Motion till riksdagen
2003/04:Fi291
av Kenth Högström m.fl. (s)

Avveckling av reklamskatten


Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar tillkännage för regeringen som sin mening att när de statsfinansiella förutsättningarna finns för en avveckling av reklamskatten kan den inledas i enlighet med vad som anförs i motionen.

Motivering

1972 infördes skatt på reklam i tidningar, tidskrifter och i annonsblad. Syftet var i första hand att dra in pengar till staten från lönsamma tryckalster till att omvandlas till ett stöd för det tryckta ord i dagspress som hade svårt med kommersiell överlevnad. Presstödet föddes och har haft stor betydelse för mångfalden i dagspressen.

Nu och sedan ett drygt decennium tillbaka har andra annonsbärare både inom det tryckta fältet men framförallt inom Radio och Televison samt över Internet tagit stora markandsandelar av den svagt växande reklammarknaden från dagspress och tidskrifter. Dessa annonsbärare är inte reklamskatteskyldiga varför konkurrensen kraftigt har snedvridits.

Ingen kan med bibehållen självaktning påstå att vare sig reklam-TV eller reklamradio är yttrandefrihetens banérförare, vilket faktiskt både dagspressen och många tidskrifter är. Dessutom finns inget självklart samband mellan reklam­skatteintäkter och presstödsutgifter längre. Faktum är att reklamskatteintäkterna är dubbelt så stora som presstödsutgifterna.

Under de senaste elva åren har minister efter minister lovat att vidta åtgärder för att påbörja avvecklingen av reklamskatten. Först ut var Bo Lundgren år 1992. Därefter har både Göran Persson, Tomas Östros, Bo Ringholm och Mona Sahlin i olika roller pekat i samma riktning. Liksom utredningar, remissinstanser och riksdagens eget skatteutskott. Alla har gång på gång och i olika sammanhang hävdat att reklamskatten bör avvecklas. Tyvärr har samtliga också förklarat att det statsfinansiella läget just då inte varit moget.

Inte heller detta riksdagsår tycks det statsfinansiella läget vara moget eftersom regeringen i årets budgetproposition skriver ”att frågan om reklamskattens avveckling har prioriterats i budgetberedningen men att det nu inte finns förutsättningar för att finansiera ett avskaffande eller stegvis avskaffande av reklamskatten”. Trots att Skatteutskottet så sent som i december 2002 uttalade ”att det är viktigt att arbetet med att fasa ut reklamskatten fortsätter och utgår från regeringen prövar frågan inför nästa års budget och då påbörjar en stegvis avveckling av reklamskatten”.

En enig riksdag ställde sig bakom skatteutskottets uttalande, vilket gör att inte en enda ledamot i Sveriges riksdag längre kan eller vill försvara reklamskatten. Alla vill att avvecklingen påbörjas om än stegvis.

Om och när den statsfinansiella situationen uppenbaras så att reklamskatten kan börja avvecklas menar vi att metoden med att stegvis höja det redan existerande grundavdraget för tidningar och tidskrifter på 12 resp. 6 miljoner kronor är att föredra framför andra modeller. En höjning av detta grundavdrag till exempelvis 50 miljoner för dagstidningarna skulle, med ett räkneexempel baserat på 2002 års annonsintäkter endast medföra ett skattebortfall för staten med 76 miljoner kronor samtidigt som hela 81 av landets 113 två- till sjudagarstidningar inte längre skulle behöva betala reklamskatt.

En motsvarande höjning av tidskrifternas grundavdrag från sex till exempelvis 24 miljoner skulle medföra ett skattebortfall för staten på 55 miljoner och endast ett fåtal tidskrifter behöva betala reklamskatt. Den anvisade metoden visar med båda dessa exempel att man når relativt stor effekt utan att tappa stora skatteintäkter.

En sådan avvecklingsmodell skulle ge en tydlig signal om att regering och riksdag menar allvar och att hänsyn ändå tas till det statsfinansiella läget samtidigt som andratidningar och mindre och medelstora tidskrifter prioriteras före de största i avvecklingsplanen.

Stockholm den 2 oktober 2003

Kenth Högström (s)

Barbro Hietala Nordlund (s)

Anders Bengtsson (s)