Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om en parlamentarisk utredning rörande livbolagens kapital, intressekonflikter, information, revisorers roll samt en fri flyttningsrätt för sparare/konsumenter.
Livbolagens affärer har under de senaste åren diskuterats i många olika sammanhang. Det fanns i början av 2003 43 svenska bolag med tillstånd att driva livförsäkringsverksamhet. I tio av dessa är det försäkringstagarna som står för större delen av det riskbärande kapitalet. Det individuella försäkringssparandet är den enskilt största sparformen i Sverige. Enligt Finansinspektionen (FI) förvaltar livbolagen för kunders räkning omkring 800 mdkr och premieinbetalningar uppgår till knappt 50 mdkr per år.
Mot bakgrund av nyheter rörande konsolideringsgrad, affärer mellan livbolag och andra bolag i samma sfär, ersättningar till ledningar, tilldelning av bostäder och ifrågasatta affärsmetoder gav regeringen i mars 2003 Finansinspektionen i uppdrag att granska intressekonflikter i livbolagen. Avsikten var att ge större tyngd åt försäkringstagarnas intressen i bolagens styrelser, en bättre insyn i livbolagens relationer med närstående bolag och bättre information till försäkringstagarna.
Finansinspektionen sammanfattar (rapport 2003:2 Intressekonflikter i livbolagen) situationen: ”Flera affärer mellan livbolag och närstående bolag har visat på intressekonflikter som finns i koncerner med bolag som inte får dela ut vinst till aktieägarna. Inom livbolagen förekommer även konflikter mellan olika försäkringskollektiv, men det är framförallt misstankarna om påverkan på livbolagens styrning som har uppmärksammats och som lett till att förtroendet för branschen delvis har rubbats.” Finansinspektionens slutsatser rör flera områden.
FI föreslår i ovanstående rapport att regeringen i den allmänna översynen av de associationsrättsliga reglerna för försäkringsbolag särskilt undersöker möjligheterna till följande förändringar:
Antalet styrelseledamöter i livaktiebolagen, utan koppling till ägaren och denne närstående, utökas med upp till hälften. Därmed kan försäkringstagarrepresentanterna i livaktiebolagens styrelser avskaffas.
Personunionen i styrelserna i ömsesidiga bolag som ingår i samma grupp begränsas. Högst hälften av styrelseledamöterna bör vara desamma i respektive bolags styrelse.
Ökade sanktionsmöjligheter, exempelvis böter, bör belysas.
Det bör övervägas om det skydd som uppställts för ägarminoriteter i den associationsrättsliga generalklausulen kan utvidgas till att även omfatta försäkringstagarna som står för riskkapitalet i bolaget.
Därutöver föreslår FI följande lagändringar:
Försäkringsrörelselagen bör ändras så att det ställs krav på styrelsen att fastställa riktlinjer för hantering av intressekonflikter.
Försäkringsrörelselagen bör anpassas till den praxis som utvecklats av bolagen om information om bolagets placeringstillgångar.
Lagen om finansiell rådgivning till konsument bör även omfatta traditionell livförsäkring.
Regeringen bör dessutom skapa förutsättningar för att
Allmänna reklamationsnämnden ska kunna återuppta prövningen av livförsäkringsärenden.
FI kommer enligt rapporten att själv vidta följande åtgärder:
Redovisningrådets rekommendation om att bolag måste uppge affärer med närstående ska omfatta samtliga livförsäkringsbolag.
Samtliga livförsäkringsbolag ska inrätta en regelansvarig funktion, s.k. compliance.
Särskilda revisorer förordnas i livförsäkringsbolagen i samtliga koncerner med traditionell livverksamhet. Revisorn ska följa upp de riktlinjer om intressekonflikter som styrelsen har fastställt.
Branschen bör enligt FI i samma rapport säkerställa att kunderna ges en korrekt och begriplig information i alla delar och särskilt i följande avseenden:
Samtliga uttag för kostnader som belastar försäkringstagaren antingen direkt eller indirekt genom lägre avkastning bör redovisas i värdebeskeden. Även fördelningen av inbetalda premier bör redovisas och vilka förmåner försäkringen omfattar. Lämpligen bör även bolagets ekonomiska ställning redovisas.
Sedan Finansinspektionens rapport kom den 12 juni 2003 har situationen förvärrats. Nya uppgifter om interna affärer i Skandiasfären har lett till att koncernledningen tillsatt en intern arbetsgrupp för att utreda vad som verkligen förekommit vad gäller optioner, redovisningsaffärer och internaffärer mellan Skandia Liv och Skandia. Parter som Aktiespararna, tredje AP-fonden och Robur har krävt full insyn i vad internutredningen kommer fram till. Det gäller särskilt vad som anges vara huvuduppgiften, nämligen förmånspaketet för ledningen i Skandia, relationen med livbolaget sett ur Skandias perspektiv och den s.k. embedded value-redovisningsmetod som tillämpats.
Internutredningen startades efter att en oberoende utredningsgrupp riktat hård kritik mot att livbolagets styrelse och ledning under åren 1999–2002 var passiv och inkompetent i minst åtta storaffärer mellan det börsnoterade moderbolaget Skandia och Skandia Liv. Skandia Liv är ett ömsesidigt försäkringsbolag där vinsten inte får delas ut till bolagets aktieägare utan skall fördelas till försäkringstagarna. Kritiken kan därför innebära att de kritiserade affärerna möjligen kan vara ett sätt att kringgå vinstutdelningsförbudet.
