Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att införa en könsneutral allmän värnplikt.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att samtliga enheter inom Försvarsmakten skyndsamt tar fram ett lokalt handlingsprogram mot sexuella trakasserier.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Försvarsmakten instruktioner om att utbilda och anställa lokala rådgivare på alla enheter inom organisationen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att implementera ämnet genuskunskap i samtliga militära utbildningar.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Försvarsmakten i uppdrag att genomföra en utbildning i genuskunskap för redan befintlig personal.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Försvarsmakten i uppdrag att implementera genuskunskap i värnpliktsutbildningen.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att genuskunskap och jämställdhetsarbete skall betraktas som en formell merit i tjänstgöringsomdömena och som kriterium för bedömning i nomineringsnämnderna.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att ge Försvarsmakten och Pliktverket i uppdrag att utveckla en strategi för att utveckla metoderna och urvalskriterierna i syfte att öka andelen unga män och kvinnor med annan etnisk bakgrund.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att Räddningsverket får i uppdrag att inkludera ämnet genuskunskap i den nya utbildningen till skydd mot olyckor.
Det har stor betydelse för Försvarsmaktens trovärdighet och folkförankring att alla samhällsgrupper finns representerade inom myndigheten. Försvarsmakten genomgår sedan några år en stor förändring, och i takt med detta minskas volymen och behoven förändras vad gäller materiel och personal. Dessa nya krav på Försvarsmakten tarvar att man utökar effektiviteten vad gäller rekrytering och utbildning. Därför vill Vänsterpartiet ha allmän värnplikt som inkluderar både kvinnor och män. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Kvinnorna behövs i Försvarsmakten. En grundförutsättning för att få kvinnor att söka sig till detta område som värnpliktiga och befäl är att arbetsmiljön är bra och att de inte riskerar att utsättas för sexuella trakasserier av något slag. För att uppnå detta mål krävs ett planmässigt, genomtänkt och grundläggande arbete.
I budgethandlingen från 2003 redovisades att bara 27 av 63 enheter inom Försvarsmakten hade tagit fram lokala handlingsprogram mot sexuella trakasserier. I ett svar på en skriftlig fråga, i maj i år, svarade Leni Björklund att 11 ytterligare enheter tagit fram handlingsplaner och utbildat sin personal. Vänsterpartiet anser att det är viktigt att lokala handlingsprogram skyndsamt tas fram för Försvarsmaktens samtliga enheter. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
I budgetpropositionen redogörs för att Försvarsmakten nu utbildat totalt 200 lokala rådgivare, en utökning med 58 stycken. Det är gott så långt, men ännu inte tillräckligt. Trots att lång tid förflutit sedan man började utbilda och anställa lokala rådgivare, har ännu inte alla enheter inom försvaret lokala rådgivare.
Vänsterpartiet anser att Försvarsmakten måste få tydliga instruktioner om att utbilda och anställa lokala rådgivare på alla enheter inom organisationen. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Ingen skall utestängas eller bli diskriminerad på grund av etnisk bakgrund, kön eller sexuell läggning. Ingen skall behöva känna sig diskriminerad på sin arbetsplats. Både regeringen och försvarsledningen har redovisat sin positiva syn i dessa frågor, men detta arbete måste förankras och utvecklas på basplanet för att ge resultat. Kvinnor i försvaret var, enligt en undersökning som genomfördes av SCB och Försvarshögskolan år 1999, utsatta för sexuella trakasserier i mycket större omfattning än inom andra myndigheter.
Nyligen redovisades en uppföljande undersökning ”Avrapportering av studie genomförd 2002 avseende förekomst av sexuella trakasserier i den svenska Försvarsmakten”. Denna jämförande studie på den som gjordes år 1999 visar att problemen fortfarande är mycket stora. Så länge de anställda inom försvaret inte får en fullgod utbildning i genuskunskap blir det, enligt Vänsterpartiets förmenande, svårt att komma till rätta med detta problem. Det är först i och med kunskapen om hur patriarkatet fungerar som man kan se och bryta med den omänskliga synen att män är överordnade kvinnor och att män skall vara den norm vilken allt skall mätas utifrån. De nya officerare som utbildas måste få en ordentlig och genomtänkt utbildning i genuskunskap.
Det är därför mycket positivt att Försvarsmakten i sitt budgetunderlag skriver att implementeringen av genus i ledarskapsämnet i de militära utbildningarna skall påbörjas i år. Det är dock viktigt att påpeka att detta måste inkludera samtliga militära utbildningar inklusive Försvarshögskolan, samt att utbildningen sker i tillräckligt stor omfattning. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Att genomföra utbildning i genuskunskap för nyanställda ger förutsättningar till att lösa problemet med sexuella trakasserier i framtiden, men det är inte nog. Även den redan utbildade personalen måste få en djupare kunskap i ämnet. I den undersökning från år 2002 om sexuella trakasserier som nämndes ovan framkom ett flertal exempel på en ytterst avog inställning till att inse problemen med trakasserier inom organisationen.
I samma undersökning framkom att det inte längre i någon stor omfattning är grupper som utsätter sina kvinnliga kolleger för sexuella trakasserier och kränkningar, utan enskilda arbetskamrater och chefer. Det i sin tur har inneburit att trakasserierna upplevts som mer skrämmande. Vänsterpartiet anser att det, hos redan befintlig personal i organisationen, måste ske en organiserad och genomtänkt vidareutbildning i genuskunskap samt ges kunskap om vad sexuella trakasserier innebär och hur man kan förhindra sådana. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Genuskunskap behöver även implementeras i värnpliktsutbildningen. Detta skall ske både med tanke på att under värnpliktstiden få en så god psykosocial arbetsmiljö som möjligt samt att det är från denna grupp som en stor del av rekryteringen av personal till internationella missioner sker. Där är kunskapen i genusperspektiv ofta ett viktigt arbetsredskap för att på ett fullgott sätt kunna genomföra uppdraget. Det är även från de värnpliktiga som framtida officerare rekryteras.
