Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att statsmaktens anslag till värnpliktsersättningar samt förmåner särskiljs från Försvarsmaktens totala anslag.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda om det är möjligt att dagsersättningen och utryckningsbidraget för de värnpliktiga knyts till den genomsnittliga löneutvecklingen inom den statliga sektorn.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att värnpliktiga på sin fritid har tillgång till goda kommunikationer såsom av Försvarsmakten prissubventionerad Internetuppkoppling, telefon samt postadministration.
I dag existerar totalförsvarsplikten, som dock tillämpas högst selektivt. För att mildra de negativa konsekvenserna av en pliktlagstiftning måste vissa grundförutsättningar uppfyllas. Till att börja med måste det, vid ett utnyttjande av en pliktlag, finnas rimliga grundförutsättningar för ett sådant utnyttjande. Då man från samhället inskränker människors fri- och rättigheter är det mycket viktigt att de berörda blir kompenserade såväl ekonomiskt som socialt för sina insatser. Vidare är det mycket viktigt att värnplikten skall bygga på den enskildes motivation och skall vara fylld med ett så pass förmånligt innehåll att den framstår som ett meningsfullt alternativ till arbete eller studier. Problemet på senare år har framförallt varit att försvarets ersättningssystem och bestämmelser inte tillfredsställande följt med i utvecklingen när antalet värnpliktiga blivit färre, vilket gjort att orättvisan i pliktsystemet är påtaglig.
I det föregående försvarsbeslutet tycks dock statsmakten äntligen ha insett att den selektiva tillämpningen av plikten också skall innebära att den sjunkande skaran av värnpliktiga bör kompenseras på ett rättmätigt sätt om pliktsystemet skall kunna bli ett lockande alternativ till arbete och studier. Statsmakten har nu börjat ändra sin styvmoderliga syn på Sveriges värnpliktiga när de uttrycker att den enskilde skall känna sig rättvist behandlad i jämförelse med jämnåriga kamrater som inte genomför värnpliktstjänstgöring. Arbetet har börjat men då mycket återstår får arbetet inte stagnera. Det finns fortfarande mycket att göra innan de värnpliktiga är kompenserade fullt ut på det ekonomiska och sociala planet.
För att inte värnpliktiga ska fungera som budgetregulatorer då de värnpliktigas ersättningar och förmåner såsom t.ex. hemresor ständigt står i konkurrens med övriga utgifter inom Försvarsmakten, bör dessa särskiljas från Försvarsmaktens totala anslag. Detta bör ges regeringen till känna.
Värnpliktiga förlorar idag generellt ekonomiskt på att göra värnplikten. Dagersättningens syfte är att täcka den värnpliktiges kostnader för hygienartiklar, tidningar, böcker, fritidsaktiviteter etc. Höjningen till 66 kronor per dag är ett efterlängtat steg i rätt riktning men räcker ändå inte för att täcka de värnpliktigas behov eller för att vara ett konkurrensmässigt alternativ till studier och arbete. Såväl förplägnadsersättning som helgersättning syftar till att ersätta värnpliktiga för matkostnader. Förplägnadsersättningen som är 35 kronor utgår till den värnpliktige när denne är ledig under vardagar. Helgersättningen är 25 kronor per dag och betalas då den värnpliktige inte är i tjänst vid helger. Vidare finns det även måltidsersättning där den värnpliktige får 95 kronor om denne är i tjänst men inte får fri mat. Att staten tror att matkostnaderna är lägre på helgerna är anmärkningsvärt. Man skall alltså tillfredsställa de allra mest grundläggande fysiska behoven med 25 kronor per dag under helger.
Orimligheten talar för sig själv. Helg-, måltids- och förplägnadsersättning bör bli ett och samma bidrag, nämligen ett kostbidrag, då värnpliktiga ej har möjlighet att nyttja den fria förplägnaden på förbandet.
Det bör utredas om det är möjligt att dagsersättningen och utryckningsbidraget för de värnpliktiga knyts till den genomsnittliga löneutvecklingen inom den statliga sektorn. Detta bör ges regeringen till känna.
För de värnpliktiga är det mycket viktigt att kunna upprätthålla sitt sociala nätverk vid sidan av tjänsten. De viktigaste sätten för den värnpliktige att upprätthålla god kontakt med familj och vänner är genom telefon, brevförsändelser och elektronisk post. Därför bör staten säkerställa att alla värnpliktiga har möjlighet till goda kommunikationer samt att prissubventionera dessa kostnader. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 30 september 2003 |
|
|
Johan Linander (c) |
Jörgen Johansson (c) |