Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att innebörden i det kommunala självstyret klargörs.
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen anförs om att klargöra kommuner och landstings ansvar och finansiering i samband med nationella infrastruktursatsningar.
Centerpartiets politik bygger på tilltro till den enskilda människans förmåga och vilja att ta ansvar, för sig själv och andra. Det är detta som kallas deltagardemokrati och som lägger grunden för det civila samhället, vilket är ryggraden i samhället.
Den svenska regeringsformen bygger på att ”all offentlig makt utgår från folket”. I praktiken har detta kommit att betyda att ”all offentlig makt utgår från riksdagen”. Vi konstaterar att Riksdagens revisorers rapport vidimerar att utvecklingen är sådan.
Självbestämmande som utgångspunkt för demokratin innebär ett radikalt annorlunda synsätt än det statscentrerade perspektiv som vägleder den politiska diskussionen idag.
Centerpartiet delar därför den syn som Riksdagens revisorer påtalar i betänkande 2002/03:RR21. Detta bör ges regeringen till känna.
Kommuner och landstings betydelse i samhället som en garant för välfärden är dock så grundmurad, utifrån grundläggande demokratiska värderingar, att en mer genomgripande beskrivning bör göras.
Det kommun- och landstingskommunala uppdraget är att via en demokratisk process i respektive församling lägga grunden för ett välfärdsutbud. Det innebär att instrumenten för att klara detta måste ges dessa folkvalda församlingar. Det innebär dessutom att mångfalden i utförandet av välfärdstjänsten stimuleras. För att klara dessa mål måste ett reellt kommunalt självstyre finnas.
Statens styrning via underfinansierade statsbidrag, utan årlig uppräkning, söndrar mer än binder samman det totala välfärdsbegreppet. Företeelsen ses dessutom av många politiskt aktiva på kommun- och landstingsnivån som ett ständigt pågående misstroendevotum gentemot dem. Dessa förtroendevaldas roll som fristående demokratiska aktörer måste stärkas genom att tydliggöra att ansvar och ekonomiska resurser är sammanfogade.
Att ge statliga direktiv utan finansiering framstår allt mer, i dagens samhälle, som ett hot mot demokratin. Forskarrapporter visar dessutom att statens behov av att styra kommunerna har ökat. Behovet är dock tolkat utifrån statens synvinkel. Revisorerna anför att oklarheterna delvis är ett resultat av bristande kunskaper vilket är beklämmande att notera. Påståendet tydliggör behovet av spelregler som gagnar medborgaren, inte systemet. Det är därför nödvändigt att klargöra den reella innebörden i begreppet kommunalt självstyre. Detta bör ges regeringen till känna.
Bidrag och utjämningssystemen skall ge kommuner möjligheten att tillhandahålla välfärdstjänster. Centerpartiet delar dock revisorernas bedömning att det är oklart om nuvarande bidragssystem ger de önskade effekterna. Företeelsen att vid sidan av ett oklart bidragssystem dessutom ålägga kommuner och landsting att delta i t ex infrastrukturinvesteringar skapar en totalt ohållbar situation för berörda kommuner. Förhållandet att bolla ansvar mellan huvudmän innebär inte att frågan når någon lösning. Kravet om tydliga spelregler på området är därför nödvändigt och bör klargöras. Detta bör ges regeringen till känna.
|
Stockholm den 25 september 2003 |
|
|
Lena Ek (c) |
|
|
Sven Bergström (c) |
Rigmor Stenmark (c) |
|
Anders Larsson (c) |
Roger Tiefensee (c) |
|
Jörgen Johansson (c) |
Åsa Torstensson (c) |