Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om nationell handlingsberedskap vid oljeutsläpp.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ökat samarbete mellan Östersjöländerna vid oljeutsläpp.
Då tankfartygsolyckor inträffar i våra kustfarvatten är det alltid stor risk för omfattande miljökonsekvenser och stora ekonomiska kostnader. Vid den senaste större olyckan med stort oljeutsläpp längs med sydkusten visade det sig att de insatser som våra nationella räddningsresurser har att erbjuda inte är tillfyllest. De insatser som genomförts i år med våra samlade nationella resurser längs med sydkusten har visat sig nätt och jämt räcka till vid mindre utsläpp i storleksordningen 1 000–2 000 ton.
Äldre undermåligt enkelskrovtonnage från Östersjönationer fraktar dagligen upp till 130 000 ton olja förbi våra kuster. Vid fartygskollision, grundstötning eller om brand inträffar på ett sådant fartyg finns idag inte tillräcklig beredskap för att effektivt lindra konsekvenserna för vår miljö som då kan komma att utsättas för många tusen ton olja. Merparten av oljan kommer vid ett totalhaveri att vid ogynnsamma väderförhållanden resultera i en nationell katastrof. Oersättliga värden i den marina miljön riskerar att förloras och det kan medföra omfattande skador på våra stränder. I den mån skador kan undvikas eller repareras är det förenat med mycket stora kostnader.
Nationell planläggning för oljeupptagningskapacitet tillräcklig för att hindra olja från att nå strandzonen vid stora oljeutsläpp bedöms inte finnas idag. Att så inte är fallet kan, med hänsyn till att denna riskbild bedöms komma att kvarstå under det närmaste decenniet, inte anses acceptabelt.
Enligt uppgift har kustbevakningen i uppdrag att utreda byggandet av tre större högsjöbogserare för bl a nödbogsering av skadade tankfartyg till säker plats. Expertis på området menar att detta dock inte kan betraktas som en helhetslösning vid uppkomna problem utan får anses som en dellösning. Nyss nämnda högsjöbogserare ökar t ex inte upptagningskapaciteten av olja, vilket borde vara det primära.
För att åstadkomma bättre beredskap att kunna agera vid oljeutsläpp bör andra alternativ övervägas. Sverige har stora isbrytare med mycket god bogserförmåga, större än föreslagna högsjöbogserare. Större delen av året ligger isbrytarna helt oanvända och skulle då istället under vissa villkor kunna ställas till Kustbevakningens förfogande. På så sätt skulle större nödbogseringskapacitet skapas och stora delar av kustområdena täckas in.
De nuvarande miljöskyddsfartygen inom Kustbevakningen har för liten upptagningsförmåga (några hundra kbm per dygn) och alltför begränsad volym. Sedan de fyllt sina tankar måste de gå till hamn för läktring. Hela detta förfarande är tidsödande och medför att huvuddelen av oljan vid ett större utsläpp hinner nå land. Det finns tekniska lösningar tillgängliga inom landet med nya effektivare upptagningsenheter. Dessa kan fortsätta oljeupptagning oavbrutet och med läktring till havs till andra enheter i form av pråmar och tankfartyg. Därigenom kan konsekvenserna av oljeutsläpp reduceras till något som kan bemästras istället för att utvecklas till en förutsebar nationell katastrof.
Kustbevakningen kan, istället för byggandet av högsjöbogserare, utöka sin oljeupptagningskapacitet genom bl a nyanskaffning av större och mer ändamålsenliga miljöskyddsfartyg med stor upptagningskapacitet, effektivare anordningar för uppvärmning och läktring av olja från sina enheter till sjöss direkt till andra tankfartyg och pråmar. Avtal kan tecknas med svenska tankfartygsredare om att hålla en transportberedskap med tomma tankfartyg i en planläggning med de fartyg som regelbundet går tomma vid returresor inom våra kustområden.
Målet bör vara att skapa en nationell upptagningskapacitet till havs som klarar att på något/några dygn ta upp hela lasten vid ett haveri utan att oljan når land.
Regeringen bör verka för ett utökat samarbete med övriga nationer inom EU vad avser oljeskyddsberedskap. Organisation och kostnader för ökad handlingsberedskap vid oljeutsläpp bör delas mellan Östersjöländerna.
|
Stockholm den 5 oktober 2003 |
|
|
Catherine Persson (s) |