Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om behovet av en översyn av annonsskatt på direktreklam.
Direktreklamen till de svenska hushållen ökar markant. Enligt en undersökning i Sveriges tredje stad, utförd av Konsument Malmö, så har reklamen femdubblats på tjugo år, mätt i antal kilo. 1982 fick ett villahushåll 10,7 kilogram med 335 försändelser. 1999 fick man 40 kilogram på 1 360 försändelser. 2002 var vikten uppe i över 50 kilogram, även om antalet försändelser varit relativt konstant sedan 1999. För lägenhetsinnehavarna i Malmö var situationen än värre, 2002 fick man ta emot 67 kilogram reklam i 1 525 försändelser. Sammanlagt fick Malmös 135 000 hushåll ta emot 8 000 ton direktreklam under 2002. Det finns inget som talar för att situationen skulle vara avsevärt bättre på andra håll i landet.
Förlorarna i sammanhanget är två. Dels drabbas miljön hårt. 8 000 ton direktreklam motsvarar 125 000 träd. Var och en förstår att ett långsiktigt hållbart samhälle inte klarar av att den mängden skog trycks ner i våra brevinkast varje år. Dessutom är reklamen en del av en konsumtionsekonomi som verkar förödande på planetens livsförutsättningar. Dels drabbas konsumenterna som genom sina inköp måste betala för att bli övertalade att konsumera. Konsument Malmö upplyser i en tidningsintervju om vilka minimala resurser som kommer konsumentvägledningen till del i förhållande till reklamen. På varje krona till konsumentupplysning, går 300 kronor till reklam fastslår man.
Den som vill bygga ett uthålligt samhälle måste vid åsynen av ett problem av den här sorten kräva åtgärder. Det mest effektiva torde vara ekonomiska styrmedel. Annonsskatt på direktreklam hade effektivt minskat reklamen till konsumenterna, samtidigt som det skapat ekonomiskt utrymme för andra reformer. Möjligen kan man tänka sig en växling med en sänkt annonsskatt på reklam i dagspress, för att hjälpa den svenska pressfriheten.
|
Stockholm den 7 oktober 2003 |
|
|
Gustav Fridolin (mp) |