Hivpreventivt arbete i storstadsregionen

Förslag till riksdagsbeslut

Riksdagen beslutar med följande ändringar i förhållande till regeringens förslag om ramar för utgiftsområden under budgetåret 2004:
a) Ramen för utgiftsområde 25 minskas med 90 miljoner kronor.
b) Ramen för utgiftsområde 9 ökas med 90 miljoner kronor.
Riksdagen beslutar att under förutsättning av bifall till yrkande 1 anvisar riksdagen med följande ändring i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner enligt uppställning:

Anslag		Regeringens förslag	Anslagsförändring
48.2	Bidrag till särskilda insatser i vissa kommuner och landsting	570 050 000	–90 000 000

Riksdagen beslutar att under förutsättning av bifall till yrkande 2 anvisar riksdagen med följande ändring i förhållande till regeringens förslag anslagen under utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg enligt uppställning:

Anslag		Regeringens förslag	Anslagsförändring
14.10	(nytt) Särskilda insatser i storstadsregionerna mot hiv/aids	0	+90 000 000

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att, i fördelningen av de statliga medlen till särskilda insatser mot hiv/aids i storstadsregionerna, frivilligorganisationernas verksamheter skall prioriteras och att anslagen inte skall fördelas till landstingens/regionernas och kommunernas ordinarie verksamhet.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om återredovisning av hur de statliga medlen till särskilda insatser mot hiv/aids i storstadsregionerna har använts.

Riksdagens HBT-grupp

Riksdagens HBT-grupp är ett tvärpolitiskt nätverk i Sveriges riksdag som diskuterar och utarbetar förslag till riksdagsbeslut kring lagstiftning som berör homosexuella, bisexuella och transpersoner. Totalt deltar ett 60-tal personer i gruppen. Motionen är undertecknad av en riksdagsledamot ur varje partigrupp som deltagit i nätverkets arbete med motionen.

HBT är en paraplybeteckning för ”homo-, bisexuella och transpersoner”. Homosexuella och bisexuella är män och kvinnor i olika åldrar med olika etnisk bakgrund, religion och politisk uppfattning. De kommer från olika samhällsklasser, från städer och från landsbygd. Det enda som skiljer dem från heterosexuella är att de har förmågan att älska och känna sexuell attraktion till någon av samma kön.

Transpersoner är individer som av omgivningen uppfattas ha eller ge uttryck för en avvikande könsidentitet, till exempel genom att deras könsidentitetsuttryck tidvis eller alltid skiljer sig från normen för det kön som registrerats för dem vid födseln. Det är bland annat transsexuella, transvestiter, intersexuella och dragkings/queens. Transpersonsbegreppet som politisk term förutsätter inte att individen själv identifierar sig som transperson.

Våra utgångspunkter

Alla människor har vissa grundläggande behov gemensamma. Till dessa hör behov av kärlek, sex, trygghet och gemenskap med andra människor. Kärlek är en viktig drivkraft för såväl en personlig som samhällelig utveckling. Vår utgångspunkt är att kärlek och sexualitet mellan människor av samma kön är lika mycket värd som kärlek och sexualitet mellan människor av olika kön. Alla skall kunna leva ett värdigt liv, oavsett sexuell läggning eller könsidentitet.

Tyvärr finns det i vårt samhälle ett förtryck av homosexuella, bisexuella och transpersoner, vilket bland annat tar sig uttryck i form av trakasserier, våld och diskriminering.

Riksdagen uttalade redan 1973 i utskottsbetänkandet LU1973:20 att ”en samlevnad mellan två parter av samma kön är en från samhällets synpunkt fullt acceptabel samlevnadsform”. I regeringens proposition 1986/87:124 heter det: ”Den enda säkra skillnaden mellan homosexuella och heterosexuella är att homosexuella känslomässigt dras till personer av samma kön. I homosexuellas och heterosexuellas förhållanden finns motsvarande känslor av vänskap, omsorg, lojalitet, ömhet, kärlek osv.”

