Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att noggrant följa utvecklingen vad gäller specialfonder i syfte att så snart som möjligt lämna förslag om möjlighet att även inom premiepensionssystemet kunna placera i specialfonder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att utreda vilka förändringar som krävs i skattereglerna för att möjliggöra fastighetsfonder som specialfonder.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om ändring i 18 § i förslaget till lag om investeringsfonder så att års- och halvårsberättelser bara behöver sändas till den som så begär.
Propositionen innehåller förslag om nya regler för fondsparandet. Utgångspunkten för förslagen är enligt regeringen att regelverket skall säkerställa ett gott konsumentskydd för fondspararna samtidigt som det skall möjliggöra ett bredare utbud av fondprodukter. Förslagen har sin grund i EG-rätten, det s.k. UCITS-direktivet (Undertakings for Collective Investment in Transferable Securities), och ingår som ett led i den ökade harmoniseringen av lagstiftningen på finansmarknaderna. Ett viktigt skäl för att reglera fondverksamhet är att fondprodukterna är riskfyllda finansiella sparprodukter som primärt marknadsförs mot konsumenter. I fondprodukternas natur ligger även att det är förvaltaren som förfogar över fondspararens medel. Förvaltaren sköter således placeringen av fondmedlen utan direkt insyn av den enskilde placeraren. Samtidigt är det fondspararen som står för risken för eventuella förluster till följd av dålig förvaltning. Genom en reglering av fondsparandet kan bl.a. risken för spararna av att förvaltaren otillbörligen ändrar riskstrukturen i placeringarna minskas.
I propositionen föreslås att lagen om värdepappersfonder ersätts av en ny lag om investeringsfonder. Genom den nya lagen genomförs de ändringar av UCITS-direktivet som beslutades av Europaparlamentet och rådet år 2002. Som samlingsnamn för värdepappersfonder och specialfonder föreslås investeringsfonder. I huvudsak kommer värdepappersfonder och specialfonder att omfattas av ett gemensamt regelverk. Värdepappersfonder är de fonder som uppfyller UCITS-direktivets krav. Värdepappersfonder får marknadsföras och säljas fritt i övriga länder inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. Placeringsbestämmelserna för värdepappersfonder har utvidgats genom de nya reglerna i UCITS-direktivet.
Genom de nya EG-reglerna ökar de kapitalkrav som ställs på fondbolagen. Även kraven på fondbolagens ledning och organisation samt ägare av fondbolag skärps. Dessa krav innebär i huvudsak att motsvarande regler om lednings- och ägarprövning som i dag gäller för värdepappersbolag införs för fondbolag. De nya reglerna i UCITS-direktivet ger också medlemsstaterna möjlighet att ge tillstånd för fondbolag att vid sidan om fondförvaltningen tillhandahålla individuell portföljförvaltning. Det föreslås att denna möjlighet införs. Förslaget är framför allt motiverat ur konkurrenshänseende; de stordriftsfördelar som detta kan innebära bör enligt regeringen leda till lägre kostnader för den enskilde fondspararen och i förlängningen en effektivare fondmarknad. Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 april 2004.
Folkpartiet kan i hög grad acceptera de förslag som läggs fram i propositionen. Härigenom uppnås en harmonisering i enlighet med EG-direktivet (UCITS-direktivet) på området. Detta bör vara gynnsamt för konsumenterna; flera alternativ kommer att stå till buds. Det underlättar också för svenska företag att konkurrera inom EU.
Några punkter förtjänar dock att framhållas. Bestämmelserna kommer i stor utsträckning att bli lika för det som nu kommer att kallas investeringsfonder, ett samlingsbegrepp för värdepappersfonder och specialfonder. Med värdepappersfonder avses fonder som placerar i aktier, penningmarknadsinstrument, derivatinstrument m.m. Med specialfonder avses det som brukar kallats nationella fonder som inte omfattas av UCITS-direktivet. De har t.ex. möjlighet att avvika från de harmoniserade placeringsbestämmelserna. De står dock under Finansinspektionens tillsyn. Hittills har bestämmelserna tolkats så att det i det individuella pensionssparandet inte varit möjligt att placera i nationella fonder. Genom den nya lagstiftningen görs klart att det ska vara möjligt att inom detta sparande placera även i s.k. specialfonder. Vi har inget att invända mot detta.
Inom premiepensionssystemet får dock i princip inte placeringar ske i specialfonder. Den utredning som ligger till grund för propositionen (Värdepapperfondsutredningen, SOU 2002:56 och SOU 2002:104) konstaterar dock att det inte finns skäl att utesluta specialfonder ur premiepensionssystemet. Något stöd för detta har utredningen inte heller funnit i förarbetena. Det finns enligt utredningen inga principiella skäl att utesluta placeringar i specialfonder. Enligt Premiepensionsmyndigheten, PPM, finns det dock skäl att avvakta den praxis som växer fram med den nya lagstiftningen innan specialfonder tillåts inom premiepensionssystemet.
Vi delar den uppfattning som flera framför att det inte finns några egentliga skäl att utesluta specialfonder. Värdepappersfonder ha väl så hög risknivå som specialfonder. I nuvarande läge med en ny lagstiftning vill vi dock inte direkt yrka på en sådan förändring. Regeringen bör noga följa utvecklingen i avsikt att senare bedöma om placeringsmöjligheterna inom premiepensionssystemet bör vidgas till att fullt ut avse även specialfonder. Detta bör ges regeringen till känna.
Utredningen har gjort en utförlig analys av om huruvida fastigheter är lämpliga som placeringstillgång för specialfonder. Några principiella hinder finns inte. Fastigheter är en placeringstillgång som har många av de egenskaper som värdepapper har. Problemet är skattemässigt. Utredningen lämnar därför frågan åt sidan och regeringen vill inte utreda möjligheterna. Vi anser dock att det finns skäl att utreda möjligheterna för specialfonder att placera i fastigheter. Detta bör ges regeringen till känna.
Omfattningen och utformningen av informationen till konsumenterna är en mycket viktig fråga med tanke på den bredd som fondsparandet har i landet. Häri ingår också att utforma de obligatoriska reglerna så att informationen blir effektiv, dvs läst. Det är inte en lämplig metod att överösa fondsparare med års- och halvårsberättelser om de inte särskilt bett om det. Den obligatoriska informationen i övrigt som lagen kräver torde vara tillräcklig för många. De som vill ha mera bör självfallet också få det. Men att sända års- och halvårsberättelser till alla fondsparare som inte uttryckligen undanbett sig är ett resursslöseri med negativa miljökonsekvenser. Berättelserna bör bara sändas till dem som uttryckligen begär det. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Karin Pilsäter (fp) |
|
|
Christer Nylander (fp) |
Gunnar Nordmark (fp) |