Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om behovet av en fortlöpande utvärdering av de ekonomiska konsekvenserna av beslutade reformer.
I takt med att landets ekonomi har förbättrats efter de åtstramningar vi tvingades till under 1990-talet har det åter blivit möjligt att genomföra viktiga välfärdsreformer. Maxtaxa i barn- och äldreomsorgen är två exempel.
Det är naturligtvis mycket glädjande att vi åter kan inrikta politiken på för medborgarna angelägna välfärdsreformer. Det är dock viktigt att inte enbart de förbättrade statsfinanserna blir vägledande när beslut tas om reformer. Principen måste vara att reformer som beslutas av staten också ska finansieras av staten, den så kallade finansieringsprincipen. Landets kommunalpolitiker framför ofta uppfattningen att den principen inte alltid följs. En del av de av regering och riksdag beslutade reformerna har inneburit ökade kostnader för kommunerna. Ett exempel är maxtaxan för äldre. Ett annat är ett beslut som togs i början av 1990-talet, LSS.
Det är nödvändigt att det sker en fortlöpande utvärdering av de ekonomiska konsekvenserna av i varje fall de större reformerna. Ett skäl är att det inte alltid är möjligt att när beslutet tas överblicka de ekonomiska konsekvenserna. Den nämnda LSS-reformen är ett talande bevis.
Man kan också tänka sig att det motsatta sker – att kostnaderna blir mindre än väntat genom till exempel en förändrad åldersstruktur.
Utvärderingen ska givetvis få praktiska följder på så sätt att den påverkar statens ersättning till kommunerna.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Margareta Sandgren (s) |
|
|
Martin Nilsson (s) |
Göte Wahlström (s) |
|
Helene Petersson (s) |