Effekterna av de besparingar som Försvarsmakten successivt har tvingats till inom förbandsverksamheten är mycket kraftiga samtidigt som man inte förmår nå upp till beslutade förnyelseambitioner. Budgetpropositionen för 2004 liksom förra årets proposition ger en mycket bra bild av de brister som besparingarna har gett upphov till. Trots detta anser regeringen att resultatet är ”godtagbart”.
De senaste försvarsbesluten har varit underfinansierade redan från början. Försvarsmakten har redovisat detta i sin perspektivplan. Detta förhållande har emellertid inte föranlett några åtgärder vare sig inom Försvarsmakten eller inom regeringen. Det är därför enligt Moderata Samlingspartiets mening nödvändigt med en grundlig genomlysning och realistisk planering inför försvarsbeslutet 2004. Den långsiktiga planeringen bör tydligt särskiljas från den årliga budgeteringen. Anslagen till det militära försvaret bör förtydligas. Dessutom bör förutsättningar skapas under 2004 för att rationalisera ledningen inom Försvarsmakten.
Militära insatser är i många fall en nödvändighet för att upprätta mänsklig värdighet, trygghet och möjlighet till utveckling i en lång rad olika fall och för att skapa fred. Därför är det vår uppfattning att internationella insatser finansieras genom biståndsanslaget. Därmed skapas ett utrymme inom det militära försvaret motsvarande en miljard.
Tillsammans med vår ökning av anslagen 6.1 och 6.2 innebär detta att det militära försvaret ges en finansiell förstärkning med tre miljarder kronor. Det skapar bättre förutsättningar till utbildning och utveckling av det insatsförsvar som Sverige behöver, både för att kunna möta hot riktade mot det svenska samhället och för att kunna delta i internationella uppdrag tillsammans med andra länder.
Sverige skall stödja utvecklingen i Östersjöområdet. Att begränsa miljöföroreningarna är ett gemensamt och starkt intresse för strandstaterna. Det är därför nödvändigt att mellan Östersjöländerna avtala om ansvar och insatser för att tidigt kunna ingripa om miljöolyckor inträffar. Att göra detta efter det att olyckan inträffat är för sent.
1 Sammanfattning 1
2 Innehållsförteckning 3
3 Förslag till riksdagsbeslut 4
4 Bakgrund 5
5 Totalförsvaret 6
5.1 Det militära försvaret 6
5.2 Det civila försvaret 7
5.3 Anpassning till framtida hotbilder 8
6 Beredskap mot sårbarhet 8
7 Anslagsberäkning 10
8 Investeringsplan för Försvarsmakten 11
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utveckling av försvaret.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om styrning av försvaret.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om det civila försvaret.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om anpassning till framtida hotbilder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en nationell krishanteringsfunktion i Regeringskansliet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om utvecklingen i Östersjön och ett utökat samarbete samt nödvändigheten att avtala vad gäller räddningsinsatser.
Riksdagen beslutar att utgiftsbegränsningar för 2003 och 2004 ej skall omfatta utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökade ambitioner inom Försvarsmakten.
Riksdagen beslutar vad i motionen anförs om förändrad uppdelning av anslagen 6.1 och 6.2.
Riksdagen beslutar vad i motionen anförs om att kostnaderna för ”Fredsfrämjande truppinsatser” finansieras inom biståndsanslaget.
