Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att låta Chalmers bedriva försöksverksamhet med ändamålsfastigheter.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om principerna för hyra av ändamålsfastigheter.
Riksdagen uppdrar åt regeringen att presentera tilläggsdirektiv till Ändamålsfastighetskommittén.
Regeringen har i september 2002 tillsatt en parlamentarisk utredning för att närmare studera förhållandena när det gäller statligt ägda ändamålsfastigheter. Kristdemokraterna har genom motioner och interpellationer drivit på detta arbete. Att en utredning tillsatts är mycket tillfredsställande eftersom lokalhyror inom universitetsvärlden håller på att ta överhanden och påverkar verksamheten negativt.
Chalmers tekniska högskola i Göteborg är ett bra exempel på hur denna hyressättning för statligt ägda ändamålsfastigheter kan påverka universitetens verksamhet negativt. Högskolan är stiftelseägd och har ett fastighetsbolag som ligger under moderbolaget. Detta fastighetsbolag har en dubbel roll då det både fungerar som fastighetsbolag och som hyresvärd. Man har köpt fastigheter på Vasa sjukhusområde och på norra älvstranden för att bedriva verksamheten i ändamålsenliga lokaler, och man är också hyresvärd gentemot Akademiska Hus för den del av verksamheten som ligger inom det traditionella campusområdet.
Vasaområdet inhyser institutionslokaler för entreprenörsutbildning samt lokaler för teknikens förverkligande, dvs. framför allt tillväxt- och utvecklingsprocesser. IMEGO, Institutet för mikroelektronik, finns också på området. I dess omedelbara närhet ligger Centrum för mikro- och nanoelektronik, MC2 (det senare tillhör campusområdet och därmed Akademiska Hus).
Dessutom har all miljöverksamhet vid Chalmers och Göteborgs universitet samt Institutet för vatten och luftvård kunnat föras samman i en byggnad på Vasaområdet.
På norra älvstranden utvecklas flera nya utbildningsverksamheter som har nära samband med de företagsetableringar som sker i denna miljö med huvudinriktning på elektronik, telematik och telekommunikation samt på fordonssäkerhet, uthålliga transporter och miljöfrågor i trafik, transport och logistik. Detta leder till ett betydande behov av forskningsverksamhet och utbildning i området.
IT-universitetet som driver utbildning gemensam för Chalmers och Göteborgs universitet har också nya lokaler på norra älvstranden. Genom en framsynt satsning på att förvärva lokaler klarar Chalmers att driva denna verksamhet till rimliga kostnader. Även forskningsverksamhet kommer att finnas i lokaler som är gemensamma för högskola och näringsliv. Exemplet visar på moderna samverkansprinciper mellan högskola, näringsliv och samhällssektor, vilket är en absolut förutsättning för en konkurrenskraftig utveckling av nya produkter, effektiva framställningsprocesser och produktionssystem.
Situationen på Chalmers campus, där den största delen av Chalmers verksamhet ligger, visar emellertid en helt annan utveckling. Hyrorna har stigit till en sådan nivå att institutionerna och forskargrupperna inte längre klarar att ta emot forskningsprojekt som inte är finansierade till mer än 550 000 kronor. Lokalhyror och andra kostnader gör att 750 000 kronor krävs för att genomföra ett doktorandår. En normal forskarutbildning kräver 4 års heltidsstudier, vilket innebär 3 miljoner för ett projekt, varav lokalkostnaderna tar cirka 600 000 kronor.
Eftersom forskarutbildningen inte längre går att driva inom ramen för tilldelade fakultetsmedel måste de företag eller forskningsfinansiärer som stöder verksamheten väsentligt höja sina bidrag. Detta vägrar man att göra eftersom industrilokaler inte har samma kostnad på grund av eget ägande. Allra tydligast är detta när det gäller EU-projekt. EU-kommissionen anser att Chalmers har lokalerna ändå, och alltså kan inte anslagen täcka detta slag av kostnader. Högskolan har sålunda hamnat i en ohållbar situation, och de orimliga hyreskostnaderna har kommit att inverka skadligt på verksamheten.
Det paradoxala är att ju bättre forskningsresultat och ju fler anslag Chalmers drar in desto större blir underskottet i verksamheten. Verksamhetsansvar och ansvar för att skapa förutsättningar att bedriva verksamheten i ändamålsenliga lokaler måste följas åt.
Vid flera institutioner har lokalproblemen skapat helt oacceptabla stridigheter som är relaterade till lokalhyror där objektet helt saknar marknadsanpassning.
Chalmers fastighetsbolag har dock genom att bedriva egen fastighetsförvaltning kunnat konstatera att hyror och driftkostnader går att sänka väsentligt genom rationell drift och planering.
