Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att statsbudgeten kompletteras med en barnbilaga där samtliga departement tydligt markerar vilka utgifter som är riktade till barn och unga och där regeringens barnpolitiska ambitioner och prioriteringar tydligt framgår.
Artikel 4 i FN:s konvention om barnets rättigheter säger att konventionsstaterna till det yttersta av sina tillgängliga resurser skall vidta åtgärder för att genomföra de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna som återfinns i konventionen. Frågan om konventionsstaten Sveriges ekonomiska prioriteringar riktade mot 20 procent av landets befolkning, d.v.s. barn och ungdomar, saknar idag en samordning i landets viktigaste ekonomiska styrdokument, statsbudgeten.
Samtidigt som man från befintlig statistik kan utläsa att barn i Sverige i jämförelse med barn i andra OECD-länder har det bra, kan man konstatera att 1990-talets ekonomiska politik har slagit hårt mot flera grupper av svenska barn i redan utsatta situationer. Riktade pengar till barn och ungdomar i form av förlängd föräldraförsäkring, höjt barnbidrag och utökade resurser till skola är bra, men räcker inte. Det krävs en samordning av resurser riktade mot barn och unga mellan olika departement för att barnkonventionen skall gälla fullt ut.
Enligt finansutskottets betänkande 2002/03:FiU20 ser finansutskottet mycket positivt på regeringens strävan att barnperspektivet skall finnas med i allt offentligt beslutsfattande.
I budgetpropositionen för 2004 kan man under politikområdet Barnpolitik läsa följande:
Med barnkonventionen som utgångspunkt utgör barnpolitiken ett eget, sektorsövergripande politikområde. Dess uppgift är att på ett övergripande strategiskt plan initiera, driva på och samordna processer med målsättningen att barnkonventionen, dess anda och intentioner skall genomsyra alla delar av regeringens politik och alla samhällsverksamheter som rör barn och unga.
Frågan om barnbilaga väcktes redan 1992 i riksdagen. En barnbilaga baserad på konsekvensanalyser skulle underlätta regeringens redovisning av sin politik och underlätta för medborgarna att följa upp och värdera politiken ur barnperspektiv.
tydligt visa hur barnpolitiska ambitioner och prioriteringar överensstämmer med reformer/besparingar
tydligt markera vilka reformer/besparingar, som är riktade till barn och unga
tydligt markera vad planerade reformer/besparingar förväntas innebära för barns levnadsvillkor
utöver de områden som direkt berör barn, som familjepolitik, utbildning och hälsa, även analysera effekten av makroekonomiska politikområden. Det är områden som normalt inte nämns i relation till barnfrågor, men som kan ha en betydande effekt för barns livsvillkor
följa upp och utvärdera effekterna för barn av genomförda beslut.
|
Stockholm den 1 oktober 2003 |
|
|
Kerstin-Maria Stalin (mp) |
|
|
Marita Aronson (fp) |
Inger Davidson (kd) |
|
Gunilla Tjernberg (kd) |
Peter Pedersen (v) |
|
Birgitta Carlsson (c) |
Annika Qarlsson (c) |