Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om SBAB:s roll som kreditalternativ på den svenska bostadsmarknaden.
Allt fler av de få existerande fullskalebankerna och de nya nischbankerna fokuserar sin kreditgivning till den tämligen riskfria bostadslånemarknaden och allt färre intresserar sig för företagskrediter. Allt mer fokuserar man dessutom sin kreditgivning på den till synes överhettade bostadsmarknaden i Stockholm och de växande städerna Göteborg, Malmö, Uppsala, Linköping, Umeå med flera universitetsstäder, medan man allt mindre intresserar sig för det resterande Sverige.
En kreditgivande aktör som hittills varit ett alternativ på hela den svenska bostadslånemarknaden har varit statliga SBAB. Men eftersom SBAB saknar eget topplåneinstitut har bolaget alltmer kommit ikläm mellan de större kreditgivarna som både innehar egna hypoteksbolag och topplåneinstitut och nischbankerna som har haft förmåga eller tillåtelse att gå högre i sin utlåning än de 70 % av marknadsvärdet som stipulerats för SBAB. Därav följer att SBAB av egen fri vilja har beslutat att anpassa sig till de heta marknaderna i storstäder och universitetsstäder och i praktiken överge återstoden av Sverige liksom att överge företagsmarknaden.
Detta beslut som SBAB:s styrelse har tagit kan vara begripligt av flera skäl men alldeles oacceptabelt sett ur statsmaktens synvinkel. SBAB existerar ju som ett säkert alternativ, en slags yttersta livlina för hela landets bostadsförsörjning. Något annat rimligt existensberättigande har knappast SBAB.
Därför måste regeringen överväga mycket noga huruvida inte SBAB skall förses med ett eget topplåneinstitut eller förses med en sådan samarbetspartner att verksamheten kan bedrivas över hela nationen och på alla rimliga marknader. Den nuvarande rollen med en smalare fokusering på endast tillväxtorter är allt annat än bra.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Kenth Högström (s) |