Vänsterpartiet anser därför att även värnpliktsutbildningen skall innehålla en organiserad och genomtänkt utbildning i genuskunskap. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Vänsterpartiet har i tidigare motion krävt att genuskunskap och jämställdhetsarbete skall betraktas som en formell merit i tjänstgöringsomdömena och som kriterium för bedömning i nomineringsnämnderna. Det har med bakgrund av att Försvarsmakten fortfarande har stora problem med sexuella trakasserier och negativa attityder mot kvinnor och invandrare i organisationen nu blivit dags att aktualisera detta krav.
Om man, som vi tror och hoppas, menar allvar från försvarsledningen med att komma till rätta med den könsmässiga och etniska snedvridningen inom Försvarsmakten, samt komma till rätta med de sexuella trakasserierna inom organisationen, är detta enligt Vänsterpartiets sätt att se på saken ett sätt att visa det. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Försvarsmakten måste också konsekvent och målmedvetet agera för att öka mångfalden inom sin organisation. På Pliktverkets uppdrag har Försvarshögskolan framställt en rapport, Mönstring och uttagning till plikttjänst och dess relation till provresultat och psykologbedömningar – en jämförelse mellan svenskar och invandrare, som är en bra och relativt djuplodande undersökning. I denna konstateras bl.a. att i dagsläget avspeglar inte uttagningen till plikttjänst samhällets etniska sammansättning. Man konstaterar att invandrare är underrepresenterade bland dem som efter mönstring får en uttagning till plikttjänst, men också att en mindre andel av de till tjänstgöring uttagna invandrarna får en befälsuttagning jämfört med dem som ej har invandrarbakgrund, vilket minskar deras chanser att söka sig till officersyrket efter värnpliktsutbildningen. Att bedömningskriterierna helt är grundade på den svenske unge mannen och att normen och kriterierna utgår från detta kan lätt konstateras.
I ett etniskt integrerat samhälle är det nödvändigt att ifrågasätta dessa av hävd fasta kriterier. I Pliktutredningen konstaterades:
I och med att kvinnor kommit till mönstring har bedömningarna fått reviderats för att ge underlag till att göra de psykologiska bedömningarna utifrån de aktiviteter och erfarenheter som eventuellt skiljer dem från männens. I samma anda är det rimligt att Pliktverket ser över bedömningsindikationerna till att även ta hand om icke-svenska erfarenheter hos mönstrande som underlag för bedömning av de psykologiska dimensionerna.
Vidare konstaterade utredningen:
Principen om ökad mångfald är ett viktigt mål först vid mönstring och sedan för försvaret i sin helhet och specifikt för rekrytering av officerare. Generösa kravnivåer och kanske positiv särbehandling skulle vara ett sätt att snabbt nå dessa mål. Mot denna princip står andra krav som handlar om dels rättvisa mellan grupper, att inte invandrare får träda in bara som ersättare för omotiverade svenskar, dels kraven på säkerhet i en farofylld miljö där alla dessutom befinner sig under plikt. Här blir samma nivåkrav för invandrare som för svenskar viktiga.
Det senaste uttalandet visar att frågan har många sidor och att det är många faktorer att ta hänsyn till, men menar man allvar med mångfald i försvaret måste man också på allvar gå vidare med att utveckla urvalsmetoder och kriterier för att nå målet. Regeringen bör därför få i uppdrag att utifrån denna studie och dess resultat ge Försvarsmakten och Pliktverket i uppdrag att utveckla en strategi för att utveckla metoderna och urvalskriterierna i syfte att öka andelen unga män och kvinnor med annan etnisk bakgrund. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
En ny brandmannautbildning, den tvååriga utbildningen till skydd mot olyckor, har startat. En uttalad ambition med att införa den nya utbildningen har varit att i högre grad beakta jämställdhets- och mångfaldsaspekterna. Det är en utveckling som Vänsterpartiet drivit på och som vi till fullo står bakom.
Idag är brandmannautbildningen och de lokala räddningstjänsterna i det närmaste en homogent manlig miljö vad gäller operativa arbetsuppgifter. Räddningsverket har sett över antagningskraven för fysisk förmåga i syfte att få en jämnare könsfördelning. Räddningsverket har i samarbete med Svenska Kommunförbundet, JämO, Brandmännens Riksförbund, Svenska Kommunalarbetareförbundet och Arbetslivscentrum också tagit fram en handledning om jämställdhetsfrågor till hjälp vid rekrytering. Det är enligt vårt förmenande ett bra och viktigt dokument.
Med den erfarenhet vi har från såväl polisens som från försvarets sida när det gäller förekomsten av sexuella trakasserier, är det viktigt att man föregriper en sådan utveckling redan innan andelen kvinnor ökar i organisationen. Det behövs kunskap om genusperspektiv inom kåren. Vänsterpartiet menar därför att Räddningsverket bör få ett direkt uppdrag att inom den nya utbildningen för skydd mot olyckor inkluderar ämnet genuskunskap. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
|
Stockholm den 27 september 2003 |
|
|
Berit Jóhannesson (v) |
|
|
Lars Ohly (v) |
Gudrun Schyman (v) |
|
Karin Thorborg (v) |
Sermin Özürküt (v) |