Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om ett upphörande av militär övningsverksamhet på Rinkaby övningsfält.
Det lilla samhället Rinkaby, tillhörande Kristianstads kommun, är känt för sina unika våtmarker som lockar ornitologer från hela världen. Ännu mer känt är emellertid det lilla samhället för sitt militära övningsfält. Otaliga är de värnpliktiga som deltagit i övningar i Rinkaby.
Förr var Kristianstad en militärstad med två stolta regementen. Också grannstaden Hässleholm hade militär verksamhet. De militära övningarna med de olägenheter de medförde ifrågasattes inte av lokalbefolkningen. Närvaron av värnpliktiga var ett naturligt inslag och hörde samman med traktens traditioner. Man stod ut med de störningar som skjutövningarna medförde, och man accepterade förbudet att beträda fältet.
Idag är situationen en annan. Kristianstad och Hässleholm har läkt såren efter regementsnedläggningarna, och den militära närvaron tillhör historien. Eller rättare sagt, borde tillhöra det förflutna. Övningsfältet används nämligen frekvent och givetvis mest under sommarhalvåret. Havet avlyses veckovis under båt- och badsäsongen. När det är dags att skörda svamp och vilda bär övas det och skjuts för fullt.
Under sommaren 2001 fick fältet ett temporärt nytt användningsområde. 30 000 scouter från i stort sett hela världen slog upp läger på fältet. Denna folkfest som lägret gav upphov till skapade ytterligare tryck på att den militära närvaron omedelbart skall upphöra och att fältet aldrig mer skall stängas av för besökande. Traktens befolkning anser med all rätt att de gjort sin ”värnplikt”.
Givetvis skapar den militära närvaron numera stor irritation. Övningsfältet är belägen i vacker natur som delvis erbjuder ett öppet landskap då delar av området används som betesmark. Fältets värde som rekreationsområde kan inte nog betonas.
Hade det varit så att Skåne i övrigt saknat militära övningsfält hade denna motion aldrig skrivits. Trots att försvaret omstrukturerats måste naturligtvis värnpliktiga beredas möjligheter att öva. Jag vill hävda att dessa träningsmöjligheter är fullt tillgodosedda i Skåne även utan tillgång till Rinkabyfältet. Argumentet att övningsfältet ändå kanske någon gång kan vara bra att ha väger lätt i jämförelse med fältets så stora civila nytta.
För närvarande utreds hur militär mark på bästa sätt skall kunna övergå till civilt ändamål. Är det nu ändå så att Försvarsmakten trots allt tycker sig ha råd att även fortsättningsvis upprätthålla Rinkabyfältet med alla sina tillhörande militära byggnader bör ändå övningarna upphöra snarast.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Ulla Wester (s) |