Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om förändringar i finansieringsprincipen mellan stat och kommun.
Maxtaxan är ett exempel på hur staten ålägger kommunerna uppgifter utan att tillskjuta de ekonomiska resurser som behövs för att kunna fullgöra uppdraget. Det är allmänt känt att regeringen har underskattat kostnaderna och att reformen därför var underfinansierad.
Kommunförbundet har gjort beräkningar att maxtaxan har kostat kommunerna 1,7 miljarder kronor mer än vad som har utgått i kompensation från staten. Maxtaxan är bara ett exempel på hur staten ålägger kommunerna uppgifter utan att tillskjuta de ekonomiska resurser som behövs.
Finansieringsprincipen går ut på att nivån på det generella statsbidraget förändras med ett belopp som motsvarar kostnadsberäkningen för det år då en reform träder ikraft. Denna finansieringsprincip har betydande brister. I rapporten Kommunernas ekonomiska läge – som publicerades våren 2003 framgår: Man tar inte hänsyn till eventuella framtida volymförändringar eller att beräkningsunderlaget varit bristfälligt.
De ekonomiska problem som kommunerna brottas med i dag skulle förbättras avsevärt om finansieringsprincipen verkligen gjorde skäl för sitt
namn – det vill säga att devisen ska gälla att den som beslutar även skall betala.
|
Stockholm den 3 oktober 2003 |
|
|
Anita Sidén (m) |
Cecilia Magnusson (m) |