med differentierad beredskap har påbörjats, men en analys av vilka behov på operativ förmåga samt vilka förbandstyper som skall ingå krävs.
Den socialdemokratiska regeringen bedömer som vanligt att Försvarsmaktens operativa förmåga utifrån de fyra huvuduppgifterna är godtagbar. Det anges på ett flertal ställen i budgetpropositionen att tidigare brister till största delen kunnat åtgärdas. Hur detta åstadkommits sägs dock inte alltid.
Det finns generellt sett anledning att ifrågasätta påståendet att Försvarsmaktens operativa förmåga är godtagbar. För övrigt är godtagbart inte en acceptabel nivå i sig. Den operativa förmågan ska vara god och inget annat.
Personalen är Försvarsmaktens absolut viktigaste tillgång och Kristdemokraterna kräver att åtgärder vidtas så att förbandsverksamheten återgår till god nivå. Utgångspunkten för utbildning och planering av markstridsförbanden är förmågan till väpnad strid. Enligt kristdemokratisk mening måste insatsorganisationens förmåga att genomföra operativt samordnade insatser och att samverka med civila delar av totalförsvaret utvecklas. För att klara internationella åtaganden krävs en väl fungerande planering, samordning och utbildning för all personal i insatsstyrkan.
Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning om att övningsverksamheten måste fortsätta och säkerställas för att utveckla all personals förmåga att verka i såväl nationella som internationella åtaganden på ett bra sätt.
Enligt regeringens bedömning genomförs förbandsutbildningen för marinstridskrafterna enligt plan. Om det fortfarande är på lägsta godtagbara nivå framgår inte av regeringens skrivningar.
I budgetpropositionen skriver regeringen att flygstridskrafterna under 2002 har utvecklats i en positiv riktning. Av besparingsskäl har övningsverksamheten för flygstridskrafterna reducerats under de senaste månaderna. I juni 2003 drog regeringen ned verksamhetsanslaget för Försvarsmakten. Detta fick till följd att antalet flygtidstimmar per pilot reducerades. Den negativa utvecklingen har inneburit att flygförbandens förmåga att verka både nationellt och internationellt har försämrats. Kristdemokraterna anser att snabba åtgärder måste vidtas för att säkerställa flygstridskrafternas kompetens genom en ökad övningsverksamhet och tryggad personaltillgång.
Helikopterförbanden är en viktig del i insatsorganisationen eftersom deras styrka är god operativ rörlighet och förmåga att samverka med mark-, sjö- och flygstridskrafter samtidigt som de utgör en värdefull samhällsresurs. Tyvärr uppvisar helikopterförbanden fortfarande stora brister. Låg flygtidsproduktion, brister i materieltillgänglighet och ett fortsatt besvärande vakansläge har bidragit till allt färre övningar. Kristdemokraterna anser att åtgärder fortsatt måste vidtas som säkerställer helikopterförbandens fältduglighet och tillgänglighet på helikoptrar.
Som en del i att stärka den europeiska förmågan bör omfattningen av svensk medverkan i fredsfrämjande insatser i Europa och globalt öka. Detta bör ske över hela skalan från civila förebyggande åtgärder till militära fredsframtvingande insatser. Behovet i varje enskild mission är primärt det styrande för vilka enheter som Sverige skall bidra med. Det pågår en ständig utveckling och urvalet av de förband som anmäls till styrkeregistret bör ses över kontinuerligt. De förband som anmälts hittills har övervägande varit markstridsgrupper. I framtiden borde både flyg- och marinstridskrafter komma ifråga. Det krävs en stor flexibilitet beträffande hur snabbt en insats skall kunna ske. Erfarenheter visar att även uthålligheten i ett förband bör vara längre än sex månader under förutsättning att avtalsrättsliga krav upprättas mellan personal och arbetsgivare.
Totalförsvarets förmåga att delta i internationella insatser är redan idag en mycket viktig uppgift som kommer att bli än viktigare i framtiden. Den utveckling som sker inom EU ska vara normgivande, samtidigt som optionen att samverka med Nato fördjupas. Förmågan att samverka med andra länder ska utvecklas. Särskilt viktigt är fredsfrämjande operationer, katastrof- och flyktinghjälp, flexibilitet och möjligheter till snabba insatser.
