Motion till riksdagen
2003/04:Fö263
av Else-Marie Lindgren m.fl. (kd)

Kvinnor i försvaret


Förslag till riksdagsbeslut

  1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda möjligheten till avbrott av värnpliktstjänstgöringen för kvinnor efter en viss tid utan straffpåföljd.

  2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att en översyn genomförs beträffande underrättelse och information till kvinnor gällande mönstring inför värnpliktstjänstgöring.

  3. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att de tester som genomförs vid mönstringstillfället skall anpassas till kvinnor.

  4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att snarast genomföra en kvalificerad uppföljning samt åtgärder mot sexuella trakasserier och annan kränkande behandling.

Motivering

Avgörande vid inskrivning för värnplikt och civilplikt med längre grundutbildning är att den enskilde har de fysiska och psykiska förutsättningar som krävs för att fullgöra tjänstgöringen, dvs. är lämplig. Därtill fordras att man är motiverad. Görs tjänstgöringen dessutom attraktiv med ett bra civilt meritvärde bör personalbehovet kunna tillgodoses utan att man behöver tillgripa tvångsåtgärder.

Enligt de regler som gäller idag har svenska kvinnor samma möjligheter som män att deltaga i totalförsvaret. Genom lagen (1994:1810) om möjlighet för kvinnor att fullgöra värnplikt eller civilplikt med längre grundutbildning har kvinnor också möjlighet att genomgå antagningsprövning (mönstring) för inskrivning. En kvinna som skrivits in för värnplikt eller civilplikt med lång utbildning blir vid straffansvar skyldig att fullgöra värnplikt eller civilplikt enligt samma bestämmelser som för männen. Detta innebär att en kvinna blir skyldig att genomföra inte bara grundutbildningen utan även repetitionsutbildning och att tjänstgöra vid höjd beredskap. Avbryts utbildningen blir det straffpåföljd.

Intresset från kvinnor för att genomgå pliktutbildning har alltsedan denna möjlighet öppnades varit lågt. Det är därför angeläget att öka attraktionskraften i utbildningen. Detta kan göras genom generella förbättringar av de värnpliktigas förmåner. Men det bör även övervägas om utbildningen redan från första dagen ska ske med plikt. Kristdemokraternas uppfattning är att fler kvinnor skulle pröva en militär grundutbildning om det också fanns en möjlighet att avbryta utbildningen efter en tid. Denna ordning tillämpas i de övriga nordiska länderna. En sådan möjlighet borde prövas i Sverige för kvinnor. Gränsen bör kunna sättas vid lång grundutbildning. Man ska ha rätt till att avbryta utbildningen under t.ex. de första sextio dagarnas utbildning. Först därefter ska samma regler gälla som för männen.

För att ytterligare öka attraktiviteten till att fullgöra militärtjänstgöring för kvinnor bör gymnasieskolan ta mer aktiv del och uppmuntra till att information om totalförsvaret genomförs i alla gymnasieskolor.

Situationen idag är att flickor och pojkar vid 17 års ålder får en första information om mönstring, men att flickorna efter detta tvingas på eget initiativ ta del av ytterligare information. Ett mer aktivt uppsökande från myndighetens sida borde ske utan att tillämpa mönstringsplikt. Kristdemokraterna anser att det inte är lämpligt att införa allmän mönstringsplikt om den inte kopplad till en tjänstgöringsplikt.

Mönstringssystemet behöver utvecklas och förändras då ett försvar för dagens behov ställer helt andra krav på tillgänglighet och kompetens än invasionsförvaret. De tester som utförs vid mönstringstillfället behöver förändras och anpassas till den moderna soldatens villkor och därmed också anpassas till kvinnors fysiska förutsättningar.

Jämställdhetslagen kräver att det ska finnas en handlingsplan eller policy som omfattar såväl jämställdhet som åtgärder mot sexuella trakasserier och annan kränkande behandling inom samtliga företag och myndigheter i Sverige. Försvarsmakten har sedan 1997 en sådan policy. Trots detta kan vi konstatera att det förekommer ett antal fall som inte minst uppmärksammas i massmedia. Ställningstagande vid fall av sexuella trakasserier och annan könsdiskriminering som inte följer den uttalade policyn eller som missförstås väcker stor uppmärksamhet både inom och utom Försvarsmakten och kan i värsta fall rasera flera år av jämställdhetsarbete.

Jämställdhet måste vara en betydligt mer prioriterad fråga på alla nivåer för att kunna öka rekryteringsbasen för yrkesofficerare och specialister. Kvinnliga yrkesofficerare bedöms ofta utifrån den manliga måttstocken och stämmer inte in.

Värderingar och attityder kring jämställdhet inklusive det viktiga arbetet mot sexuella trakasserier och diskriminerande särbehandling grundat på kön måste bli mer prioriterat på alla nivåer inom Försvarsmakten. Det krävs nu en kvalificerad uppföljning och ett antal åtgärder för att komma tillrätta med sexuella trakasserier och annan kränkande behandling.

Stockholm den 7 oktober 2003

Else-Marie Lindgren (kd)

Erling Wälivaara (kd)

Holger Gustafsson (kd)

Rosita Runegrund (kd)

Annelie Enochson (kd)

Ragnwi Marcelind (kd)

Mats Odell (kd)

Tuve Skånberg (kd)

Ingvar Svensson (kd)