Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att avskaffa reklamskatten.
Riksdagen har sedan några år tillbaka en beställning liggande hos regeringen om att avskaffa reklamskatten. I sak torde inte föreligga någon oenighet – tvärtom.
Argumenten emot reklamskatten är sedan länge också väl kända. För det första är reklamskatten inte konkurrensneutral då den bara belastar vissa medier såsom dagstidningar och tidskrifter, men däremot inte reklamradio, TV, Internet och direktreklam. För det andra är reklamskatten rättsosäker, svårttillämpad och svårförutsägbar. För det tredje är de presspolitiska motiv, bland annat kopplingen till presstödet, som en gång i tiden fanns bakom dess införande sedan länge borta.
Under år efter år har förslag om att avskaffa reklamskatten avvisats med att det ”för närvarande” inte är möjligt. Efter riksdagens uttryckliga beställning har regeringen utvecklat argumentationen på så sätt att den nu påstår sig ha ”prioriterat” frågan i budgetarbetet, men slutsatsen är densamma. I budgetpropositionen för 2004 uppger regeringen att ”inte heller nu” föreligger förutsättningar för finansiering av sådana åtgärder.
Att år efter år avvisa frågan med denna argumentation – och negligera riksdagens beställning – saknar trovärdighet. När är egentligen förhållandena sådana att regeringen anser förutsättningar för reklamskattens avskaffande föreligga?
Åren går och inget händer. Konkurrensen på mediemarknaden hårdnar och reklamskattens konkurrenssnedvridande effekter blir alltmer påtagliga. Detta är inte hållbart. En fortsatt särbeskattning av kvalitetsmedier som tidningar och tidskrifter är direkt oansvarig och oförsvarlig.
Vägs ände är nu nådd. Regeringen bör därför omgående ta initiativ till en avveckling av reklamskatten.
|
Stockholm den 29 september 2003 |
|
|
Magdalena Andersson (m) |
Elizabeth Nyström (m) |