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 6 Försvar samt beredskap mot sårbarhet enligt uppställning:
|
Lit |
”Budget 2004” |
Budget |
(m) korr |
Budget |
(m) korr |
Budget |
(m) korr |
|
6.1 |
Förbandsverksamhet |
21 673 554 |
6 000 000 |
22 168 557 |
6 000 000 |
22 518 454 |
6 000 000 |
|
6.2 |
Materiel |
18 376 147 |
-3 000 000 |
18 857 473 |
-3 000 000 |
19 286 551 |
-3 000 000 |
|
6.3 |
Krisberedskapsmyndigheten |
143 143 |
-40 000 |
146 552 |
-40 000 |
148 815 |
-40 000 |
|
6.5 |
Civilt försvar |
1 854 960 |
-510 114 |
1 885 192 |
-510 114 |
1 902 009 |
-510 114 |
|
7.1 |
Kustbevakningen |
611 555 |
-102 026 |
625 140 |
-102 026 |
653 223 |
-102 026 |
Riksdagen anvisar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag till investeringsplan för Försvarsmakten enligt uppställning:
|
Investeringsplan |
2004 |
2005 |
2006 |
|||
|
Budget |
Förändring |
Budget |
Förändring |
Budget |
Förändring |
|
|
Summa finansiering |
19 415 |
2 000 |
18 376 |
2 000 |
18 857 |
2 000 |
Försvarsbeslutet 2001 fattades som följd av hastigt påkomna ekonomiska svårigheter, snarare än som ett steg i en rationell beslutsprocess. Beslutet är det infrastrukturellt mest omfattande för Försvarsmakten i modern tid. Betydande anslagsminskningar (i verkligheten inte 10 % utan snarare 20 %) genomförs. Samtidigt tillförs nya uppgifter och ambitionen vid internationella insatser har ökat med 1 miljard på årsbasis. Detta utan att några ekonomiska resurser tillförs.
Regeringen är uppenbarligen väl medveten om detta. Uppnådda resultat är liksom tidigare ”enbart godtagbara”. Försening i omskolning till Gripensystemet kan godtas mot bakgrund av den pågående omstruktureringen. Det går inte att uppnå en stabil bemanningssituation på grund av den snabba personalavvecklingen. Särskilt bör noteras att regeringen bedömer att ”om krav ställs på att den insatsorganisation som beslutades 2000 skall vara användbar, omedelbart tillgänglig och ha hög materiell kvalitet är sannolikt insatsorganisationen generellt sett väl stor utifrån vad som långsiktigt kan materiel- och personalomsättas, utbildas och öva”. Trots detta vidtas inga åtgärder.
Genom en kombination av osäkra ingångsvärden och omfattningen av förändringarna har en ohanterlig situation skapats. Den panikartade neddragningen av utbildning, brist på samövning och färre flygtimmar leder till att den militära förmågan både på kort och lång sikt kraftigt försämras. För officerare och stridspiloter blir situationen ohållbar. Vem vill stanna i ett yrke där möjligheterna att utöva sin duglighet bestäms av det årliga utfallet av budgetförhandlingarna med Vänsterpartiet och Miljöpartiet? Avhoppen kommer att öka och önskvärd kompetens kommer att gå förlorad. Dessutom resulterar regeringens syn på försvaret som en budgetregulator i att Försvarsmakten försätts i akuta ekonomiska problem.
Det har skapats en omöjlig situation. Vare sig regeringen eller riksdagen vet i grunden vad den beslutade organisationen och dess förmåga kostar. Det är helt uppenbart att man inför kommande försvarsbeslut inte har någon referensnivå att utgå från. Vår tidigare bedömning att det saknas tre till fem miljarder för att nå uppsatta mål blir alltmer tydlig.
Det som kanske kan vara positivt, men senkommet, är att regeringen avser att i samband med kommande försvarsbeslut se över verksamhetsindelningen inom utgiftsområdet och därtill hörande målstruktur och klargöra förhållandet mellan riksdagens treåriga försvarsbeslut och de årliga besluten om statsbudget. Moderata samlingspartiet har länge hävdat att detta är nödvändigt.
Sverige skall bevara sin frihet och okränkbarhet. Vi skall också bidra till ökad säkerhet i omvärlden genom att värna demokratin och marknadsekonomi. Detta är av vikt för vår nationella säkerhet och vår förmåga att bidra till europeisk stabilitet. För det behöver vi ett starkt svenskt försvar. Det militära försvaret skall utgöra ett sådant hinder att det avskräcker en tänkt angripare av Sverige, samtidigt som förmågan att delta i internationella insatser måste öka. Grunden skall vara att Försvarsmakten kan försvara landet mot invasion och ockupation samt att beredskapen för detta kan anpassas till situationen i omvärlden.
