Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om villkoren för och rekryteringen av deltidsbrandmän.
Motivering
Det är svårigheter – t o m stora svårigheter – att rekrytera deltidsbrandmän på många håll i landet.
I många län – Dalarnas län är ett bra exempel – har deltidsbrandmännen en mycket viktig funktion. På många mindre orter finns räddningstjänsten via deltidskårer. Nu finns dock på många håll problem med att rekrytera personer till dessa deltidskårer. Inte bara centralisering av arbeten till centralorter är en negativ bit utan också utbildnings- och ersättningsfrågor bör föras upp på riksnivå för att därmed uppmärksammas.
I dag har deltidsbrandmännen också andra arbetsuppgifter än ”bränder”. På många håll – bl a i mitt hemlän – utförs s k prio-1-körningar med akutbilar. Verksamheten kallas också IVPA (I Väntan På Ambulans). Det är vid sjukdomstillstånd – benämnda ”prio 1” – som deltidsbrandmännen rycker ut för att assistera den sjuke tills ambulansen kommer med de mera sjukvårdsutbildade ambulanssjukvårdarna.
De höga skatter vi i dag har gör att det också blir svårare och svårare att rekrytera eftersom det ”negativa” att ha jour ofta inte ger det netto i plånboken som kan förväntas. Att ha jour ofta – och inte få lämna sina hem/orter – är naturligtvis också något som drabbar hela familjen och inte bara deltidsbrandmannen.
Frågan om rekrytering, utbildning och ersättning till deltidsbrandmän bör alltså lyftas upp på riksnivå.
|
Stockholm den 16 september 2003 |
|
|
Rolf Gunnarsson (m) |