Trots dessa ställningstaganden finns diskriminering även i lagstiftningen. Bristerna består till stora delar av att lagar och praxis inte är anpassade till den verklighet som råder samt att de i många fall missgynnar personer på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet. I denna motion, som är ett resultat av vårt samarbete, föreslås sådana förändringar som vi anser är viktiga att genomföra för att målsättningen om ett pluralistiskt och mångkulturellt samhälle skall kunna uppnås. Denna vision innebär ett samhälle fritt från diskriminering, våld och fördomar mot personer på grund av deras sexuella läggning eller könsidentitet.

I denna motion tar vi upp sådana frågor som behandlas i finansutskottet.

Motivering

Det är viktigt att det redan i budgetpropositionen specialdestinerade statliga anslaget till hiv/aids-prevention i storstadsregionerna även fortsättningsvis kommer att bestå. Vi anser även att detta specialdestinerade anslag tills vidare skall vara ett permanent område i det statliga anslaget.

Trots över två decenniers hivprevention smittas ett väsentligt antal personer varje år i Sverige av hiv till följd av oskyddade sexuella kontakter. Indikationer finns på att antalet hivsmittade ökar även i gruppen män som har sex med män. Detta är alarmerande, och att i detta läge rusta ner hivpreventionen vore direkt förödande. Sverige måste fortsätta bedriva en aktiv hivprevention direkt riktad mot de mest utsatta grupperna, av vilka män som har sex med män är en grupp.

Den effektiva hivprevention som har bedrivits i Sverige beror till stor del på frivilligorganisationernas arbete. De har en trovärdighet när det gäller att nå ut till målgrupperna som ingen myndighet kan ersätta.

Vi anser således att det specialdestinerade statliga anslaget, de s.k. öronmärkta storstadspengarna, till den hiv/aids-preventiva verksamheten (90 mnkr enligt prop. 2003/04:1 Budgetpropositionen) skall överföras från utgiftsområde 25 Allmänna bidrag till kommuner till utgiftsområde 9 Hälsovård, sjukvård och social omsorg. Detta skulle ge en tydligare prioritering av anslaget samtidigt som anslaget skulle ges en kontinuitet. En sådan förändring skulle då medföra att ett nytt anslag skapas under utgiftsområde 9. Detta anslag skulle kunna betecknas 14:10 Särskilda insatser i storstadsregionerna mot hiv/aids. Detta vill vi att riksdagen skall besluta.

Medlen avses alltså att gå till en effektiv hivprevention och fördelas för närvarande regionalt i Stockholm, Göteborg och Malmö. Dock förhåller det sig så att regionerna och landstingen som fördelar medlen på lokal nivå även själva är aktörer. Medlen är tänkta att fördelas till hivpreventivt arbete där frivilligorganisationerna är med i arbetet. Genom att det organ som fördelar anslagen även är en aktör på området leder detta till en konkurrenssituation om bidragen. Den som skall granska ansökningarna och fatta beslut är själv en av dem som ansöker om bidrag.

Vi menar att det är orimligt att ha ett system som lätt leder till konflikter i det viktiga hiv/aids-preventiva arbetet. Istället för att ha det system som i dag leder till konflikter och tolkningssvårigheter menar vi att man skall ha kvar specialdestineringen men att fördelningen av medlen skall ske på en central nivå, där frivilligorganisationer, kommuner och landsting från storstadsregionerna får söka på lika villkor. För att undvika att bidragen fördelas av en institution som själv bedriver egen preventionsverksamhet menar vi således att fördelningen bör ske på central nivå. Frivilligorganisationerna bör prioriteras framför ordinarie verksamhet vid landstingen/ regionerna och kommunerna. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Det är också angeläget med en återredovisning av hur de statliga medlen till särskilda insatser mot hiv/aids i storstadsregionerna används. Riktlinjer för återrapportering och rutiner för utvärdering av medelsanvändningen bör tas fram. Detta bör riksdagen tillkännage för regeringen som sin mening.

Stockholm den 2 oktober 2003
Ulf Holm (mp)
Helena Bargholtz (fp)	Tasso Stafilidis (v)
Johan Linander (c)