Multifunktionella fredsfrämjande och humanitära insatser ställer stora krav på ett nära samspel mellan civila och militära resurser. Förmågan att delta i fredsframtvingande insatser är grunden i utvecklingen och utbildningen av olika krigsförband. Sverige måste på sikt kunna delta i den fredsfrämjande och humanitära verksamheten på stor bredd med de resurser som står till förfogande. Kristdemokraterna anser att resurser måste avsättas, som leder till att Sverige kan avdela förband från alla försvarsgrenar till internationella operationer. Det är också viktigt att skapa en balans mellan Försvarsmaktens internationella åtaganden och dess nationella uppgifter. Ett ökat anslag av internationella insatser får inte försämra vår grundläggande försvarsförmåga. Samtidigt ger det internationella samarbetet och de internationella insatserna en fördjupad militärstrategisk kunskap som inte kan förringas. Kristdemokraterna anser därför att det tydligt bör framgå hur stor andel av anslaget som är beräknat för fredsfrämjande internationella insatser. Planeringen för internationella insatser bör omvandlas till ett eget beredskapsanslag.
Sverige bör även i fortsättningen auktorisera FN:s roll inom den globala säkerhetspolitiken och främja FN:s förmåga att hantera regionala kriser. FN:s egna insatser för fred och säkerhet ger organisationen en global särställning. Kristdemokraterna anser att alla fredsbevarande och fredsframtvingande militära insatser bör vara sanktionerade av FN. Som en följd av hanteringen av framförallt Irakkonflikten har dock organisationens förmåga och strukturella lämplighet att hantera kriser ifrågasatts. Kristdemokraterna vill därför betona behovet av en omfattande och genomgripande översyn av beslutsprocesser och deras funktioner i allmänhet. Fokus ska vara att göra FN effektivare.
Kristdemokraterna ser för övrigt fram emot den kanadensiska regeringens initiativ till att arbeta fram gemensamma regler för hur och under vilka premisser som interventioner får utföras. Vår förhoppning är att reglerna blir tydliga och kan antas av medlemsländerna i FN.
Det nätverksbaserade försvaret (NBF) är en grundpelare i den pågående försvarsreformen. Genom NBF är det enligt Försvarsmakten tänkt att ett till storleken minskat försvar ändå ska kunna bli mer effektivt och kunna verka både inom landet och internationellt. NBF skall omfatta alla marina, flyg- och arméförband samt civila myndigheter. Rent allmänt anser Kristdemokraterna att det är viktigt att det nätverksbaserade försvaret inte bara inriktar sig på framtida tekniska lösningar utan att man redan nu kopplar ihop befintliga system på ett kostnadseffektivt sätt.
Den vidgade säkerhetssynen och svensk säkerhetspolitik täcker ett helt spektrum av hot både i krig och fred. Denna hot- och riskbild innehåller naturligtvis stora osäkerhetsmoment för det fredstida samhället. Därmed får samhällets förmåga att möta och hantera olika kriser och konflikter ökad betydelse. De senaste årens terroristattacker visar på ett tydligt sätt behovet av en bred utgångspunkt för samhällets försvars-, krigs- och krisplanering. Genom att undvika en motståndares starka sidor kan en angripare istället utnyttja egna möjliga starka sidor eller okonventionella och helt oväntade metoder för att söka nå framgång.
De nya säkerhetspolitiska hoten i form av bland annat terrorism måste tas på allvar av alla demokratiska stater. Nya terrordåd kan drabba vilket land som helst i vår värld.
Hur kan Sverige försvara sig och förhindra ett angrepp från en aktör som väljer ett annat slagfält än det militära? Även om vi inte kan ha beredskap mot rena självmordsattacker bör landets krisberedskap mot olika former av terrorattacker med okonventionella metoder och vapen stärkas.
En grundläggande förutsättning för såväl den nationella som internationella förmågan är att vår underrättelsetjänst är väl utvecklad, anpassad och samordnad för att följa utrikes-, säkerhets- och försvarspolitiskt relevanta skeenden.