Mot denna bakgrund anser vi det inte vara tillräckligt att försvarets och de enskilda förbandens förmåga att lösa sina uppgifter – så som framgår av budgetpropositionen – bara är på gränsen till ”det godtagbara”. Ambitionen måste vara väsentligt högre. Det handlar om bättre och mer omfattande utbildning i sammansatta förband. Det handlar om personlig skyddsutrustning och sambandsresurser. Det handlar också om att ge förbanden modern materiel som är interoperabel i samverkan med andra nationer inom ramen för av FN, NATO och EU ledda insatser. Uttagning och utbildning av anställd personal till försvarsmakten skall även innefatta krav på deltagande vid internationella insatser.
Vidare måste hemvärnets utbildning och rekrytering ges ökat stöd. Samtidigt måste ersättningen till hemvärnsmännen överses. Det är inte minst viktigt av det skälet att de nationella skyddsstyrkornas förmågor i allt väsentligt kommer att vara beroende av hemvärnsförbanden.
Vi anser att försvarets möjligheter att verka i olika situationer skall vara reell. Därför måste dels den omfattande avvecklingen av kompetens och materiel hejdas, dels utveckling av delvis ny förmåga forceras. Det är vår uppfattning att internationella insatser bör kunna finansieras genom biståndsanslaget av det uppenbara skälet att kris- och konflikthantering är en förutsättning för att upprätta mänsklig värdighet, trygghet och möjlighet till utveckling i en lång rad olika fall där militär förmåga är nödvändig för att skapa fred. Vi beräknar att försvaret därmed kan avlastas kostnader motsvarande 1 miljard. Tillsammans med vår ökning av anslaget innebär detta att det militära försvaret ges en finansiell förstärkning med 3 miljarder kronor. Det skapar bättre förutsättningar till utbildning och utveckling av det insatsförsvar som Sverige behöver, både för att kunna möta hot riktade mot det svenska samhället och för att kunna delta i internationella uppdrag tillsammans med andra länder.
Detta innebär bland annat att en del moderna förband som nu successivt avvecklas i stället kan vidmakthållas. Över tiden bör de omstruktureras för nya uppgifter och förses med ny materiel.
I grunden måste de två huvudspåren inom Försvarsmakten tydliggöras. De två är drift och vidmakthållande respektive investeringar i utveckling av personal och materiel. Förklaringen är enkel. Det första spåret gäller dagens organisation som skall utbildas, underhållas personellt och materiellt samt (kunna) användas. Förband som utbildats för internationella insatser skall hållas i beredskap. Det andra spåret gäller de framtida investeringarna i kommande generationer av personal, materiel och förband.
Moderata Samlingspartiet anser att den långsiktiga planeringen i det kommande försvarsbeslutet skall särskiljas från den årliga budgeteringen. Den långsiktiga planeringen skall ge inriktning för personal- och materielförsörjning samt den årliga verksamhetsinriktningen. Den årliga budgeteringen bör helt fokuseras på den verksamhet som skall genomföras. Uppdelningen mellan anslagen till det militära försvaret bör således ändras. Moderata Samlingspartiet förordar dessutom att det under 2004 skall skapas förutsättningar för att rationalisera ledningen inom Försvarsmakten.
I ett andra steg gäller det att åstadkomma en säker och förutsägbar planering.
Den långsiktiga planeringen, såväl på 10 till 15 års sikt som under försvarsbeslutets treårsperiod, bör särskiljas från den årliga budgeteringen. Den långsiktiga planeringen bör syfta till att ge inriktning för personal- och materielförsörjning samt vara utgångspunkt för den löpande verksamhetsinriktningen. Vidare bör kostnader för förbandsverksamheten (utbildning, beredskap), underhåll och vidmakthållande av den befintliga organisationen särskiljas från den framtida utvecklingen, dvs. modernisering, nyutveckling och anskaffning av nya system och förband.