Branschen har själv ett stort ansvar för att återställa konsumenternas förtroende. Samtidigt kan riksdagen genom utökad lagstiftning rörande kapitalets bevarande och tydliga regler för gränsdragning mellan livbolag och eventuella moderbolag bidra till att spararnas kapital bevaras och respekteras. Personunioner mellan styrelser i ömsesidiga bolag i samma ägargrupperingar bör starkt begränsas och reglerna förtydligas. Tydliga regler om information och öppenhet borde bidra till ökad genomskinlighet och därmed ett ökat förtroende.
För ett livförsäkringsbolag uppstår risker till följd av att räntor och aktiekurser ändras. Livbolagen har haft en stark exponering mot svenska och utländska börser och aktiekurserna har under senare år fallit markant. Konsolideringsgraden har därför också varit föremål för diskussion. Vid 100 % täcker tillgångarna precis de framtida åtagandena. Folksam Liv har under september 2003 gjort ett engångsåtertag av redan fördelad återbäring för att återställa sin konsolidering från 95 % till 100 %. Bolaget slopar, liksom SEB Trygg Liv, också en tidigare tillämpad regel som sagt att pensioner som redan har börjat betalas ut inte ska minskas. Det var också en tidsfråga för Folksam, eftersom den tidsgräns på 36 månader som bolaget fått av Finansinspektionen att återställa konsolideringen på, går ut i mars 2004.
I en rapport till riksdagens finansutskott (PM021126) diskuteras de utdragna problemen kring livbolagens tillväxt, konsolidering och återbäring och de långsiktiga effekterna på läget för solvensen liksom livbolagens problem att finna en bra och säker matchning mellan skulder och tillgångar i deras balansräkningar. Här konstaterades också att flertalet livbolag inte följde sin policy för konsolideringsintervall i den föreliggande situationen där de faktiskt låg utanför dessa intervall. FI har därför utarbetat föreskrifter om utökad kundinformation avseende den kollektiva konsolideringen. FI:s rekommendationer bör snarast genomföras.
För försäkringsbolag gäller samma regler om bonus och option som för vilket aktiebolag som helst. Försäkringsbolagens branschorganisation (Försäkringsförbundet) har inte arbetat fram några särskilda riktlinjer för sådana frågor. Bolagsstämman beslutar i arvodesfrågor. I försäkringsbolag skall minst en av styrelseledamöterna utses att särskilt vaka över försäkringstagarnas intressen. I praktiken utses den ledamoten i samtliga fall av Finansinspektionen. De etiska principer som borde varit vägledande på berörda områden har inte fungerat. Försäkringsbranschen bör snarast i samråd med FI utarbeta etiskt vägledande principer för belöningar, bonus och optionsprogram. Det är anmärkningsvärt att så få av bolagen haft en styrande regelansvarig institution eller funktion, s.k. compliance. FI bör snarast genom diskussion med berörda bolag och branschorganisation bidra till att tydliga sådana funktioner utvecklas.
Revisorer har inte bara ansvar att granska räkenskaper utan också bolagens allmänna verksamhet. Revisorernas uppdrag och ställning i livbolag måste förändras och stärkas. Häri måste ligga ett uppföljningsansvar i det fall intressekonflikter inträffar, att etiska regler följts och att kapitalet i livbolagen bevaras och förmeras i kundernas intresse.
Mot bakgrund av den betydelse försäkringar har för både enskilda och för samhällsekonomin är det viktigt att marknadens funktioner stärks på ett balanserat sätt. Här utgör rätten att flytta sina pensionsmedel mellan olika livbolag en fundamental byggsten. Den sparare/konsument som tappat förtroende för det bolag till vilket hon/han anförtror sina sparmedel skall ha rätt att flytta dessa medel till ett annat bolag. En kortare varsel- eller karenstid kan vara befogad. Avgiften bör vara låg för att marknadsmekanismen ska fungera. Det är inte bra att spararens hela överskott ska i det närmaste ”beslagtas” om spararen finner att bristande förtroende gör att flyttning aktualiseras. De regler som finns i Norge på detta område fungerar bra och bör kunna tjäna som grund vid utformningen av liknande svenska regler.
Människor är beroende av sina försäkringar. Försäkringarna tjänar också som riskfördelningsinstrument i marknaden. Om dessa funktioner rubbas minskar förtroendet för hela branschen, vilket i förlängningen ger skadliga samhällseffekter. FI påpekar i rapport 2003:2 att traditionella livförsäkringar genom sin konstruktion är komplicerade och kan vara svåra att förstå. Mot den bakgrunden är det extra viktigt att informationen till livförsäkringstagarna är lättfattlig och att tillsyn och regler säkerställer försäkringstagarnas rättigheter.
Efter vunna erfarenheter det senaste decenniet av livbolagens verksamhet bör en parlamentarisk utredning skyndsamt tillsättas. Den skall ha till uppgift att belysa och föreslå regeländringar som rör bevarande av livbolagens kapital, intressekonflikter, ökar öppenheten och reformerar revisorernas roll för att öka förtroendet för försäkringsbranschen. Den bör vidare utreda och föreslå fri flyttningsrätt för att garantera konsumenten/pensionsspararen möjligheten att använda sina rättigheter på en fri marknad. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 6 oktober 2003 |
|
|
Lena Ek (c) |
Roger Tiefensee (c) |