Sveriges medverkan i det internationella säkerhetssamarbetet medför ökade krav på vår underrättelsetjänst. Eftersom ingen underrättelsetjänst kan bedriva en heltäckande omvärldsbevakning blir underrättelsesamverkan med alla demokratiska stater viktig. De demokratiska länderna ska kunna dela med sig av den information som deras underrättelsetjänst inhämtat.
Det är också viktigt att de inhemska underrättelsetjänsterna, Must och Säpo har ett närmare samarbete på ledningsnivå. Kristdemokraterna menar att en samordnad underrättelsetjänst inom landet är att föredra framför nuvarande konstruktion. Därför förespråkar vi att en ny nationell samordnad militär och polisiär underrättelsetjänst skapas. Vi anser även att det är viktigt att analysera hur den svenska underrättelseverksamheten bör samverka internationellt och hur den kan utvecklas för att effektivt kunna möta olika hot från terrorister.
Det av riksdagen förutsatta utbildningssystemet har inte förverkligats och grundutbildningen är fortfarande otillräcklig för att förbandsomsätta den beslutade insatsorganisationen. Inriktningen att utbilda en brigad per år samt hela bataljoner har i praktiken halverats. För att klara insatsorganisationen behöver undantag från den s.k.10-årsregeln (de som inte tjänstgjort under tio år avförs ur organisationen) införas. Initiativ bör tas för att säkra personalförsörjningen i framtiden. Särskilt tydligt är detta vid förband med 30 dagars beredskap.
Kristdemokraterna ställer sig positiva till att pröva ett system som bygger på att de som nyligen genomfört grundutbildning erbjuds att på frivillig väg ingå i förbandsenheter med snabbinsatsförmåga under tre till fem år.
För att ta tillvara den erfarenhet och stora kompetens hos anställda som nyligen avslutat sin yrkeskarriär bör man införa ett s.k. ”senior advisersystem” snarast.
Fler kvinnor inom Försvarsmakten och i officersyrket gör att antalet som frivilligt söker till värnpliktstjänstgöring ökar. Ett öppnare officersyrke kan förbättra möjligheten för kvalificerade civilanställda att konkurrera om olika tjänster. I förlängningen kan detta leda till att fler kvinnor söker sig till försvaret. Kristdemokraterna anser att könsneutral mönstring (eller allmän mönstring som det också kallas) kan införas på sikt när kopplingen till tjänstgöringsplikt är genomförbar. Vi vill också betona att alla former av sexuella trakasserier och kränkande behandling av kvinnor som förekommer inom totalförsvarsmyndigheten är oacceptabelt och omedelbart måste beaktas och beivras.
Ett antal utredningar har visat på att den moderna värnplikts- och civilpliktsutbildningen har ett meritvärde även civilt. Försvarsmakten tillsammans med Kommunförbundet och Högskoleverket bör snarast komma fram till ett system som värderar utbildning inom totalförsvaret. Detta tillsammans med fler faktorer borde göra att vi får ett större urval av värnpliktiga.
Utbildningssystemet för yrkesofficerare bör ses över och ökade möjligheter till karriärinriktningar för specialister eller generalister bör finnas. Internationell tjänstgöring är, genom ny lagstiftning, tvingande för all personal inom Försvarsmakten genom ny lagstiftning och måste präglas av positiva förtecken ekonomiskt, socialt och på andra sätt. Kristdemokraterna vill också betona att avtalsvillkoren för de anställda inom utlandsstyrkan ännu inte förhandlats färdigt och att stödet till hemmavarande familjer är dåligt och ovärdigt en modern arbetsgivare.
I ett högteknologiskt försvar behöver många nya kompetensområden utvecklas. Reservofficerarna utgör en viktig del och kan här bidra med sin kompetens.
Kristdemokraterna ser ett stort problem, ett glapp, mellan de uppgifter som Försvarsmakten åtagit sig att klara av i nutid och, än viktigare, framtid och den tillgängliga personalen inom Försvarsmakten. Ett särskilt problem har gång efter annan uppmärksammats; bristen på kvalificerad personal för utlandstjänstgöring. I princip krävs tre utbildade bataljoner för att hålla en bataljon för internationell tjänstgöring i beredskap. För att detta ska vara möjligt behöver försvarets personalförsörjnings- och utbildningssystem genomgå förändringar.