Den ena delen är beslut om beredskap, uppgifter och förmåga i den befintliga organisationen som omfattar de närmaste tre åren, dvs. storlek och kostnad för den årliga driften inklusive underhåll och vidmakthållande. Hur detta sedan genomförs, genom att vidmakthålla och utnyttja den befintliga försvarsorganisationen, är ett ansvar för verkställande myndighet. Den andra delen är beslut som omfattar kommande investeringar, och andra långsiktiga bindningar inklusive kostnader för t.ex. avveckling, sett i ett längre tidsperspektiv.
Grundläggande för det civila försvarets planering skall vara försvarsförmågan vid väpnat militärt angrepp. Därutöver skall planeringen inriktas mot att kunna motverka händelser som på ett allvarligt sätt kan komma att påverka människors säkerhet och samhällets vitala funktioner. Beroendet av samverkan över tidigare gränser och mellan funktioner blir allt större. Planeringen skall därför ha sin bas i kommunerna och landets indelning i län.
Den ökande internationaliseringen har medfört ett allt större beroende av andra länders möjligheter att producera och leverera tjänster och produkter. Vår egen grad av självförsörjning blir lägre och svårare att upprätthålla. Vår förmåga att kunna säkerställa den egna förmågan att försörja samhället påverkas också av globalisering och EU-medlemskap. Att klara allt själv i händelse av en konflikt är en utopi. Medlemskapet i EU ger Sverige fördelar för försörjningsberedskapen som vi inte haft tidigare.
Moderata Samlingspartiet delar inte regeringens syn på att det går snabbt att återupprätta en stark svensk försvarsförmåga. Alltför många osäkerheter är förenade med anpassningsdoktrinen för att kunna inteckna denna och på så sätt motivera uteblivna militära satsningar i dag.
Det är svårt, i grunden omöjligt, att vid någon viss tidpunkt avgöra om en inträffad händelse är inledningen till en allvarlig kris, en svår påfrestning på samhället, ett krig eller bara en vardaglig händelse som kan hanteras på normalt sätt. Önsketänkande har alltför ofta dominerat beslutsfattandet. Analyserna av förhållandena under andra världskriget visar att den svenska upprustningen inte nådde full effekt förrän efter krigets slut. Detta berodde inte på att det saknades medel utan främst på att politikerna inte i tid beslutade om att rusta upp det svenska försvaret. Våra säkerhetspolitiska erfarenheter visar detta mycket tydligt.
Varje första beslut om en anpassningsåtgärd är till sin natur reagerande. Sverige kommer inte att vara ensamt om, eller ens först med, att förstärka den egna försvarsförmågan. Nationella hänsyn kommer att få företräde före omsorgen om andra stater. Sannolikt fattas beslut om en upprustning inom en kortare tidsrymd än fem år. Under denna tidsperiod är det svårt att organisera nya typer av förband, utveckla nya förmågor eller utveckla och anskaffa nya materielsystem. Moderata Samlingspartiet har därför hävdat att varje beslut om avveckling av förband och materiel skall föregås av en femårig behovsanalys. Riskerna för stora påfrestningar av samhället inom fem år och efter tio år skall analyseras och ligga till grund för försvarets utveckling. Totalförsvarets beredskap och möjlighet till anpassning skall kontinuerligt utvecklas i samklang med förändringarna i omvärlden. Åtgärder måste vidtas så att det civila försvaret inom samtliga områden kan uppnå minst ”godtagbar” och för det militära försvaret god förmåga inom en anpassningsperiod om fem år.
Det går inte att i förväg avgöra om en händelse som påverkar samhällets vitala funktioner kommer att leda till en allvarlig samhällskris eller krig. Därför kan inte ledningsorganisationen, som tidigare, förändras i takt med förändrad beredskapsnivå. Det är i detta sammanhang ytterst väsentligt att regeringens ansvar för ledningen av landet hålls odelad. De resurser som behövs för detta skall också finnas i Regeringskansliet. För att förebygga och minimera konsekvenserna när det oväntade inträffar måste nya samarbetsformer byggas upp i en nätverksstruktur. Skillnaden mellan ledningen av försvaret, kommuner och landsting samt (totalförsvars)funktioner blir tydligare samtidigt som erfarenheter i närtid pekar på behovet av samordning och ledningssamverkan.
