Motion till riksdagen
2003/04:Fö258
av Ewa Björling (m)

Samverkan mellan räddningstjänst och ambulans


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening att den bör rekommendera samverkan om IVPA-larm mellan räddningstjänst och ambulans i alla landsting i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

Kommunernas och landstingen ansvar för räddningstjänst respektive ambulanssjukvård finns klart reglerat. Dock finns det betydande beröringspunkter mellan dessa verksamheter, och den primära uppgiften för båda är att rädda liv. En relativt ny samverkan som pågår i ca 40 procent av landets kommuner berör s k IVPA-larm (i väntan på ambulans), där räddningstjänsten larmas till akuta sjukvårdsinsatser i väntan på ambulans, då ambulansen förväntas ha lång insatstid.

Detta sker då det rör sig om en akut svårt sjuk patient som omedelbart behöver prehospital akutsjukvård (avser medicinskt omhändertagande utanför sjukhus av patient med akut sjukdomstillstånd utfört av hälso- och sjukvårdspersonal). SOS Alarm gör i samband med ett ambulanslarm en bedömning av patientens tillstånd och av hur brådskande ambulansuppdraget verkar. Ett uppdrag där patienten bedöms ha akuta livshotande symtom placeras i prioritering 1 (Prio 1) och uppdraget betecknas som mycket brådskande.

Om SOS Alarm bedömer att vänteperioden (avser period från larmtid till ankomsttid hämtplats) på närmast tillgängliga ambulans blir längre än en viss med vårdgivaren uppgjord tid så kan, där överenskommelse om detta finns, räddningstjänsten larmas ut samtidigt med ambulansen för att snabbare nå hämtplatsen (avser plats där patient väntar).

Räddningstjänstens personal kan i dessa sammanhang bidra med att ge den vårdbehövande trygghet genom att få en person vid sin sida och genom att få förvissning om att larmet nått fram och att ambulans är på väg. Räddningstjänstpersonalen kan också hålla kontakt med ambulanspersonalen, informera om patientens tillstånd och vid behov lotsa ambulansen rätt.

I avvaktan på att den prehospitala akutsjukvården påbörjas när ambulansen anländer kan räddningstjänstens personal vid behov påbörja det prehospitala akuta omhändertagandet av patienten.

Denna samverkansform är inte att betrakta som hälso- och sjukvård utan som en form av förstahjälpeninsatser i väntan på ambulans. Utvald räddningstjänstpersonal får då efter särskild utbildning utföra behandling med syrgas och defibrillator efter att ha fått personlig delegering av ansvarig läkare. Det är mer att betrakta som ”en angelägenhet av allmänt intresse” för att rädda liv. Det som behövs är ett förslag till utbildningsplan, avtal samt arbetsgång som görs i samverkan mellan räddningstjänsterna och ansvariga för ambulanssjukvården i respektive län. Avtalet skall reglera skyldigheter, ansvar, sekretess, dokumentation, ersättningar m.m.

Vilka typer av larm kan och skall den kommunala räddningstjänsten åka på? Det beror i hög grad på vilken innebörd som läggs i ord som livräddning, sjukvårdslarm, IVPA (i väntan på ambulans), första hjälpen, prio 1-larm och så vidare. Det beror också på vem som tycker och var vederbörande hör hemma. I ett landsting underlättar man för räddningstjänsten att agera, i ett annat kan det med samma förutsättningar vara tvärstopp. Vid olyckor är det mycket viktigt med ett tidigt omhändertagande på plats. För det krävs samverkan. På många platser i landet är räddningstjänsten en viktig resurs i avvaktan på ambulans, eftersom det finns många fler brandstationer än ambulansstationer i Sverige. Så länge brandmännen sysslar med första hjälpen regleras inte insatser från brandmän av de lagar som styr sjukvården.

Fortfarande ser dock förutsättningarna väldigt olika ut i olika delar av landet. Så länge detta beslutas kommunalt kommer det att se olika ut över landet. I kommuner med gles bebyggelse och stora geografiska täckningsområden kan det ibland dröja väldigt länge för en ambulans att komma till platsen. I dessa situationer kan IVPA-teamet då hjälpa till och rycka ut för att få fram snabb hjälp i livshotande situationer.

Akutsjukvården är en av regeringen prioriterad hälso- och sjukvårdsverksamhet. Ambulanssjukvården är en viktig del av akutsjukvården. En väl fungerande ambulanssjukvård bygger på förutsättningen att patientens medicinska behov säkerställs och att allmänhetens förväntningar och krav blir tillgodosedda. Ett mycket viktigt led i detta är då samarbete vad gäller IVPA-larm. Därför bör regeringen prioritera att denna samverkan skall ske i alla landsting över hela landet.

Stockholm den 6 oktober 2003

Ewa Björling (m)