Försvarsindustrin är en del av Sveriges säkerhetspolitik och det behövs en samlad materielförsörjningsstrategi inom det militära försvaret. De framtida materielbehoven formas utifrån delvis andra förutsättningar än dagens och bör utformas på ett sätt som ger mesta möjliga flexibilitet och som inte leder till att resurser blir låsta för lång tid. Detta är naturligtvis en svår avvägning Ett mera aktivt samarbete mellan civila och militära aktörer kan bidra till ett mer kostnadseffektivt utnyttjande av de samlade resurserna och ett bättre utnyttjande av forskningsresultat. Internationella insatser skapar ett behov av gemensam materielutveckling inklusive forskning och teknikutveckling. Detta ger ökade möjligheter till interoperabilitet, leveranssäkerhet och exportmöjligheter. Kristdemokraterna anser att det fortsatta europeiska samarbetet har en stor potential. Västeuropeiska försvarsmaterielgruppen (WEAG) utgör ett särskilt viktigt samarbetsorgan.
Det är också önskvärt och viktigt att eftersträva lösningar som möjliggör en fortsatt nära relation och samarbete med USA. Ett utvecklat EU blir också en industriellt likvärdig partner för USA.
Det är riksdagens uppgift att besluta om försvarets långsiktiga inriktning och storlek. En grundläggande förutsättning för att riksdagen ska kunna göra detta är att återrapporteringen från regeringen om försvarets verksamhet fungerar tillfredsställande. Men på grund av ofullständiga beslutsunderlag är de reella möjligheterna för riksdagen att styra försvaret mycket begränsade. Regeringens beskrivningar av försvarets verksamhet, som görs i budgetpropositionen, är endast allmänt deskriptiva och relateras inte till några klara mål för försvaret. Riksdagen har ingen klar bild vare sig av hur målen uppfylls och verksamhetens resultat eller av dess kostnader. Kristdemokraterna kräver därför att regeringen kontinuerligt återrapporterar till riksdagen hur ställda krav uppnås samt redovisar en omvärldsanalys.
Den socialdemokratiska regeringen har inte heller förmått styra försvaret på ett tillfredsställande sätt. Regeringen borde ha ägnat sig åt resultatstyrning, vilket enligt Kristdemokraterna innebär att statsmakten ska formulera mål och resultatkrav. Istället har Försvarsdepartementet i hög utsträckning detaljstyrt försvarsmyndigheterna, vilket har medfört stora svårigheter för regeringen att ta ansvar för de övergripande försvarsfrågorna.
För att tillgodose regeringens, riksdagens och allmänhetens behov av insyn i det svenska försvaret behöver informationen från Försvarsmakten kunna analyseras, värderas och kommenteras. Kristdemokraterna anser att regeringen med jämna mellanrum ska genomföra fördjupade granskningar av hur försvarsmyndigheterna fungerar och samverkar. Men detta är svårt att genomföra eftersom en stor del av handläggartjänsterna vid Försvarsdepartementet bemannas av officerare och annan personal rekryterade från försvarsmyndigheterna. Detta system med växeltjänstgöring motverkar Försvarsdepartementets oberoende ställning i förhållande till Försvarsmakten. Risken är stor att Försvarsmakten istället styr Försvarsdepartementet. För att eliminera den risken kräver Kristdemokraterna att Försvarsdepartementet får ökade resurser för inhämtning av sakkunnig personal från annat håll än Försvarsmakten. Prioriterade områden är analytisk och strategisk förmåga.
Försvarsmakten ska normalt sett ha förmåga att styra sig själv. Kristdemokraterna anser att så inte är fallet för närvarande. Oklara ansvarsförhållanden och regler inom Försvarsmakten har gjort att Överbefälhavaren inte förmått vara den sammanhållande kraften i försvaret. Försvarsmakten behöver civila ekonomer. Av allt att döma verkar Försvarsmaktens internrevision inte fungera på ett tillfredsställande sätt. Dessa brister måste omedelbart rättas till.
Med anledning av den oklara styrningen av försvaret anser Kristdemokraterna att en utredning snarast tillsättas för att analysera formerna för styrning och finansiering av Försvarsmakten.
Ett grundläggande styrinstrumentet av försvaret som riksdagen har till förfogande är tilldelning av ekonomiska medel till Försvarsmakten. Med detta relativt trubbiga styrinstrument har riksdagen enbart kunnat påverka fördelningen av ekonomiska resurser mellan förbandsverksamhet och materiel.