Utgångspunkten för ledningen av landet bör vara ett system med en grundstruktur som är oberoende av inträffade händelser. En nationell krishanteringsfunktion bör inrättas i Regeringskansliet samtidigt som den regionala nivån utvecklas på motsvarande sätt. Erfarenheter från gjorda insatser pekar tydligt på ett behov av en samlad och samordnad operativ och taktisk ledning såväl för ledning av militära som polisiära insatser och andra räddningsinsatser. Sådana anvisningar bör snarast utformas.
Sverige skall stödja en fredlig utveckling i Östersjöområdet. Samtidigt knyts Östersjöländerna allt närmare till varandra oavsett medlemskap i EU eller NATO. För Östersjöländerna, som europeiska stater, som medlemmar av EU och/eller NATO är det inte bara de egna intressena som styr denna utveckling. Det är också en skyldighet att, från Skagerrak till det baltiska området och från norra Tyskland och Polen till Spetsbergen, tillse att internationella överenskommelser följs. Östersjöländerna måste därför skapa en helhetssyn om samarbete och förhållanden i och kring Östersjön.
Sverige har inte tillfredsställande beredskap och förmåga att hantera olyckor till sjöss. För att förbättra detta krävs ett utökat samarbete mellan alla svenska myndigheter och med övriga länder kring Östersjön. Avtal bör snarast ingås med länderna kring Östersjön i avsikt att klara ut organisation, ansvar och ekonomi vad gäller räddningsinsatser när olyckor eller katastrofer inträffar. När de väl har inträffat är det för sent.
Sverige har inte ett robust elsystem. Upprepade större eller mindre strömavbrott har under de senaste åren drabbat landet. I slutet av september 2003 blev hela sydöstra Sverige, från Norrköping till Malmö, och del av södra Norrland strömlöst. Samtidigt ökar elsystemets sårbarhet genom regeringens energipolitik. Skall vi i Sverige kunna häva denna utveckling måste också energipolitiken förändras.
Vi anser att säkerheten kring IT-frågorna måste lyftas fram på ett bättre sätt än vad som sker i dag. Förutom behovet av att studera kopplingen mellan el, tele och IT när det gäller ömsesidigt beroende av funktionalitet finns det anledning att särskilt beakta konsekvenserna av störningar och angrepp på samhällsviktiga IT- system och IT-relaterade verksamheter. Det är vidare särskilt väsentligt att den nationella funktionaliteten inom telekommunikationsområdet säkerställs. Det får inte vara så att de svenska kommunikationssystemens funktionalitet är helt beroende av motsvarande system i andra länder. Sverige skall ha en stabil tidsreferens till våra datorer då detta är en förutsättning för många av de nya tjänsterna bl.a. inom IT- och telefonsystem. De kan utgöra en gränssättande faktor för samhällets samlade förmåga. Vi anser också att utgångspunkten för informationssäkerheten bör vara att varje företag, organisation och myndighet ansvarar för att den egna informationsbehandlingen sker med betryggande säkerhet. När det gäller säkerhet i samhällsviktiga funktioner bör riksdag och regering ansvara för den övergripande strategin och erforderlig samordning.
Moderata Samlingspartiet har under lång tid hävdat att varje företag, organisation och myndighet skall ansvara för att den egna informationsbehandlingen sker med betryggande säkerhet. De största bristerna i regeringens politik är hänförbara till ledning, ansvarsfördelning och organisation i arbetet. Ansvaret är regeringens och får inte delegeras.