Jag anser därför att Chalmers, inom den del av det statliga fastighetsägandet som gäller typiska ändamålsfastigheter på Chalmers campusområde, ska tillåtas att bedriva en försöksverksamhet där bolaget får förvärva och förvalta fastigheterna. Jag föreslår också att denna försöksverksamhet igångsätts snarast för att därigenom kunna belysa och ge idéer till en långsiktig lösning på en effektiv fastighetsförvaltning samt utgöra en försöksverksamhet med substantiellt underlag för den pågående utredningen.
Med fastighetsreformen 1993 tillkom nya riktlinjer för statens fastighetsförvaltning som innebar ett åtskiljande av ägandet, förvaltandet och brukandet av statens lokaler. Akademiska Hus AB fick, som statligt bolag, uppgiften att uppföra och hyra ut utbildnings- och forskningsmiljöer till universitet och högskolor.
I proposition 1991/92:44 angavs att det bestånd av fastigheter som skulle överföras till Akademiska Hus kunde bestå av såväl placeringsfastigheter, dvs vanliga kontorsfastigheter, som s.k. ändamålsfastigheter, dvs byggnader som har liten alternativ användning. Dessa fastigheter har skräddarsytts för sitt ändamål, varför hyresgästen inte har några möjligheter att skaffa lämpliga alternativa lokaler. När det gäller ändamålsfastigheter skall Akademiska Hus inte använda en marknadsanpassad hyressättning, utan avkastningen av dessa fastigheter skall täcka kapitalkostnaderna under en byggnads livslängd, vartill kommer skälig avkastning på eget kapital, dvs en självkostnadshyra.
Det har riktats kritik mot reformen om otydliga ägardirektiv och spelregler som försvårar förhandlingar mellan hyresvärdar och hyresgäster. Därför ställde riksdagen 1997 upp ett antal särskilda villkor för de bolag och verk som förvaltar statens ändamålsfastigheter. Bland annat skall förvaltningsplaner upprättas tillsammans med hyresgästen och en god insyn i förvaltningen och öppen redovisning av förvaltningskostnaderna ges till hyresgästen. Vidare uttalade riksdagen att självkostnadshyra är en naturlig utgångspunkt när hyresgästen har begränsade alternativ.
Riksdagens revisorer har i en rapport (2001/02:RR12) granskat hur regeringen levt upp till riksdagens särskilda villkor. Där framkom att Akademiska Hus AB sätter marknadshyror för i stort sett samtliga sina fastigheter, stick i stäv med sina direktiv.
Trots att riksdagen alltså förordat att självkostnad ska vara den naturliga utgångspunkten för hyressättningen är marknadshyra idag den mest förekommande. Marknadshyror förutsätter att hyresgästen kan överväga att flytta om de inte anser att hyresvillkoren är rimliga. Så är inte fallet för hyresgäster i en ändamålsfastighet. Inledningsvis kompenserades myndigheterna för de prishöjningarna som de marknadsbaserade hyrorna ledde till, men med åren har denna kompensation i många fall urholkats och sedan 1994/95 ges ingen automatisk kompensation för ökade hyreskostnader.
Alltfler högskolor har börjat organisera sin verksamhet geografiskt inom ett så kallat campusområde. Ett bra exempel är Chalmers tekniska högskola. Campusmiljöerna ger betydande effektivitetsvinster och en stimulerande forskningsmiljö. Naturligtvis blir campusmiljön även attraktiv för företag, och det innebär ofta en ökad efterfrågan på fastigheter i närliggande områden och därmed ett ökat marknadsvärde. Dessa och andra faktorer innebär att hyrorna för högskolornas fastigheter ökar. För högskolorna är det därför nödvändigt att det skapas tydligare principer för vad som klassificeras som en ändamålsfastighet. Enligt utredarnas definition från 1996 skulle högskolornas och universitetens fastigheter inom ett campusområde kunna definieras som ändamålsfastigheter på grund av läget, och därigenom skulle en självkostnadshyra kunna motiveras.
En parlamentarisk kommitté har tillsatts, Ändamålsfastighetskommittén, dir. 2002:116, med uppgift att utreda frågor om hyressättning av ändamålsfastigheter inom kulturområdet, universitets- och högskoleområdet. Kommittén skall därvid utvärdera och lämna de förslag som föranleds av finansutskottets betänkande 2001/02:FiU14 och riksdagsrevisorernas rapport (förslag 2001/02:RR12). Utredningen skall vara klar den 31 oktober 2003.
Regeringen bör presentera tilläggsdirektiv till Ändamålsfastighetskommittén baserade på vad som i motionen anförts om synen på hur hyresättningen av ändamålsfastigheter skall genomföras.
|
Stockholm den 2 oktober 2003 |
|
|
Annelie Enochson (kd) |