Eftersom Försvarsmaktens uppgifter har förändrats med större internationella åtaganden anser vi att regeringen i kommande budgetpropositioner separat måste redovisa kostnaderna för internationella truppinsatser.
Kristdemokraterna anser att frågan om resurser för humanitärt bistånd kan användas till Försvarsmaktens verksamhet vid internationella fredsfrämjande och humanitära insatser bör övervägas.
Det civila försvaret består av ett flertal olika aktörers verksamhet som bedrivs för att komplettera det fredstida samhällets förmåga att hantera kriser. Grundförmågan bygger främst på samhällets inneboende stabilitet och flexibilitet inför olika slags störningar. Det civila försvarets grundförmåga kompletteras genom planeringen av särskilda beredskapsåtgärder. I första hand planeras dessa åtgärder mot bakgrund av ett väpnat angrepp mot landet. Totalförsvarsresurserna ska också utformas så att de kan användas för att bidra till fred och säkerhet i omvärlden och för att stärka samhällets förmåga att förebygga och hantera svåra påfrestningar på samhället i fred. Därmed skapas en helhetssyn på hot och risker i dagens moderna samhälle.
Krisberedskapsmyndigheten är den samordnande och sammanhållande instansen inom planeringssystemet och arbetar för att helhetssynen säkerställs och utvecklas. Genom sin centrala roll i krishanteringssystemet utgör Krisberedskapsmyndigheten en organisation som av förklarliga skäl bär ett mycket stort ansvar för att systemet fungerar i alla dess delar. Detta förhållande bör återspeglas i de resurser i budgeten som är avsatta till myndighetens verksamhet. Det är Kristdemokraternas bestämda uppfattning att Krisberedskapsmyndighetens position måste stärkas. Därför bör en annan fördelning mellan anslagen till det militära försvaret och anslaget till Krisberedskapsmyndigheten övervägas.
En mycket viktig gren av det civila försvaret som enligt Kristdemokraterna sällan nämns är de frivilliga försvarsorganisationerna inom totalförsvaret. Mycket av frivilligheten kommer i framtiden att växa fram ur medborgarnas yrkeskompetenser. De flesta medborgare skulle inte tveka att på ett ordnat sätt ställa upp för sitt land i ett krisläge. Kristdemokraterna ser positivt på att ett nytt försvar av nationella och gemensamma värden växer fram. Ett försvar som klarar vårt moderna samhälles reella hot, ett samhällsförsvar. Av dessa och andra skäl är frivilligorganisationer en grundläggande del av hela det svenska totalförsvaret. Några exempel på frivilligorganisationer är Blå stjärnan, Civilförsvarsförbundet, Lottorna, Röda korset och Centralförbundet för befälsutbildning. Till dessa kan också läggas Hemvärnet som visserligen är en del av Försvarsmakten, men som ändå bygger helt och hållet på frivillighet och medborgarengagemang.
Hemvärnet har både militära och civila uppgifter, även om fokus ligger på de förra. De civila uppgifterna handlar om att stötta samhället i krissituationer.
Hemvärnet har kommit att bli en allt mer betydelsefull del av vårt samhällsförsvar och präglas av hög kompetens. Efter omorganisationen av försvaret så är det hemvärnet som bemannar cirka 90 procent av Sveriges nationella skyddsstyrkor. Därmed har och kommer hemvärnsförbandens uppgifter att förändras och bli mer komplexa. Trots det kommer flera av hemvärnets grunduppgifter att kvarstå, såsom bevakning och skydd av infrastruktur av olika slag. Andra viktiga uppgifter är att vid förfrågan kunna bistå t.ex. polis- och brandmyndigheter. Kristdemokraterna välkomnar utvecklingen av hemvärnet.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Erling Wälivaara (kd) |
|
|
Else-Marie Lindgren (kd) |
Holger Gustafsson (kd) |
|
Rosita Runegrund (kd) |
Annelie Enochson (kd) |
|
Ragnwi Marcelind (kd) |
Mats Odell (kd) |
|
Tuve Skånberg (kd) |
Ingvar Svensson (kd) |