Vi anser att försvarets möjligheter att verka i olika situationer skall vara reell. Därför måste dels den omfattande avvecklingen av kompetens och materiel hejdas, dels utveckling av delvis ny förmåga forceras. Mot denna bakgrund förordar vi att försvaret långsiktigt utvecklas på samma ekonomiska nivå som under de senaste försvarsbeslutsperioderna. Detta innebär bland annat att en del moderna förband som nu successivt avvecklas i stället bör vidmakthållas. Över tiden bör de omstruktureras för nya uppgifter och förses med ny materiel.
Nödvändiga ambitioner kräver höjda anslag. Våra förslag innebär:
mer omfattande förbandsverksamhet – dvs. fler och större övningar i högre och sammansatta förband för att utveckla förband och befäl,
fler aktiva förband med förmåga att genomföra väpnad strid för att försvara Sverige och kunna delta i internationella insatser,
förbättrad rekrytering och utbildning av hemvärnsförband,
större andel anställda (kontraktsanställda soldater och sjömän) för att därmed förbättra kvalitet och beredskap i de aktiva förbanden,
möjlighet att skapa fler förband totalt sett för att på längre sikt kunna möta en angripare samt
anskaffning av lednings-, informations- och sambandssystem för att snabbare knyta ihop existerande förband i ett enhetligt operativt system med ökad interoperabilitet.
Anslagen 6:1 Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande truppinsatser m.m. och 6:2 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling tillförs därför en finansiell förstärkning med tre miljarder kronor för vart och ett av budgetåren 2004, 2005 och 2006. Detta möjliggörs genom att tillföra två miljarder vart och ett av åren samt att internationella insatser finansieras genom biståndsanslaget.
Vi anser att den ökning av resurser till utgiftsområdet, som i första hand krävs för att stå emot framtida hot mot det öppna samhället, bör gå till det militära försvaret. Vi avvisar således regeringens ökade satsningar inom den civila delen av totalförsvaret.
Uppdelningen mellan anslagen 6:1 och 6:2 bör ändras samtidigt som inriktningen tydliggörs.
Anslaget 6:1 Förbandsverksamhet, beredskap och fredsfrämjande truppinsatser bör omfatta utbildning, beredskap, underhåll och vidmakthållande som erfordras för den befintliga organisationens drift. Inom anslaget bör anslagsposter redovisas som speglar de inriktningar som föreslås.
Anslaget 6:2 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling bör omfatta kommande investeringar och andra långsiktiga bindningar. Inom anslaget bör anslagsposter som samordnas med de materielobjekt som ingår i bemyndiganderamen för materiel, anläggningar, forskning och teknikutveckling samt anställning och utbildning av officerare.
Vår bedömning är att vidmakthållandet m.m. av nuvarande organisation årligen belastar anslaget 6.2 med fem miljarder kronor. Vi förutsätter också att internationella insatser finansieras genom biståndsanslaget. Vårt förslag att renodla anslagen innebär följande:
Sammanslagningen av de tidigare anslagen inom det civila försvaret till ett enda anslag har inneburit en försämring av sårbarheten. Detta minskar riksdagens inflytande över avvägningen inom det civila försvaret. Vi föreslår därför att den funktionella indelningen redovisas som anslagsposter inom anslaget 6:5 Civilt försvar.
Regeringen har för avsikt att besluta om utgiftsbegränsningar under 2003 och 2004 för att begränsa statens utgifter. Detta berör anslagen 6.1 och 6.2 och omfattar ca 2 miljarder kronor. Vi motsätter oss detta.
Mot bakgrund av samma motiv som för ökning av anslaget 6.2 Materiel, anläggningar samt forskning och teknikutveckling anser vi att investeringsplanen, materiel, skall tillföras 2.000.000.000 kronor år 2004 och 2.000.000.000 kronor år 2005 samt 2.000.000.000 kronor 2006.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Ola Sundell (m) |
|
|
Rolf Gunnarsson (m) |
Carl-Axel Roslund (m) |
|
Patrik Norinder (m) |
Lars Lindblad (m) |
|
Gunnar Hökmark (m) |
Nils Oskar Nilsson (m) |